Sluta jaga båtägare – ändra sjöfyllerilagen
Debattören: Reglerna är bara nykterhetspopulism – båtlivet blir inte säkrare
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2018-03-29
DEBATT. ”Det är ingen mänsklig rättighet att vara full och samtidigt köra båt”, sade justitieminister Morgan Johansson från talarstolen och tog direkt en viktig debatt om en omtvistad lag rakt ner i drängstugan. Samtidigt klargjorde ministern att han kommer förhala riksdagens beslut om att utreda lagen med en åtföljande översyn och justering.
Få ämnen i den svenska debatten har en sådan stark laddning som den om alkohol. Fakta och rättssäkerhet får ofta stå tillbaka. Det står återigen klart efter förra veckans interpellationsdebatt i riksdagen om utvärderingen den nya sjöfyllerilagen som infördes 2010.
Så vilka skäl angav nu Morgan Johansson för att gå emot hela riksdagen och tunga remissinstanser som sjöpolisen, domstolar och sjörättsjurister?
- Det är ingen mänsklig rättighet att få vara berusad till sjöss.
Att kalla någon som har 0,2 promille för berusad skulle nog många alkoholforskare kalla för en grov överdrift. Inte ens i en så komplex situation som biltrafik går det att påvisa några väsentliga prestationsförsämringar förrän vid 0,5–0,6 promille. - Lagen får en allt större efterlevnad sedan den infördes 2010.
Påföljden för att dricka ett glas vin om du ror ut med din båt (även om motorn är uppfälld) är i paritet med om du skulle ha misshandlat någon. Om du dessutom kraftigt ökar efterlevnadskontrollerna så är det inte särskilt märkligt om du får en större efterlevnad särskilt med sådana straff. - Allt färre omkommer i fritidsbåtsolyckor, vilket i sin tur pekar på att lagen är motiverad och bra som den är.
Antalet omkomna i fritidsbåtsolyckor har stadigt minskat sedan i början av 1970-talet, alltså långt innan den nya sjöfyllerilagen infördes. Detsamma gäller vår omvärld, bland annat de nordiska länderna, där man inte är i närheten av den svenska sjöfyllerilagens nivåer. Viktigt att påpeka är dock att de som omkommer på sjön i de allra flesta fall ligger utan lagens gränser; olyckorna sker i små båtar i insjöar där lagen inte gäller.
Varför bör då lagen justeras? Det är mycket enkelt; den har lett till felprioritering av bevakningsresurser, utsatt människor för kontroll utan saklig grund, medfört opåkallad kriminalisering av vardaglig livsföring till höga kostnader och räddar inga liv.
Lagen är helt enkelt inte skriven för att göra båtlivet enklare och säkrare. Den nya sjöfyllerilagen är snarare ett utslag av nykterhetspopulism än baserad på fakta.
Allvarligt talat, varför bortser ministern så flagrant från fakta och vad är det som gör det så svårt för ministern att inse värdet av att kunna leva ett fritt, brett, ansvarsfullt och gott liv om det inte går ut över någon annan? Det är en fråga som hundratusentals svenska båtägare ställt till ministern och som kräver ett svar.
André Persson, debattör och författare till boken ”Kustbevakningen – en berättelse om myndigheten som gick på grund”
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.