På 10 år kan klimatet ge 130 miljoner fattiga

Forskare: Behövs en politik för klimaträttvisa

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Uppdaterad 2022-08-22 | Publicerad 2022-08-19

Sårbara socialgrupper (till exempel socialt marginaliserade grupper) lider redan oproportionerligt mycket. Och sannolikheten att dö på grund av extrema klimathändelser är högre för sårbara grupper jämfört med andra på grund av hur deras villkor ser ut sedan innan – som att de lever i fattigdom i områden som får lite stöd för anpassning för klimatförändringar, skriver debattören. Bilden till höger visar en bil dränkt i en översvämning medan en båt med svensk flagga flyter ovanpå vattnet i Liege i Belgien den 15 juli 2021.

Del 13 i debattserien #viktigasteklimatrösterna där forskare skriver om hur klimatpolitiken skulle se ut om forskningen fick bestämma – och partipolitiskt obundna unga skriver om hur de upplever klimatkrisen och klimatpolitiken.

Katastrofala extrema händelser håller på att bli norm. De svidande värmeböljorna i Europa är ett exempel. För första gången någonsin uppmättes 40 grader i London i juli detta år.

Förra året skedde översvämningar i hela Europa och Kina som man aldrig sett maken till tidigare. Och denna sommar har skogsbränderna i Frankrike, Spanien och Portugal varit extrema.

Förutsägelserna som forskarna för många år sedan gjorde om framtiden är redan här.

Katastrofer må inte vara något nytt men det som är nytt är att de individuella extrema händelser vi nu ser uppstår på grund av mänskligt agerande.

Ny forskning om extremhändelser befriar oss från allt tvivel kring om att klimatförändringarna är orsakade av människan. Det är viktigt att makthavarna förstår klimatförändringarna som en skadegärning mot samhället och människor och agerar i enlighet med det.

Och som hållbarhetsforskare skulle jag vilja säga en del saker till våra politiker om detta.

Klimatförändringar är i grunden en fråga om rättvisa. Det handlar om rättvisa gällande de växthusgasutsläpp som orsakat klimatförändringarna, gällande vilka som har dragit nytta av den fossilbaserade ekonomin, vilka som kommer bli mest drabbade av klimatförändringarna och vad som är det mest rättvisa sättet att förbereda för och svara på klimatförändringarna.

Den senaste IPCC-rapporten understryker hur klimatkrisen skapar systemkonsekvenser som ökar fattighetsgap och förstorar ojämlikheter inom länder.

Sårbara socialgrupper (till exempel socialt marginaliserade grupper) lider redan oproportionerligt mycket. Och sannolikheten att dö på grund av extrema klimathändelser är högre för sårbara grupper jämfört med andra på grund av hur deras villkor ser ut sedan innan – som att de lever i fattigdom i områden som får lite stöd för anpassning för klimatförändringar.

Marginaliserade migrantgrupper i städer som Malmö är till exempel mer sårbara för värmeböljor och översvämningar. Samesamhällen i norra Sverige riskerar att förlora sitt levebröd renskötseln och lantbrukare i Skåne är sårbara för inkomstförluster på grund av flera utmaningar, däribland torka.

Klimatförändringarna hotar allvarligt åstadkommandet av rättvisa utvecklingsresultat – vilket förvärrar risken för akut och kroniskt mänskligt lidande och utarmning resulterande i ojämlika risker för fattigdom även mellan länder.

Klimatförändringar ses också allt mer som en direkt anledning till fattigdom, försämrade möjligheter att få in sitt levebröd, hälsorisker och hot mot kultur.

Utan rätt strategier och handlingar kan klimatförändringarna – tillsammans med andra faktorer – putta runt 130 miljoner människor in i fattigdom under de närmaste tio åren.

Många bra initiativ har tagits från civilsamhället, individer, lokala myndigheter, uppfinnare och privata företag som engagerar och jobbar hårt för att göra skillnad. Men det räcker inte.

Regeringar måste agera, och det inkluderar Sveriges.

Om Sverige ska uppfylla sin roll som ambitiös ledare i klimatreformer nationellt (nå netto noll utsläpp till 2045) och internationellt (Parisavtalet) så är min vädjan till svenska politiker att under valet 2022 hålla detta i huvudet:

Med ledarskap kommer stort ansvar att agera för nuvarande och framtida generationer och att röja undan den skada som vi orsakar och kommer att orsaka i framtiden.

Och detta kan innebära att:

  • Utveckla en politik som tar sig an klimaträttvisa. Det vill säga politiker behöver ta i beaktande hur handlingar för att både anpassa och minska klimatförändringarna hör ihop med en politik som märkbart ökar mänsklig kapacitet genom offentliga och privata resurser, utbildning, nya investeringar i infrastruktur och nya lag- och regelsystem med målet om låga koldioxidutsläpp som också är hållbara.
  • Betrakta anpassning som ett måste snarare än ett av flera alternativ och se att det kräver byggkapacitet och verktyg till de samhällen som lider störst risk så att de kan skydda sig och anpassa sig till klimatförändringarna. Att utveckla större kapacitet att skydda människor och naturen kräver ett systemskifte och en rättvis resursfördelning snarare än ett förlitande på enstaka interventioner och individuell handling.
  • Investera i ny forskning som tittar på effekterna av klimatförändringar med fokus på människor som lever i risk och på hur effekten av klimatfaror slår mot individer och grupper i olika vågskålar. För att ställa frågor om vem som är utsatt för risk och hur systematisk sårbarhet gör människor mer utsatta för klimatförändringarna är viktigt – också i Sverige.


Emily Boyd, professor i hållbar utveckling vid Lunds universitet


Översättning: Virve Ivarsson


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.

Följ ämnen