Låt inte rädsla leda till inskränkta rättigheter
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2015-12-03 | Publicerad 2015-11-26
Human rights watch: Terrordåden används mot flyktingar och för massövervakning
DEBATT. Den fruktansvärda attacken i Paris har givit en del europeiska och amerikanska politiker en oemotståndlig möjlighet att försöka stänga dörren för flyktingar samtidigt som de vill låta en redan stor statlig övervakning bli ännu större. Såväl principiellt som för vår gemensamma säkerhets skull är det viktigt att stå emot dessa uppmaningar, som bygger på rädsla och fördomar.
Ett falskt syriskt pass som en av gärningsmännen i Paris, med oklar identitet och nationalitet, ska ha lämnat efter sig, tyder på att han skulle ha kommit in i Europa med höstens flyktingström. Det har fått en kör av röster att försöka stänga ute flyktingar och asylsökande, trots att de gärningsmän som hittills har identifierats alla var franska eller belgiska medborgare.
Det fokus på flyktingar som råder nu i attackernas svallvågor distraherar oss på ett farligt sätt från Europas egen våldsamma, hemodlade extremism. Den har komplexa orsaker men en av dem är tidigare invandrargenerationers sociala utanförskap – den ihållande diskriminering, hopplöshet och misströstan som genomsyrar utkanterna av vissa städer.
I stället för den polariserande vi-och-dem-retorik vi hittills har fått höra, borde dagens debatt handla om vad vi ska göra åt dessa djupa sociala orättvisor. De allra flesta människor i dessa stadsdelar är laglydiga och borde erkännas inte bara som medborgare utan också som de som mest sannolikt kan påverka andra där från att ta till våld och om de inte lyckas anmäla dem som gör det. Att brännmärka hela stadsdelar kan underminera polisens möjligheten till samarbete och dessutom ytterligare fjärma redan fientligt inställda ungdomar.
När det gäller flyktingarna så gör det oändliga våldet och övergreppen i länder som Syrien, Irak, Afghanistan och Eritrea, och de mycket begränsade möjligheterna att skapa ett värdigt liv i något grannland, att de förr eller senare kommer till Europa. Frågan är om de ska tillåtas komma under ordnade former, och därmed kunna säkerhetskontrolleras, eller under kaotiska former via smugglarnas nätverk.
Europas politik hittills har tvingat många att riskera sina liv på till havs och ta andra stora risker för möjligheten till asyl. Och med båtar som kommer huller om buller till olika grekiska öar är det svårt att hindra en eventuell terrorist att smita in.
Ett säkrare och mer humant alternativ vore om EU erbjöd överflyttningar av flyktingar och humanitära visa i länder som Turkiet, Libanon och Jordanien och på andra platser där flyktingar anhopas. Med rätt stöd skulle FN:s flyktingorgan och mottagande länder kunna kontrollera eventuella säkerhetsrisker. Signalen från Europa skulle då vara att dörren inte är stängd och ingen behöver kliva i en rank båt för att ta sig över Medelhavet.
Att sätta upp processcenter i grannländer skulle också skapa möjligheten att omfördela flyktingar utanför Europa – dels till vanliga mottagarländer som USA, Kanada och Australien, men också till Gulfstaterna och Ryssland. De senare har hittills vägra att ta emot några syriska flyktingar.
Asylsökande som lyckas ta sig in via Italien eller Grekland riskerar att möta samma kaos som vid EU:s södra stränder om de, som de flesta gör, fortsätter norr ut. Den långsamma implementeringen av EU:s plan för en omfördelning av flyktingar, i kombination med det dominospel som olika murar skapar, leder till massiva, okontrollerade flöden av människor som är en ren gåva till dem vill undgå polisiära kontroller. Även här skulle en mer ordnad process skapa bättre möjligheter till kontroller.
Förutom att göra flyktingarna till syndabockar använder debattörer och politiker Paris-attentaten till att försöka öka massövervakningen, utöver de mycket vittgående möjligheter de flesta stater redan använder sig av. CIA-chefen John Brennan har beklagat de tekniska och juridiska begränsningar amerikanska myndigheter har när det gäller att fånga upp allas privata kommunikation. FBI-chefen James Comey har återigen väckt liv i tanken om att kunna skapa ”bakdörrar” också i de bästa krypteringsprogrammen (som blev vanliga efter att den amerikansk massövervakningen blev känd). Men det finns ingen bakdörr som bara ”the good guys” använder.
Också en del europeiska politiker frestas av idén om mer massövervakning. Ett exempel är en ny lag för underrättelseverksamhet i Frankrike. Samtidigt visar det sig i attack efter attack i Europa att det bland gärningsmännen fanns de som var kända för polisen men som inte hade fångats upp, på grund av bristande polisresurser. Frankrikes president Hollande har lovat 8500 ytterligare poliser som ska fånga upp sådana personer, vilket tycks vara en klokare strategi än att investera i mer massdata man saknar resurser för att gå igenom.
När människor känner sig hotade är vissa politiker lite för benägna att erbjuda en ”quick fix”, i utbyte mot inskränkta individuella rättigheter. Vi borde ta lärdom av USA:s katastrofala svar på 11 september-attackerna. Att överge basala rättigheter och utifrån religion eller en viss social profil göra vissa till syndabockar skadar inte bara de direkt berörda. Det bidrar också till den splittring och alienation som gör det lättare för terroristorganisation att rekrytera. Vår smärtsamma erfarenhet visar att en smart strategi mot terrorism är den som respekterar rättigheter.
Chef, Human rights watch
Texten har tidigare varit publicerad i en längre version på politico.com.