Inget hopp i sikte för socialtjänsten

Debattörerna: Vår forskning ger socialsekreteraren Jeremiah Karlsson rätt

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2020-12-22

Utvecklingen i dag med ökade klyftor och segregation ger tyvärr inget hopp. Nya arbetsuppgifter läggs på socialtjänsten när välfärdssamhällets socialförsäkringssystem rustas ned, skriver forskarna Anders Bruhn, Rúna Baianstovu och Anna Petersén.

DEBATT. Socialtjänstens arbete med skydda, stödja och bistå utsatta människor har ofta kritiserats i den offentliga debatten. Emellanåt har dock också nödropen om de dåliga förutsättningar som gäller för de som ska utföra det sociala arbetet – socionomerna – nått ut i media.

Jeremiah Karlssons inlägg på den här sidan om varför han lämnar sitt socialsekreterarjobb är exempel på det. Jeremiahs berättelse stöds till alla väsentliga delar av forskningen.    

2017 startade vi ett forskningsprojekt om nya socionomers väg in i arbetslivet, ”Att ta mark i professionen”.

Här har vi undersökt motiv och orsaker bakom olika val kring arbete och karriär inom den årskull socionomer som examinerades 2012.

Dessutom har vi under medverkan av nyligen anställda socionomer i en kommun undersökt hur dessa introduceras på arbetsplatsen.

Våra resultat ger en dyster bild av det sociala arbetets förutsättningar och villkor, speciellt i landets socialtjänster, men även inom kriminalvård, LSS, äldreomsorg och på migrationsområdet.  

Ett väl fungerande socialt arbete måste bygga på kontinuitet och tillit i relationen mellan socialarbetaren och klienten.

I vår undersökning visade sig endast en femtedel av de nyutbildade socionomerna vara kvar på sin första arbetsplats efter fem år. Av de övriga hade drygt 70 procent hunnit ha minst tre olika anställningar under perioden.

Av alla dem som bytt arbete uppgav den stora majoriteten – 70 procent –- att orsakerna handlar om brister i organisationen, arbetsmiljön eller yrkesvillkoren.

Den stora rörligheten beror på en svår arbetsmiljö och en konflikt mellan professionella ideal och rådande arbetsvillkor. Anställda inom socialtjänsten är särskilt utsatta. Introduktionen på arbetsplatserna fungerar också ofta dåligt.

På grund av personalomsättningen saknas ofta erfarna kollegor att hämta stöd från. De få som finns har ofta inte tid på grund av den stressiga miljön. Som ”erfaren” i jämförelse med andra räknas man efter mer än två år i yrket, även inom så avancerad myndighetsutövning som rör barn och unga.

De allra flesta i undersökningen valde socionomutbildningen för att de ville hjälpa människor och bidra till ett bättre samhälle. Utbildningen har sedan stärkt känslan för vad som är möjligt att uträtta.

Verkligheten inom socialtjänsten är dock en annan. Här handlar det mest om att släcka bränder.

Sällan ges möjligheter till det långsiktiga och förebyggande arbete som bör prägla socialtjänsten.

Utvecklingen i dag med ökade klyftor och segregation ger tyvärr inget hopp om bättre villkor. Nya arbetsuppgifter läggs på socialtjänsten när välfärdssamhällets socialförsäkringssystem rustas ned.

Allt fler medborgare vilka tidigare har kunnat få stöd av Arbetsförmedling och Försäkringskassa hamnar hos socialtjänsten. Kommunerna får allt svårare att upprätthålla en fungerande socialtjänst när antalet arbetsuppgifter, statliga direktiv och målsättningar inte står i paritet med intäkterna.  

Kärnan i ett socialt arbete handlar om att arbeta långsiktigt och förbyggande, skapa tillit, stabilitet och varaktighet i relationer med socialt utsatta, vare sig det gäller barn i riskzon, ungdomar ”på glid”, människor i missbruk eller sådana som inte klarar försörjning.

Dagens politiska utspel när det till exempel gäller våldsutvecklingen är ofta mycket konkreta kring repressiva åtgärder. Vikten av förebyggande arbete nämns sedan i till intet förpliktigande diffusa bisatser.

Socialtjänsten hukar under alltfler uppgifter i kombination med hårda besparingskrav. När kommer de handfasta politiska förslagen om förbättrade villkor på det sociala arbetets område?


Anders Bruhn, professor emeritus
Rúna Baianstovu, universitetslektor
Anna Petersén, universitetslektor
Samtliga verksamma vid socialt arbete Örebro universitet


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.