Vi får inte åldras – det är det stora problemet

Skådespelaren Annika Hallin: Det finns en tystnadskultur kring skönhetsingrepp

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2023-02-07

Varför känner svenska skådespelare att dom inte kan eller får åldras i branschen? Det är en viktigare fråga än att skådespelare som gjort skönhetsingrepp riskerar att ratas i svenska produktioner, skriver Annika Hallin.

DEBATT. Det är ju helt knäppt att ”Kulturnytt” i P1 och Aftonbladet väljer att göra inslag och artiklar utifrån denna vinkling:

Att svenska skådespelare som gjort skönhetsingrepp riskerar att ratas i svenska produktioner.

Först och främst är det en enkel självklarhet, regissören och produktionen väljer naturligtvis någon som av olika anledningar lämpar sig bäst för uppdraget.

Ska karaktären vara botoxad så är ju chansen större för den som är botoxad att bli tillsatt, och ska den inte det så får den antagligen inte den rollen.
Vårt uppdrag är att gestalta. Att trovärdigt kunna representera en karaktär, en människa.

En mycket intressantare och viktigare vinkling tycker jag är:
Varför känner svenska skådespelare att dom inte kan/får åldras i branschen?

Ja, kanske därför att när det gäller ålder så gäller ofta ett annat regelsystem i urvalsprocessen.

Mannen får vara sin egen ålder men hans kvinna som för det mesta tillsätts efter honom ofta är rejält mycket yngre. Så att hon fortfarande kan värdera upp sin man genom sitt utseende.

Inte konstigt att man då använder sig av botox och fillers (eftersom vi dessutom är livegna till yrket och bara kan arbeta om någon väljer att arbeta med oss) för att få vara med i matchen och eventuellt få chansen att gestalta den där kvinnan.

Det råder en tystnadskultur kring skönhetsingrepp och vad vi gör för att bevara oss, våra försök att bevara vårt värde.

Det är en fråga som är så mycket större än det enskilda ingreppet.

Det integreras i hela samhällskroppen, i våra tankar, våra val och beteenden.
Hur vi ser på vår omvärld och oss själva. Vilka vi jämför oss med.
Vad vi ger till våra barn, vilka ideal vi ger vidare.

Att vi själva kämpar hårt och fortsätter att försöka vara det där smycket i vår strävan efter oberoende, respekt och frihet.

Det har väl aldrig varit lätt att åldras och gudarna ska veta att det blir fan inte lättare.

Nu ligger det plötsligt på oss. Vi har ett val. Att fixa sig och försöka tränga sig in på spelplanen?

Eller fortsätta försöka stå kvar – klamra mig fast vid handfatet och försöka hålla tanken klar. Hämta kraft från förebilder som Göranzon, Nyroos, Ekblad, August, Lagercrantz, Olsson, Bergström, Endre, Nilsson, Reuter med flera.

Tack för att ni finns. Jag tror vi är många som behöver er.

En sista sak till er som bestämmer spelreglerna:

Är det inte dags att genom representation värdera upp den inte längre unga kvinna som på riktigt besitter erfarenhet och power och göra henne attraktiv och eftertraktansvärd?

Jag lovart ni kommer tjäna pengar på det. Det finns en stor marknad därute som längtar efter att bli representerad.


Annika Hallin, skådespelare


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.

Följ ämnen i artikeln