Demokratin klarar galningar – men inte välvilliga populister

Anders Behring Breivik är en hänsynslös massmördare. Men han är inget hot mot demokratin. Han är bakom lås och bom. Oskadliggjord.

Nä, det är vad som kan dyka upp i Breiviks kölvatten som skrämmer mig.

För det är inte extremisterna som hotar demokratin.

Vår demokrati är immun mot galningar. Vare sig de agerar själva eller organiserat. Det vet vi i Sverige mycket väl om. Vi har förlorat två ministrar. Den första vet vi ännu inte om det var ett organiserat mord eller inte. Men vad vi vet är att varken demokratin eller samhällets demokratiska värderingar fick ens ett skrubbsår av morden.

Det är i den skrämda, hämndlystna, hotade, sorgsna, sårade, välvilliga, opportunistiska, hycklande, populistiska massan som demokratins hotbild finns.

Många krönikörer och debattörer har förundrats över det norska samhällets solidariska reaktion på massakern. Nästan förvånade. Men vad väntade de sig?

Jag vill påstå att norrmännens är den naturliga reaktionen inför en sån här ofattbar tragedi.

Tragedin försvagar inte demokratin och sammanhållningen. I ett första läge stärks den. Det stärker att se hur det sociala immunologiska försvaret rycker ut när samhällskroppen angrips.

I gårdagens sommarprat hoppades och trodde vår EU-minister Birgitta Ohlsson att Norge snart skulle resa sig. Men ärligt, Norge har väl inte vacklat en sekund?

Som sagt, det demokratiska systemet har antikroppar mot extremismen.

Vad den inte har är försvar mot många av de som anses vara systemets egna väktare – politiker, debattörer, journalister, jurister – men som ibland visar mindre omdöme än ordningsvakterna på tunnelbanan.

Det är först nu, när Anders Breivik är fast, som demokratin kommer att sättas på prov.

I Norge, men också i Sverige.

Kommer vi fortsätta att inskränka på det öppna, tolerant och integritetsvänliga samhället?

Försvara friheten genom att försvaga den? Hugga ner alla träd för att undvika skogsbränder?

Det är som sagt inte Breivik som utgör en fara för demokratin. Jag är snarare rädd för debattörer, som vare sig de gör det i sann upprördhet eller skrämmande populism, föreslår införandet av dödsstraff. Rädd för politiker som tror att man kan helgardera sig mot terrorattentat. Som tror lagar är som Rohypnol för en uppskrämd befolkning. Den nya terrorlagstiftningen, FRA, Datalagringsdirektiv – låt oss vara ärliga: det är inte terroristerna som håller på att urholka demokratin. Hoppas etablissemanget i Norge förstår det. Och agerar därefter.
Under militärdiktaturen i Uruguay blev en politisk fånge och ledare förd till tortyrsalen.

Alla andra fångar höll andan. Moralen på fängelset var bräcklig och ledarens öde kunde få förödande effekt på de andra medfångarna. Det visste den torterade mannen om, när han släpades ut på innergården så att alla andra fångar skulle kunna se från sina små fönster. Han verkade förstörd, tortyrsessionen hade varit lång och smärtsam och han kunde knappt hålla sig på benen.

Men när stod inför kamraternas blickar, med två väktare som höll honom i varsin arm, började han att hoppa hage. Alla fångar jublade. De förstod budskapet: Torterarna hade inte kunnat knäcka honom.

Norrmännen måste visa samma kurage. Gråta sina döda och slicka såren på sin torterade kropp, men låta det demokratiska systemet fortsätta hoppa hage.

Följ ämnen i artikeln