Anti-PK-gänget har fått sin egen åsiktskorridor

Debattören: Ilskan mot PK-eliten har stelnat – nu förväntas du tycka ”rätt”

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2019-08-18

I anti-PK-världen förväntas du tycka ”rätt” enligt en rad kärnvärderingar, skriver Mats Sederholm.

DEBATT. I den växande polariseringen så stämmer allt fler in i ogillandet av PK (Politiskt Korrekt) och det finns logiska förklaringar till detta.

Bland annat att flertalet skribenter och politiker med åren i en tyst överenskommelse ansett att exempelvis immigrationsproblem inte bör diskuteras och att högernationalistiska argument inte bör normaliseras. Detta innebär också att vissa medborgares åsikter inte får normaliseras och ytterst att dessa medborgare i sig inte bör anses som normala. 

Idealism prioriteras före demokrati och inställningen att man som journalist eller politiker ska bilda eller rättare sagt fostra människor har bidragit till ett ökat missnöje bland väljare och till ett parlamentariskt kaos hos de styrande förra hösten.

Ledsen, alla ni politiska och journalistiska karriärister som drömde om att förändra världen med hjälp av tolkningsföreträde och maktpositioner, det har inte fungerat och kommer aldrig att fungera.

Tolkningsföreträde är acceptabelt inom ramen för rättsväsende och vår parlamentarism – människor väljer de som ska styra över dem – så länge riksdagen fungerar som en spegel av väljarnas val. Tolkningsföreträde är inte något man tjänar in med poäng från högskolor, med rättvisepatos, värnande om mänskliga rättigheter, en gedigen erfarenhet av länder med förtryck eller liknande – lika lite som man tjänar in sin rösträtt.

Vi är alla lika hur orättvist det än kan kännas för dem som med åren anser att de blivit klokare, mänskligare, vill så många väl och till sist fastnat i PK-bubblan och i åsiktskorridorer. Många i den här bubblan tänker säkert att: ”Rätten att få sin röst mer hörd än andra handlar inte alls om en demokratisk korruption. Nej, det handlar om att skydda vårt samhälle”.
Anti-PK stämningarna tar således vid och respekten för fler korrekta åsiktsdrev som exempelvis klimatfrågan tycks ogillas av allt fler som bara inte orkar höra mer om den goda Greta.

Personligen är jag av en helt annan och positiv inställning till Gretas uttalanden men har en lika stor förståelse för reaktionerna och till skillnad från de i polariseringens ”goda pol” så anser jag att det är själva polariseringen i sig som är det största problemet oavsett fakta i sakfrågorna.

Att vara anti-PK, att reagera på en övermäktig korrekthet och ett fåtals åsikters dominans, är med andra ord inget per automatik ovärdigt eller något man snabbt kan sopa väck med slappa retoriska utfall som ”med rötter i…”. Men den ”onda polen”, den diskriminerade, den utan en röst, begår faktiskt samma isolationistiska misstag som den ”goda polen”.

Kritik mot förhärskande åsikter understödda av PK-världens ”korrekta” fakta kan inte enbart bemötas med motsatta korrekta fakta, detta vore att spela enligt PK-reglerna.

Dessutom så kan ”lögner” skapas med enbart utvalda korrekta favoritfakta. En PK-drink som ”bevisar” till PK-lägrets fördel.  Anti-PK-gemenskapen borde i stället tydligare trycka på själva utsattheten och den stigande ojämlikheten. Det handlar om status, respekt och värdighet. Det handlar om en slags hedersproblematik och inte om att få in en replikartikel på DN Debatt fullmatad med siffror, ett akademiskt språk och en respekterad titel som signatur.

Det är återigen en PK-strategi och ovärdigt att ta sig an. Men i stället för att finna en egen strategi och försök till möte så skapar man sin egen åsiktskorridor.

I denna spretiga värld av missnöje så har en ideologi formats. För 10–15 år sedan fanns det en liten klick samhällskritik från vad som kallades alternativvärlden. Ifrågasättande av vaccinationer, Big Pharma, banker, gifter i maten, skolmedicin, genmanipulation av grödor, övervakning med mera.

Den här i allmänhet opolitiska ilskan har dock beblandats med alt-höger och stelnat till vad jag kallar för AK, Alternativ Korrekt. Här förväntas du tycka ”rätt” enligt följande kärnvärderingar:

  • Anti-islam
  • Anti-feminism
  • Anti-kollektivism
  • Anti-aktivism
  • Anti-hbtq
  • Anti-klimatförändringar

Ilskan mot överhöghet och PK-makt gäller enbart myndigheter, skatter, FN, EU och globalisterna som är en odefinierbar elit vars existens du måste acceptera i AK-världen. 

Kapitalismens och finansmarknaders överhöghet som varje dag styr varenda människas liv är det däremot tyst om. Asylsökande invandrare ska det vara jäkligt noga med medan utlandsägda företag och utländska direktinvesteringar beviljas ”asyl” utan protester eller resonemang om att vi riskerar att bli kulturellt utarmade.

Omsorgsfrågor, att se sociala mekanismer som förklaringar på problem i samhället är flummärkta liksom medmänskliga rättigheter. Invandringshatet, ofta i formen av islamofobi, är också något man bör hålla med om. Feminism och jämställdhet leder mest till irritation och försvar för enstaka utsatta män. Aktivism och protester är mer eller mindre alltid iscensatta eftersom människan i denna värld alltid är konspiratoriskt styrd.

Att dryfta klimatproblemen ska vi inte tala om, du är en dåre om du lyfter människans skuld till klimatproblemen.

PK-bubblor mot AK-bubblor. De förmätna mot de förbannade.

Sprickan som ingen var beredd på. Polariseringen mellan en gammal självgod politisk, kulturell och akademisk koncensus och det isolerade utanförskapet som ingen såg komma och ingen vet hur man ska ta itu med. En ojämlikhet, inte ekonomisk utan i status och värdighet, som inte passar in i något ideologiskt eller klassmässigt sammanhang.

Nya ideologiska, humanistiska och progressiva tankebanor måste till liksom ett stort mått av empati.


Mats Sederholm, författare, skribent och aktiv för DiEM25


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.