Därför blir alla så stressade av julen
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-12-22
Elin Grelsson om olika generationers syn på firandet
Två dagar kvar till julafton och julhetsen är i full gång. Måste-listan fylls på tills ordet ”julledighet” mist sin innebörd. Mitt i kaoset står vi och undrar: Varför blir det såhär varje år?
Kanske handlar det om julen som traditionsöverskridande högtid.
Jultraditionen är viktig för väldigt många människor. Men för många äldre symboliserar den också en tid av fest och överflöd, som annars inte var så vanligt. Ett stort julbord och hela familjen samlad är en tradition som sammanhåller det förflutna med idag. Att överflödet av mat numera är konstant och att det innehåll på julbordet knappast gör vare sig vegetarianen, klimatvännen eller GI-bantaren glad är något som åsidosätts.
För många ur den äldre generationen är julen också förknippad med en husmorsstolthet. Strukna julgardiner, mängder av maträtter och ett nystädat hem hör till den rollen, som fortfarande är en viktig roll för många.
Bland medelålders finns det ofta andra traditioner att ta fasta på. Föräldrar som fortfarande tjatar på sina barn om att se Kalle Anka eller Karl Bertil Jonsson, trots att deras barn inte kan förstå varför man måste bänka sig framför TV:n för att se något som man lätt kan hitta på DVD och se när man själv känner för det. Julklappar som blivit fler, för att det välstånd som hör julen till enklast manifesteras i konsumtion. Tänk vad lite julklappar man fick som barn, jämfört med de barn som växer upp nu. Här börjar också husmodersstoltheten att ifrågasättas och eventuellt ersättas av långa gräl om vem som egentligen ska ta ansvaret för den där goda julen.
För en något yngre generation är vare sig mat eller Kalle Anka särskilt viktigt. Snarare manifesteras julen i hemvändarutgång på juldagen, en längtan efter att skapa egna traditioner, andra rätter på julbordet och en mer självklar jämställd hållning till julförberedelserna. Vänner har blivit nästan lika viktig som familj och julhelgens släktfiranden följer efter glöggfester och kompisfiranden. Heller är inte paket lika viktigt och många framhåller en mer konsumtionskritisk ingång till julklappsinköpen.
Slutligen har vi barnen. De som alla tänker på. De som de flesta stressar för. Instoppade i julkläder som skaver, med prinskorvar på tallriken och julklappshög under granen medan pappa tjatar att det är Kalle Anka på TV. De barn som mest av allt önskar sig lugn och frid och att slippa äta sill även i år. Är det verkligen dem vi tänker på när vi köper ännu en julklapp eller är det vårt dåliga samvete?
Julen är en av de få generationsöverskridande traditioner som vi har kvar. Det ska vi vara rädda om. Men det innebär också att mängder av skilda normer och värderingar, prioriteringar och roller, ska samlas i ett och samma firande. Prestationsångesten kommer både utav våra egna värderingar och vad vi anser är viktigt, men också utifrån de krav som andra generationer ställer på oss.
Det finns ingen enkel lösning att bli av med julhetsen. Men det finns ett enkelt ord som är svårare i praktiken: Lyhördhet. Inför sig själv och sina egna behov, men också inför andras. Att inte ta för givet att vissa traditioner ska vidhållas eller saker ordnas för att det är så alla vill ha det. Att inte tvinga sig själv till mer än nödvändigt för att man tror att andra kräver det av en.
Det finns så oerhört många pådyvlade måsten kring julen. Media fylls av julrecept, pynt och julklappstips. Det sista man behöver är att ge sig själv och sina närmaste ännu fler måsten.
Glöm inte att barnet som startade hela det västerländska julfirandet föddes i ett enkelt stall. Det fungerade bra det med.
Elin Grelsson