Vi måste erkänna alkoholens tjusning

Alkohol är dåligt för hälsan. Kroppen tar stryk när man dricker, det vet alla. Man blir ful och fet. Och dum. Illa smakar det också, även om många försöker låtsas som annat. Ändå fortsätter vi att bälga i oss.

För att komma till rätta med det myckna drickandet måste man först förstå dess principer. Och för att förstå dess principer måste man kunna se det för vad det är. Våga erkänna att alkohol faktiskt också har många fördelar. Sanningen är ju att det är skönt och roligt att vara lite vinfryntlig. Festligt. Man kan ta semester från sig själv och alla sina bekymmer ett litet tag. Man blir fnissig, tar inte allt på så stort allvar. Om något riktigt djävligt har hänt och man känner behov av att starta om hela systemet kanske man till och med behöver en rejäl bläcka. Sudda sig ända in i dimman. Reboot.

”Alkoholen försämrar våra relationer”, säger Sanna Lundell och Ann Söderlund, och det har de absolut rätt i. Sprit kan öppna bråddjupa helvetesgap på bara några sekunder, därför att någon blivit för full och sagt eller gjort något oövertänkt med det där dödsföraktet som utmärker en riktigt plakat person. Den kan också långsamt tära och söndra och skapa allt större sprickor i en relation där det blir glapp i kontakten under en längre tid därför att den ena parten så gott som alltid är lite eller mycket lullig. Den kan verkligen fjärma oss från våra relationer. Men den kan även främja dem.

Man blir ärligare, öppnare av att dricka lite starkt. Mer kärleksfull, mer förlåtande. Jag har till exempel svårt att föreställa mig någon annan enskild faktor som kan göra samma underverk för förtroligheten och känslan av att höra samman som en bibba rosé till ett lågmält evighetslångt samtal en sommarkväll på balkongen ihop med någon alldeles särskild. Sprit gör en modigare också. Jag är väldigt tacksam över att en viss Hanna kom fram till mig på krogen den där kvällen för några månader sedan. ”Det här vågar jag bara säga för att jag är full”, deklarerade hon frankt, ”men jag läser din blogg och jag tycker du verkar så sympatisk, jag har alltid tänkt att det vore fint på något sätt att vara kompis med dig”. Och det blev upptakten till en ny vänskap.

Oviljan att i seriös debatt tillstå de här ljusa, vackra sidorna av rusdrycker är vad som gör allt så förbaskat komplicerat. Hela alkoholfrågan omgärdas i Sverige av ett tvekande och ett tassande som inte gagnar någon. Det är väldigt illustrativt att vi sett till att endast den statliga affärskedjan Systembolaget har rätt att sälja alkohol för hemkonsumtion, och att det här monopolet tillhandahåller ett stort och varierat utbud som verkligen uppmuntrar till intresse för olika varianter av rusdrycker – samtidigt som den anstränger sig för att inte vara alltför framgångsrik. Nu till jul håller man öppet extra länge, eftersom folk handlar på sig mer sprit nu än eljest om de får chansen, fast man talar tyst om de utökade öppettiderna, eftersom folk handlar på sig mer sprit nu än eljest om de får chansen. Det är så ambivalent.

Det kostar ingenting att bli moraliskt indignerad över det oansvariga i att människor dricker under självaste julhelgen som ju skall vara en familjehögtid och allt! Det verkar aldrig falla någon in att det kanske är just stressen och pressen och släkten och den skriande ekande ensamheten som folk vill fly från när de kolkar i sig mer än vad som är trevligt. Vi kommer aldrig att kunna göra något åt det farliga fylleriet förrän vi erkänner denna alkoholens tjusning som en självklar del av ekvationen. Och tills dess att vi gör det är det våra barn som i slutänden betalar det högsta priset för vår oförmåga att hantera de problem som drickandet för med sig.

Följ ämnen i artikeln