Vi har misslyckats – därför växer SD
Debattören: Politikerna måste se problemen i stället för att döma ut var femte väljare
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2016-10-21
DEBATT. Den politiska debatten har fått slagsida. Det är tydligt att Sverigedemokraterna (SD) har etablerat sig som landets tredje största parti. Låt oss fundera över om deras stöd enbart består av människor med rasistiska åsikter eller om deras väljarbas signalerar något annat.
Jag menar att SD:s etablering bygger på ett utbrett missnöje mot att riksdagspartierna under decennier inte lyckats besluta om hållbara reformer för arbetsmarknads- och utbildningspolitiken.
Det är bristen på arbete och utbildning som sliter isär ett samhälle och som även blir roten till en misslyckad integration och till ökad kriminalitet.
I en tid där världens ledande nationer ställt om från industrisamhällen till ett samhälle präglat av globalisering och samarbeten som främst bygger på handelsavtal i stället för tullar, på människor och kunskap och på tjänster och valfrihet har den svenska realpolitiken inte hängt med.
Sedan nittiotalet har svensk politik med begränsad framgång försökt att bekämpa arbetslösheten.
Strukturomvandlingen på nittiotalet drabbade många. Tillverkningsindustrin nedmonterades och tiotusentals jobb försvann. Dessa kom aldrig tillbaka. Kraftig obalans i statens finanser ledde dessutom till stora neddragningar i den offentliga sektorn. Många människor lämnades utanför möjlighet till egen försörjning.
En arbetsmarknad försvann utan att den ersattes av en annan. Politiken lyckades inte rikta tillräckligt med fokus till omskolning och insatser för att finna nya arbetsmarknader för de människor som behövde det.
Detta är exakt den problematik som skapar spänningar mellan människor som arbetar och de som står utan jobb i nutid.
Politiken har från läktaren väntat på att parterna; fack- och arbetsgivarorganisationer, själva ska reformera sin egen spelplan. Men det är politikens beslut om arbetsgivaravgifter och skatter, när företagen anställer nya medarbetare, som i dag bedöms som olönsamma. Det är inte lönenivån som är avgörande för din vardagsekonomi - det är hur mycket som är kvar i plånboken när skatten är dragen.
Ytterligare spänningar i samhället har skapats genom det svenska utbildningsväsendet. Trots alliansregeringens nödvändiga reformer med ny skollag, ny läroplan och nya kursplaner kan vi konstatera att kommunerna inte klarat av att hantera kommunaliseringen av skolan.
Friskolereformen som i grunden är positiv har genom den misslyckade kommunaliseringen i stället bidragit till att öka klyftor mellan människor. Därför är det nu dags att staten kliver in och tar ansvar för att skolor erbjuder en likvärdig utbildning för alla barn och ungdomar i Sverige.
Att enbart rikta negativt fokus mot SD och Jimmie Åkesson är att nedgradera nästan var femte väljare som anser att andra partier än SD bär ansvaret för en undfallenhet för vår tids största utmaningar.
Missnöjespartier kan inte motas genom anklagelser av rasism och nazism. De kan enbart förlora väljare för att väljarbasen anser att andra partier löser samhällets problem bättre.
SD har ett partiprogram som håller vare sig för samhällsekonomiskt ansvarstagande eller som ett heltäckande politiskt åtgärdsprogram för de utmaningar Sverige står inför.
Givetvis ska vi presentera nya, nödvändiga reformer inför nästa mandatperiod men de samhällsproblem vi redan nu ser lösningar till måste vi lösa gemensamt omgående.
På så sätt krymper vi SD:s utrymme och stärker väljarnas tilltro att moderaterna och de andra riksdagspartierna kan bidra till ett bättre samhälle - för alla.
Häng med i debatten och kommentera artikeln – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.