Migrationen till Sverige kan öka med förslaget
SD: Låt i stället varje stat få bestämma över sin migrationslagstiftning
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2020-09-24
DEBATT. Under gårdagen kunde Ylva Johansson presentera EU:s nya migrationspakt. Pakten skulle, om den antas, förändra EU:s och Sveriges migrationslagstiftning i grunden.
Vi kan vara överens med den socialdemokratiska EU-kommissionären om en sak – ingenting fungerar med nuvarande lagstiftning. Men vår tilltro till att EU denna gång skall lyckas reformera migrationspolitiken i den riktning befolkningsmajoriteten önskar är tyvärr begränsad.
I många länder används det svenska migrationsmisslyckandet som ett varnande exempel på det utanförskap och den ökade kriminaliteten som blir följden om ett land överskrider sin integrationspotential. Det är därför lite underligt att det ofta har varit svenska kommissionärer som får ansvar att reformera migrationslagstiftningen.
Efter att liberalen Cecilia Malmström reformerade EU:s migrationslagstiftning 2013 ökade antalet som sökte asyl, och vi kan räkna med att Ylva Johanssons reform lär få samma effekt om den genomförs.
Med Ylva Johanssons förslag till ny migrationslagstiftning sätts Dublinförordningen ur spel. I stället för principen om ”första säkra land” inför man ett system som främst baseras på familjeanknytning.
Det innebär att en migrant som till exempel har en bror som tidigare migrerat eller fått asyl i Sverige enbart behöver ta sig ett fåtal kilometer från Turkiet till EU:s mottagningscenter på Lesbos för att sedan direkt omfördelas till Sverige.
Förslaget kommer få till effekt att länder som historiskt burit en stor del av bördan för asylmigrationen även fortsättningsvis kommer belastas. Om förslaget genomförs riskerar därför migrationen till Sverige att öka än mer.
Med förslaget utökas i realiteten anhöriginvandringen bakvägen eftersom även syskon till de som tidigare migrerat ska omfördelas. Detta kommer öka pull-faktorerna enormt.
Alla världens migranter med en släkting i något europeiskt land får incitament att ta sig till något av EU:s mottagningscenter för att bli omfördelade till det land där de har släkt.
Redan nu är anhöriginvandringen helt avgörande för den totala migrationsvolymen. Kedjemigrationen är dessutom ett avsteg från asylrätten, då det innebär att personer som inte har skyddsskäl kan komma för att de skall återförenas med någon som tidigare fått asyl.
Sverigedemokraternas förslag till den nyligen avslutade migrationskommittén var att lägga lagstiftningen på miniminivån för EU:s familjeåterföreningsdirektiv. Tyvärr finns inte ett upphävande av familjeåterföreningsdirektivet med bland förslagen.
Det borde vara en självklarhet att ett land själva måste få bestämma vilka som skall välkomnas till deras gemenskap och att detta inte ska beslutats överstatligt. Det är dock tydligt att det nya lagstiftningspaketet till stora delar vilar på tvång och ökad överstatlighet.
Så som förslaget är skrivet och så som situationen ser ut för tillfället kan länder betala sig ur migrantmottagandet. Men accepteras förslaget ger länderna upp kontrollen och frågan blir överstatlig.
När nästa migrantkris kommer kan kommissionen tvångsfördela även till länder som inte anser sig ha möjlighet att ta emot dem. I korthet kommer EU-kommissionen behandla länderna på samma sätt som svenska staten behandlar kommunerna.
Allt är dock inte dåligt i förslaget. Det faktum att länderna nu skall ta fingeravtryck på samtliga migranter är mycket bra.
Vi vet redan nu att kriminella och terrorister gömmer sig i migrantströmmarna och när de samkörs mot Europols databas kan vissa hittas.
Sverigedemokraternas vision är enkel att förklara. Vi vill ha ett minimum av överstatlig migrationspolitik.
Principen om första säkra land måste återupprättas så att migranter inte kan söka asyl i alla 27 medlemsstater. Viktigast är dock att alla medlemsstater återigen får bestämma över sin migrationslagstiftning igen.
Vi i Sverige har gjort vårt, och övriga medlemsstater i EU bör få besluta själva om vad de vill göra.
Charlie Weimers, Europaparlamentariker (SD)
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.