Kan vi homosexuella bo i en svensk förort?
Adam Ivehag: Jag kände mig inte längre trygg i mitt eget hemland
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2023-06-07
DEBATT. Året 2010 uppmanade jag mina Facebookvänner att gå med i gruppen ”SD ut ur riksdagen”, men i valet 2022 övervägde jag att rösta på samma parti som jag en gång avskydde.
Detta på grund av att jag och mina hbt-vänner inte längre känner oss trygga i världens så kallade mest hbtq-vänliga land.
Jag flyttade till ett ”utsatt område” i Stockholm 2022 på grund av ett jobb jag skulle påbörja. Först tänkte jag inte särskilt mycket på mitt nya område, jag bor trots allt i ett av världens tryggaste länder och har aldrig köpt SD-propagandan om att ”invandringen förstör Sverige”.
Men redan några dagar efter min flytt upptäckte jag ett mönster: ungdomsgäng med invandrarbakgrund dominerade torget på kvällarna, sålde droger öppet på gatan och störde ordningen.
Några veckor senare berättade min rumskompis att han och hans pojkvän blivit trakasserade på tunnelbanan av kvinnor som högljutt talade till varandra om hur vidrig homosexualitet är.
Veckan efter började fler och fler i området flina, skratta och peka finger mot mina vänner när de gick tillsammans på gatan där vi bodde. Det kändes hotfullt och otryggt.
Detta fick mig att börja tänka över min egen säkerhet. Får jag vara öppet homosexuell i mitt liberaldemokratiska hemland? Det visar sig att jag kan det, men inte i förorten Rissne.
Däremot om jag tar tunnelbanan till Södermalm, där propagandamaskinen jag en gång i tiden lyssnade på frodas i tryggt förvar, kan jag vara öppen med den jag är. Men då riskerar jag i stället att bli kallad för islamofob och rasist om jag kritiserar homofobin som invandringen har medfört.
Hur kommer det sig att Rissne har förvandlats till en farozon för homosexuella? Och hur kommer det sig att vi pratar så lite om detta hot mot homosexuella? Sitter skräcken för att gynna Sverigedemokraterna så djupt att våra kultur-, debatt- och ledarsidor inte vågar ta upp den här frågan på allvar?
Om vi i Sverige ska ta itu med all form av homofobi så måste vi våga diskutera även dessa känsliga ämnen.
Jag valde att tänka över de händelser jag själv har drabbats av. Det var som att vakna upp ur en dröm formad av den skrämselpropaganda de rödgröna har använt sig av under decennier för att sedan kastas in i den verklighet homosexuella i dag lever i om man bor på ”fel” plats.
Förr var jag rädd att Sverigedemokraterna skulle få makt i Sverige.
I dag är jag oroligare för hur partiet Nyans växer i förorterna med partiledaren Mikael Yüksel i spetsen som anser att imamer ska ha rätt att förespråka förbud mot homosexualitet.
Dessutom finns det gängmedlemmar i förorten som vill skada homosexuella enbart för att de ser en prideflagga på biblioteket.
Kan detta vara kopplat till att hatbrotten mot homosexuella har ökat? Kan man ens ställa frågan utan att bli utpekad som en islamofob av de rödgröna?
Sverigedemokraten Björn Söder kan man däremot kritisera för hans uttalande om att homosexuella är sexuella avarter som inte är normala. Men frågan är inte huruvida den mest konservativa falangen in SD kommer att begränsa homosexuellas rättigheter eller ej.
Frågan är om homosexuella kan leva ett öppet liv med en rödgrön invandrings- och integrationspolitik.
Adam Ivehag, software developer
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.