Varför håller du inte dina löften, Damberg?
Johan Forssell: Endast två av era 34 punkter mot gängvåldet är genomförda
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2020-09-16
DEBATT. När riksdagen i dag håller en särskild debatt om den organiserade gängkriminaliteten, sker det mot bakgrund av en situation som för länge sedan har passerat det allvarliga.
Nästintill dagligen rapporteras om nya sprängningar och skjutningar. Gängvåldet i Sverige eskalerar och våldsdåden blir allt mer besinningslösa. Gängkriminella rör sig fritt på våra gator och klaner infiltrerar våra myndigheter, lokalpolitik och näringsliv.
Det är en systemhotande lägesbild som det är svårt att hitta motsvarigheter till i vår jämförbara omvärld.
Regeringen låter tuff mot gängkriminaliteten, men i verkligheten är man svag. Ett år efter att man presenterade sitt 34-punktsprogram, lyser resultateten fortfarande med sin frånvaro.
Trots alla löften om ”krafttag” och ”mobilisering” har det i år varit fler skjutningar, fler avlidna och fler sprängningar än förra året.
Och trots att arbetet skulle ges högsta prioritet, är endast två av 34 punkter genomförda ett helt år senare. Däremot har det inte saknats pressträffar, ofta flera stycken om samma förslag, men mycket litet har konkretiserats till lagstiftning.
Tyvärr verkar senfärdigheten fortsätta i höst. I regeringens förteckning över propositioner i höst finns endast en proposition som klart kan kopplas till gängkriminalitet.
När Mikael Damberg tillträdde som inrikesminister, förklarade han i en intervju att hans främsta uppdrag var att se till att polisen får de resurser och befogenheter den behöver. En både rimlig och vällovlig ambition i den svåra situation Sverige befinner sig i. Polisen utför ett mycket viktigt arbete och möter ofta kritik när man gör sitt jobb.
Om vi menar allvar med att gängkriminaliteten ska pressas tillbaka, är det avgörande att polisen både känner ett tydligt politiskt stöd och har de verktyg som behövs för att lagföra de kriminella.
Därför borde fler studera de positiva exempel som faktiskt finns. Vårt grannland Danmark har visat att det är fullt möjligt att sätta hårt mot hårt mot de kriminella och göra samhället tryggare.
Genom en kombination av bättre polisiära verktyg och skärpta straff, har danskarna lyckats minska antalet personer i de gängkriminella miljöerna. Den tuffare inställning mot gängkriminella blev uppenbar för alla i den nyss avslutade rättegången mot den så kallade Dödspatrullen från Rinkeby.
Svenska gäng lär akta sig i fortsättningen för att begå nya brott på andra sidan sundet.
Vi moderater har studerat det danska framgångsexemplet och lagt flera av förslagen på riksdagens bord. Vi har bland annat föreslagit att göra det straffbart att vara med i ett kriminellt gäng, införa ett system med visitationszoner för att få bort vapen och sprängmedel från det offentliga rummet, och ett enklare förfarande vid användning av hemliga tvångsmedel.
Vi kan konstatera att rikspolischefen Anders Thornberg liksom den biträdande chefen Mats Löfving, har uttalat sig positivt om samtliga dessa tre förslag och uttryckt önskemål om att gå vidare med lagstiftning.
Men ändå fortsätter regeringen säga nej till dessa tre reformer. Nu senast rörande förslaget att kriminalisera deltagande i gängen.
Trots att Mikael Damberg lovade att polisen skulle få vad de behöver och trots att vi vet från Danmark att verktygen fungerar, så verkar regeringen inte intresserad.
För mig är det en gåta. Är det åter igen Miljöpartiet som spökar eller bara den allmänna oförmågan att tänka i nya banor? Jag vet inte. Men det jag med säkerhet kan säga är att svensk rättspolitik behöver en nystart.
Om vi bara fortsätter precis som tidigare, då kommer det också fortsätta vara ungefär som det redan är. Det tror jag väldigt få svenskar vill.
Vi har redan väntat i sex år, hur länge dröjer det innan regeringens politik mot de gängkriminella ska börja visa några resultat?
När ska Socialdemokraterna och Miljöpartiet göra vad som krävs för att få bukt med skjutningarna och sprängningarna? Och framförallt; varför lovar inrikesminister Mikael Damberg att polisen ska få de befogenheter den behöver, när regeringen sedan säger nej till polisens önskemål? Dessa frågor hoppas jag få svar på i dagens debatt.
Johan Forssell, rättspolitisk talesperson (M)
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.
Gå med i vår opinionspanel
Vill du vara med och svara på Inizios undersökningar där vi tar reda på vad svenska folket tycker om exempelvis samhällefrågor och politik? Resultat presenteras bland annat i Aftonbladet. Det är frivilligt att svara, du är anonym och kan gå ur när du vill. Klicka på länken för att anmäla dig.