Näthatarna tål inte ljuset

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-09-25

Jag älskar sociala medier, jag älskar demokrati och yttrandefrihet. Jag predikar ofta och gärna om hur fantastiskt det är med internet för att vem som helst kan göra sin röst hörd. Internet är den bästa uppfinningen någonsin i ett demokratiskt perspektiv.

Men ibland fylls jag av tvivel. Ibland undrar jag hur bra det är att vem som helst kan säga sin mening och i teorin kan nå hela klotet inom loppet av några sekunder. Detta tvivel gör sig påmint ibland när jag läser artikelkommentarer på nyhetssajter. Och inte minst de gånger jag är satt att moderera dessa kommentarer.

Även om de allra flesta som kommenterar har intressanta och vettiga saker att säga kan man lätt få för sig att större delen av svenska folket består av knäpp­gökar. Men det är en liten grupp idioter, galningar, korkade rasister och kvinnofientliga bittra jävlar som för mycket väsen.

Allra värst är detta i anslutning till artiklar om invandring, eller som förra veckan – om Sverigedemokraterna. Och de mest fascinerande är de som inte ger upp. De som skriver igen och igen utan att publiceras, men skriver ändå. Och för varje kommentar blir konspirationsteorierna allt mer fantasifulla. Konspirationer om massmedierna i Sverige, om hur journalisterna är köpta, om hur vi är tvingade av någon osynlig överstatlig makt att censurera folk som inte är politiskt korrekta. Ibland är det humor, ibland kan man skratta åt eländet, men lika ofta fastnar skrattet i halsen.

Mest absurt blir det när folk som uttrycker direkt fascistiska och odemokratiska åsikter börjar jiddra om censur. De skriker på yttrandefrihet i samma andetag som de propagerar för en politik som på sikt är allt annat än demokratisk.

De tycks inte förstå att en nyhetssajt inte har någon plikt att publicera vilken skit som helst. En del verkar också vara helt ovetande om lagstiftningen vi har i Sverige, gällande exempelvis personuppgifter, hets mot folkgrupp och förtal. Kommentarer som bryter mot lagen publiceras icke. Dessutom finns en tendens att tyckare som gärna spammar skrämmer bort sansade och resonabla debattörer.

Det finns en motsättning här, mellan lagen om yttrandefrihet och exempelvis lagen om hets mot folkgrupp.

Mitt tvivel till trots blir jag ibland sugen på att släppa lös dårarna. Låta konspirationsteorierna blomma, lyfta upp och bemöta dem.

För jag älskar demokrati och jag tror på yttrandefrihet in absurdum. Även om priset är att också de som inte alls tycker som jag får höras. För det är väl precis det som är poängen med demokrati?

Jag vill gärna bevisa att konspiratörerna har fel när de säger att vi inte vågar låta dem komma till tals för att sanningen skulle komma fram i ljuset.

För jag tror tvärtom. Jag tror att konspiratörerna skulle bli utskrattade, tillplattade och överbevisade om de fick ta större plats i de stora medierna. Och då skulle vi en gång för alla se vilka påståenden som tål ljuset och vilka som alldeles av sig själva skulle förpassas till det skuggiga land där de hör hemma.

Sofia Mirjamsdotter

Följ ämnen i artikeln