Staten tittar bort när unga flickor våldtas
#utanskyddsnät: Nu måste det införas kvinnlig personal på Sis-hemmen
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2022-12-04 | Publicerad 2022-12-03
DEBATT. Så läser vi än en gång om sexuella övergrepp på Sis-hem och om hur sexualbrottsmisstänkt personal tillåts fortsätta arbeta med unga personer när de är under utredning.
Beslut som kan leda till att flera unga flickor utsatts när de tvångsvårdas på ett behandlingshem som drivs i statlig regi.
En snabb googling och vi hittar artikel efter artikel som beskriver unga flickor och kvinnor som våldtas under pågående samällsvård. LVU och LVM (lagar om tvångsvård) sätts för att det bedömts att man är en fara för sitt eget eller andras liv.
Och när övergrepp upptäcks? Då tar det väl hus i helvete? Nej, utredning efter utredning läggs ner.
En medlem i #utanskyddsnät berättar:
Avdelningen var en lång korridor med ett litet samlingsrum där gåband och fåtöljer fyllde upp det lilla rummet. Vi fick inte titta på tv eller prata i telefon förrän klockan 16.30 på vardagar. Det fanns ingen sysselsättning eller behandling och vi fick heller inte gå ut så ofta på promenad, jag var ute tre gånger på tio veckor på en kort liten promenad.
Det enda vi gjorde på dagarna var att sitta och titta på varandra samt prata om hur dåligt vi mådde och om hur skönt det hade varit att få knarka. Flera av tjejerna svalde skedar och tandborstar för att få komma till sjukhus då det var mycket trivsammare att vara där än på LVM-hemmet. En 18 årig tjej hade sex med en personal och mannen som var stor och vältränad drog såklart till sig mycket uppmärksamhet bland tjejerna och när detta kom fram så fick han själv säga upp sig. Han kom sedan en lördagskväll och hälsade på tjejen som han hade haft sex med vilket vi andra tjejer fick se.
Det enda man väntar på under denna tid under LVM-hemmet är att få komma ut därifrån att stänga av alla känslor som under denna tid har byggts på och blivit ännu värre. Min bästa vän tog livet av sig när hon kom ut från LVM-hemmet.
En placering på ett Sis-hem ska innebära hjälp och stöd. Men flickor vittnar om att övergreppen fortsätter under placeringen, inne på Sis-institutioner.
Unga flickor och kvinnor i tvångsvård tillhör samhällets mest utsatta grupp. De lever med psykisk ohälsa, trauman och missbruk.
Att vara inlåst och då utsättas för övergrepp från samma personal som ska hjälpa, ökar den psykiska ohälsan än mer och urholkar tilliten till samhällets institutioner och vuxenvärlden.
I artiklar kan vi ofta läsa formuleringar om att en intagen inlett ett förhållande med en anställd.
Vi vill med kraft understryka att när en sådan maktobalans råder går det inte att tala om förhållanden, det är ett utnyttjande av en sårbar person och innebär ofta ett upprepande av tidigare övergrepp och trauman.
När SR Ekot ber om kommentar på att personal utnyttjar barn och unga svarar en verksamhetschef till SR Ekot att ”… vi inte kan garantera att det inte kommer in personal med bagage.”
Det är verksamshetschefernas förbannade ansvar att se till att unga flickor och kvinnor som tvångsvårdas ska kunna känna sig trygga och inte utsättas för vidare våld och sexuella övergrepp av felrekryterad personal.
Det finns en felaktig föreställning om att stora starka män ska kunna skapa medgörlighet genom sin fysiska överlägsenhet och i stökiga fall skapa ordning genom att brotta ner och isolera.
Vi menar i stället att de skapar rädsla och otrygghet och inte sällan återupprepar osunda maktstrukturer med sexuella inslag.
För att kunna skapa en frizon med möjlighet att starta en läkningsprocess skulle vi vilja se:
- att det är kvinnlig personal på Sis-institutioner för flickor och kvinnor.
- att personal utbildas i lågaffektivt bemötande.
- att det finns program för aktivitet och motivation för intagna.
- att personal ska ha adekvat utbildning och rimlig lön.
- att kunskapen om konsekvenserna av trauma höjs.
- att unga kvinnor i LVU ska ha en kontaktperson utanför institutionen.
Nu bryter vi skammens tystnad. Vi tänker inte längre bara se på. Vi accepterar inte längre det strukturella våldet mot våra systrar.
Statens institutionsstyrelse måste sluta se åt andra hållet när våra systrar våldtas.
Lotten Sunna, ordförande #utanskyddsnät
Nora Hallen, vice ordförande #utanskyddsnät
Martina Tikkanen, #utanskyddsnät
Ulrika Skogland, #utanskyddsnät
Kristina Salo, #utanskyddsnät
Petra de Boer, #utanskyddsnät
Ida Ali Lindqvist, #utanskyddsnät
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.