Ännu ett dåd som inte stoppas av hårdare tag

Lokala L-politiker: Den skräniga betongpolitiken har inte lösningarna om krävs

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2022-03-25

Hade mannens mord på kvinnorna i Malmö kunnat förebyggas med hårdare tag, längre straff eller fler poliser? Troligtvis inte. Och ändå är det övervägande ofta som politiker i riksdagen föreslår just det, trots att majoriteten av forskning på området säger tvärtom, skriver fyra lokala L-politiker.

DEBATT. Låt oss tala klarspråk – den manliga elevens mord på de två kvinnliga lärarna är ett bestialiskt brott och ett monumentalt samhälleligt misslyckande. Det är det fjärde skolattentatet på mindre än ett år som har skakat landet.

Hade mannens mord på kvinnorna kunnat förebyggas med hårdare tag, längre straff eller fler poliser? Troligtvis inte. Och ändå är det övervägande ofta som politiker i riksdagen föreslår just det, trots att majoriteten av forskning på området säger tvärtom.

I debatten hänvisas det ofta till Danmark som genomdrivit en rad ifrågasatta repressiva åtgärder för att minska kriminaliteten.

Nu medger de att insatser som överlägset ger bäst resultat mot ungas våld och kriminalitet är det förebyggande sociala arbetet.

Polisen i både Danmark och Sverige säger sedan länge att det som behövs nu är satsningar på förebyggande arbete. Ändå slåss politikerna över vem som kan lägga det mest hårdkokta förslaget efter det andra. Frånvaron av insikt och verkningsfulla förslag är häpnadsväckande.

Säpo har sedan 2019 varnat för det ökande extrema högerextremistiska våldet som klassar det som ett allvarligt hot mot nationen. Det hotet har inte avtagit utan tvärtom stärkts med tiden och kvinnohat är en del av de extremistiska hoten.

Sverige har sedan 2020 av Säpo klassats som det mest inceltäta landet i världen – incels är män som hatar kvinnor, vill underordna dem helt, göra dem till sina obetalda hushållsarbete, sexuella barnafödande slavar och döda dem. Radikaliseringen på nätet är ett samhällshot och ett hot mot enskildas säkerhet.

De här morden är ett av de många brott som inte kan förebyggas med fler poliser, hårdare tag eller långa straff.

Livstidsstraffet har ingen avskräckande effekt på en man som under lång tid har blivit radikaliserad. Det uppnås bara med förebyggande arbete.

Socialtjänsten har en avgörande roll för att förebygga att unga hamnar fel i livet och att ingripa när de behöver skydd. I den politiska debatten finns en tydlig förväntan om att socialtjänsten ska sätta in insatser mycket tidigare än vad som görs i dag.

Regeringen har därför under flera mandatperioder utrett behovet av ny lagstiftning, men utan att komma till skott. När nu Socialstyrelsen efter tre års utredande slutredovisat det senaste uppdraget i rapporten ”Öppna insatser utan samtycke”, framgår tyvärr att någon ny lagstiftning inte är att vänta.

Sju år av utredande och inga lagförslag. För att vara en regering som säger sig prioritera förebyggande insatser mot rekrytering av unga till de kriminella gängen, är passiviteten slående.

Känner man till något om kommunpolitik och deras budgetprocesser, vet man att marginalerna i princip inte existerar och en socialförvaltnings budget är extremt känslig då ett par placeringar utöver de budgeterade spräcker förvaltningens årsbudget.

Förvaltningen måste då oftast hämta hem underskottet inom den planerade budgeten och blir tvungen att skära ner på det arbete som inte är strikt lagstadgat.

Det förebyggande arbetet behöver alltså lagstadgas.

Det skulle samtidigt bidra till statligt stöd till det förebyggande arbetet. Det förebyggande arbetet behöver även mötas med ökad samverkan inte minst med skolan för att minska risken för att barn faller mellan stolarna, följa upp placerade barns hälsa och stärka socialsekreterarna genom att höja lönen och öka kraven på erfarenhet i barnärenden.

Om barn och unga behöver psykiatrisk vård, måste BUP tillhandahålla det och regionerna möta upp behovet bland annat med första linjen på vårdcentraler.

Köerna till BUP och behandling överskrider ständigt vårdgarantin med upp till årslånga väntetider. Det duger inte när den psykiska ohälsan bland unga ökar. Köerna till BUP måste avskaffas i hela landet.

Det finns bara ett parti som driver frågan om lagstadgat förebyggande arbete – Liberalerna.

Vi har inte längre tid att vänta. Vi behöver en regering som tar sitt ansvar och får fram ny lagstiftning och resurser som gör att socialtjänsten kan hjälpa barn, unga och föräldrar även när de inte vill.

Nu behövs det bara företrädare som ställer sig upp och krokar arm med partier som på allvar är intresserade av förebyggande reformer som ger reella resultat. Den skräniga ’hårdare-straff’ skaran har spelat ut sin roll och bidrar noll och intet till att förhindra fler brott av unga pojkar och män.


Jessica Johnson, ordförande i socialutskott, Vallentuna, ordförande Liberala Kvinnor Stockholms län (L)
Simona Mohamsson, ordförande i Göteborgs Stads socialnämnd, Hisingen (L)
Anna Lundberg, förste vice ordförande Individ- och familjenämnden, Västerås (L)
Hanna Lundin Jernberg, förste vice ordförande Individ- och familjenämnden, Umeå (L)


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.