Återvandring krävs för att lösa utanförskapet

SD: Starta ett brett program i hela samhället

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2022-06-03

Välfärdssystemet måste reformeras så att människor i utanförskap inte kan fastna i bidragsberoende. Antingen ska de tvingas in i samhället eller uppmuntras att återvandra, skriver Jimmie Åkesson och Ludvig Aspling.

DEBATT. I decennier har Socialdemokraterna brunmålat en av de viktigaste åtgärderna för en fungerande migrationspolitik – återvandring.

Nu, när det rör ukrainska kvinnor och barn på flykt från ett krig i vårt närområde, har regeringen dock vaknat till liv och vill vidta åtgärder för att få dem att vända hem.

Men när det gäller hundratusentals ointegrerade somalier, afghaner och syrier är tystnaden kompakt. Det är naturligtvis orimligt.

Sedan 2010 har Sverige beviljat över 1,2 miljoner uppehållstillstånd, motsvarande mer än ett helt nytt Stockholm. Arbetslösheten är nästan fem gånger högre bland utrikes födda jämfört med inrikes födda.

En majoritet av de arbetslösa, och en stor majoritet av de långtidsarbetslösa, är utrikesfödda.

Bland stora invandrargrupper, som just syrier, afghaner och somalier, har hälften av de vuxna en inkomst under 100 000 kronor per år.

Forskning från Entreprenörskapsforum visar att minst 600 000 utrikesfödda inte är självförsörjande, utan lever på arbetande människors skattepengar.

Allt detta trots många år av brinnande högkonjunktur, och decennier av massiva integrationssatsningar. De sociala följderna, belastningen på allt från rättsväsende och socialtjänst till skola och pensionssystem, är väl kända.

Andra partiers påhittighet för att dölja det uppenbara är påtaglig. Allt från uppfinningen ”etableringstider” eller måttet ”förvärvsarbete”, vilka inte betyder något i praktiken, till det stående löftet om att nästa integrationsmiljard kommer att lösa allt nästa år.

Det förändrar inget på riktigt. Det är bara kreativa ord för att dölja sitt misslyckande, sin skuld. Det katastrofala utanförskapet är ett faktum, och inga integrationssatsningar i världen kommer lösa krisen.

I Danmark har den socialdemokratiska regeringen sedan länge arbetat hårt med dessa frågor. Utöver traditionella integrationsprogram har de även ett välfungerande system för återvandring, genom den så kallade repatrieringsloven. Detta trots att situationen där inte är i närheten av svenska förhållanden.

Ansvarige ministern Mattias Tesfaye har kontinuerligt skärpt reglerna, och uttryckte nyligen följande:

”Vissa invandrare har haft bidragsförmåner under lång tid. De har aldrig lyckats bli en del av samhället. Kanske skulle det vara bättre för alla om de återvände hem till sitt eget land.”

Sverigedemokraterna delar sedan länge de danska Socialdemokraternas syn.

Återvandring är inte en mirakellösning, men de senaste decenniernas misslyckanden visar att det måste vara ett alternativ – en lösning för alla dem som lever i långvarigt utanförskap.

Sverige har visserligen ett återvandringsstöd, men antalet personer som varje år utnyttjar det kan räknas på en hand. Det finns inte heller något incitament för de som fastnat i utanförskap att vare sig integreras eller återvandra.

Tvärtom går det att stapla bidrag på varandra och permanent leva på transfereringar; det vill säga andra människors skattepengar.

Det som måste till är därför ett brett program i hela samhället, som engagerar allt från statliga myndigheter till kommunernas socialtjänster.

Incitamentsstrukturerna och välfärdssystemet måste reformeras, så att människor i utanförskap inte kan fastna i bidragsberoende, utan antingen tvingas in i samhället eller uppmuntras att återvandra.

Informationskampanjer måste till i utanförskapsområden, fler människor måste få veta att det finns stöd tillgängligt, och stödet i sig måste förbättras, både på plats i Sverige och genom svenska utlandsmyndigheter.

”De flesta flyktingar har en dröm om att en gång kunna återvända till sitt hemland”, sade Socialdemokraterna redan under åttiotalet.

Den drömmen är troligen väldigt mycket större och mer levande hos dem som hamnat i dagens utanförskap, arbetslöshet, trångboddhet, och i områden styrda av gängkriminella och moralpoliser.

Det är alltså inte främst ukrainska kvinnor och barn det handlar om. Det finns stora grupper i samhället som är i betydligt större behov av hjälp att återvända hem, och som borde prioriteras omgående.


Jimmie Åkesson, partiledare (SD)
Ludvig Aspling, migrationspolitisk talesperson (SD)


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.