Öppna AF-kontor där det bor flest arbetslösa
V: I de här 22 kommunerna krävs det en kraftfull satsning på de långtidsarbetslösa
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2021-09-29
DEBATT. I mer än tjugofem år nu har vi prövat den nyliberala politik som såväl Centerpartiet som de blåbruna partierna står för.
Resultatet är förfärande. En rad oansvariga skattesänkningar har lett till en underfinansierad välfärd som inte klarar sitt uppdrag. Privatiseringar av vård, skola och äldreomsorg har gett oss sämre verksamheter, en skenande ojämlikhet och fritt spelrum åt oseriösa aktörer som bara ser till den egna vinsten.
Ändå vill Centerpartiet inte ge sig, utan har nu tvingat regeringen till ytterligare en kaosprivatisering, den här gången av Arbetsförmedlingen.
I dagsläget finns Arbetsförmedlingen endast i 88 av Sveriges 290 kommuner. Myndigheten saknar redan de resurser den behöver för att göra de insatser som faktiskt får människor i arbete.
Att i det läget kräva att pengar som desperat behövs till myndighetens verksamhet i stället blir till vinster för privata bolag är rent vansinne.
Det finns säkert bra, seriösa aktörer som kan vara till god hjälp, men vi minns också hur snett privatiserad arbetsförmedling gått tidigare, med mutbrott och jobbcoacher som ägnade sig åt kristallhealing eller rekrytering till terrorgrupper.
Systemet riggas inte utifrån de arbetslösas och samhällsekonomins behov, utan utifrån en världsfrånvänd idé om att allt kan göras till en marknad – inklusive långtidsarbetslösa människor.
Den svenska arbetsmarknaden är i ett svårt läge efter pandemin och inte redo för några experiment. Arbetslösheten har visserligen sjunkit det senaste året men ligger fortfarande på nästan åtta procent.
Det är en ohållbart hög siffra, som konkret innebär 400 000 svenskar utan ett arbete att gå till. Nästan hälften av dem är dessutom långtidsarbetslösa och har alltså sökt jobb i ett år eller mer.
Utan riktiga insatser finns det en verklig risk att den gruppen aldrig kommer tillbaka in på arbetsmarknaden.
Därför föreslår vi i Vänsterpartiet en kraftfull riktad satsning på de långtidsarbetslösa. Vi vill inrätta arbetsförmedlingskontor med särskild inriktning på de som gått utan arbete i minst ett år.
Där ska de erbjudas bästa möjliga stöd för att komma tillbaka till arbete, med individuella och tydligt tidsatta handlingsplaner och tät uppföljning.
Arbetsförmedlingen får ett övergripande ansvar både för samordningen med andra myndigheter och för de insatser som behövs göras för att få de arbetssökande tillbaka i riktigt arbete.
Det är den arbetslöse som ska stå i centrum för samhällets stöd, inte myndigheternas stuprör.
Det finns i Sverige 24 kommuner där mer än 50 procent av de arbetssökande är långtidsarbetslösa. I 22 av de kommunerna saknas ett fast bemannat arbetsförmedlingskontor och i flera av dem måste den som vill få ett jobb resa flera mil för att kunna ha ett fysiskt möte med Arbetsförmedlingen.
När Arbetsförmedlingen försvinner från orten riskerar den lokala och regionala kännedomen om arbetsmarknaden som man besitter, liksom de kontakter som finns mellan näringsliv, kommun och myndigheten, att gå om intet.
Med sådana usla förutsättningar kommer trenden med växande utanförskap och arbetslöshet aldrig att brytas.
Specialkontoren bör därför, som ett första steg, inrättas i de 22 kommunerna där behovet är störst. (Lista på kommunerna i separat faktaruta, reds anm)
Vi beräknar en årlig kostnad på en miljard för samtliga 22 kontor och deras insatser. Det kan verka som en stor utgift, men betalar sig snabbt om det får bukt med den långdragna arbetslösheten. På längre sikt vill vi införa modellen över hela landet.
Till skillnad från Centerpartiet, som styr i en majoritet av de 24 kommuner med högst långtidsarbetslöshet och ständigt driver på för en svagare Arbetsförmedling, så kan vi i Vänsterpartiet inte finna oss i att nästan 200 000 svenskar ska gå utan jobb år efter år.
Vi vill se människor med trygga, välavlönade anställningar där de utför viktigt, utvecklande och produktivt arbete. För att nå dit krävs ett större statligt ansvarstagande, genom satsningar på välfärden, vår infrastruktur och industri.
Ingen kan lura i oss att det bästa sättet att skapa jobb är att slösa skattepengar på skojföretag som tvingar arbetssökare hålla på med healing och hypnos. Det behövs riktiga insatser och politiskt ansvarstagande, inte bondfångeri, om vi ska få människor tillbaka i arbete igen.
Ulla Andersson, ekonomisk-politisk talesperson
Ali Esbati, arbetsmarknadspolitisk talesperson
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.