Slopad ungdomsrabatt är rena populismen

Dennis Martinsson: Saknar vetenskapligt stöd och kan ge oönskad effekt

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2020-03-06

Politikerna vill egentligen komma åt en ytterst liten andel av de personer mellan 18 till 20 år som begår brott i betydligt högre utsträckning än andra. Att alla unga som döms för brott får ett strängare straff är då inte en lämplig lösning, skriver Dennis Martinsson, doktor i straffrätt.

DEBATT I onsdags diskuterade riksdagen frågan om att slopa straffreduktionen för unga lagöverträdare mellan 18 till 20 år (den så kallade ungdomsrabatten). Och i torsdags skulle Justitieutskottet ta ställning till Moderaternas initiativ om att slopa straffreduktionen för personer mellan 18 till 20 år.

Även Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna stödjer helhjärtat förslaget. Och Liberalerna vill slopa ungdomsrabatten om det handlar om återfall i brott.

Frågan om den så kallade ungdomsrabatten har nyligen utretts. I SOU 2018:85 framförs skarp kritik mot förslaget att slopa ungdomsrabatten för unga lagöverträdare mellan 18 till 20 år.

Det är bara att läsa innantill i utredningen. Där konstateras att ett slopande av ungdomsrabatten saknar vetenskapligt stöd. Utredningen sågar alltså det förslag som den hade att utreda. Det hör minst sagt till ovanligheterna.

Bland de vetenskapliga argumenten som lyfts fram hör bland annat att personers förmåga till självkontroll är fullt utvecklad först vid 23 till 25 års ålder och att hjärnan är fullt utvecklad först i 25-årsåldern.

Det betyder alltså att yngre personer än så agerar betydligt mer impulsartat än vuxna personer. En person som är äldre än så och som begått brott, med full tillgång till impulskontroll och insikt om gärningens konsekvenser, anses helt enkelt förtjäna ett strängare straff än den som är yngre och saknar sådan impulskontroll.

Och enligt Brå löper personer mellan 18 till 20 år som döms till fängelse en ökad risk för att fortsätta begå brott. Det är därför rimligt att anta att ett slopande av den så kallade ungdomsrabatten skulle resultera i att brottsligheten för denna åldersgrupp skulle öka. Detta påpekas också i SOU 2018:85.

Alltså kan ett slopande av den så kallade ungdomsredaktionen få motsatt effekt än den som politikerna önskar sig, det vill säga att brottsligheten ska minska.

Att politiker inte lyssnar på – och inte väljer att ta till sig – relevanta och starka argument för att behålla den så kallade ungdomsrabatten såsom den ser ut i dag, är bara ännu ett tecken på att den nutida kriminalpolitiken präglas av populistiska strömningar.

Politikerna vill egentligen komma åt en ytterst liten andel av de personer mellan 18 till 20 år som begår brott i betydligt högre utsträckning än andra i samma ålderskategori. Att alla unga som döms för brott får ett strängare straff är då uppenbarligen inte en lämplig lösning.

Så min fråga till politikerna är: Varför vill ni då slopa den så kallade ungdomsrabatten för alla personer i denna ålderskategori? Varför inte i sådana fall förespråka en lösning som tar sikte på just den krets av personer som ni egentligen vill komma åt?

Slutligen. Visst, det är skillnad mellan juridisk rationalitet och politisk rationalitet. Men det är trots allt svårt att se att det finns en logik i att alla personer mellan 18–20 år ska straffas hårdare bara för att politikerna vill komma åt en liten krets av personer i denna åldersgrupp.

Till det kommer att effekterna av förslaget blir kontraproduktivt. Det handlar därför om ren och skär populism som saknar varje uns av förnuftighet. Förslag av sådan karaktär bör givetvis inte genomföras.


Dennis Martinsson, doktor i straffrätt, biträdande jurist, Advokatfirman De Basso


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.

Läs fler artiklar i ämnet här