Nej, svenskar – ta inte efter oss i Danmark

Debattören: Däremot måste era politiker tala klarspråk om problemen med invandring

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2018-10-07

Sverige ska inte gå i Danmarks fotspår. Men svenska politiker måste bli bättre på att tala klarspråk. Att ta emot många flyktingar är en belastning för en välfärdsstat, skriver Per Mouritsen.

DEBATT. Socialdemokraterna i Sverige ska inte ta efter Danmark, utan snarare se upp. Den svenska migrationspolitiken har präglats av moraliska överväganden, snarare än ekonomiska.

Samtidigt var inbromsningen i flyktingmottagandet politiskt nödvändig. Troligtvis kommer vi att se en fortsatt begränsning framöver, vilket de socialdemokratiska politikerna bör säga till sina väljare. Men det är också viktigt att hålla den svenska fanan för likabehandling, tolerans och arbetsplikt högt.

Många menar att Sverige håller på att bli mer som Danmark och andra europeiska länder. Men även om Sverigedemokraterna fick en vågmästarroll efter valet blev det ingen jordskredsseger. Trots ett stort flyktingmottagande sedan 2015 straffades inte det invandrarvänliga Centerpartiet. Och Socialdemokraterna som har suttit i regeringsställning under den här perioden backade bara något.

Som dansk forskare inom integration tror jag att de danska kommentatorer som efter det svenska valresultatet skulle vilja utbrista ”Vad var det vi sa?” är lite besvikna. Skrämselpropagandan om Sverige säger mer om oss än om er.

Även om många svenskar – både SD-sympatisörer och andra väljare – oroar sig för om Sverige kommer att klara integrationsutmaningarna så vore det ett misstag om de svenska politiker som nu för en kamp om regeringsmakten följer Danmarks exempel. Och Socialdemokraterna bör inte göra som sitt danska systerparti och ta efter den politik som Dansk Folkeparti för.

Under de senaste åren har vi sett stora försämringar inom dansk integrationspolitik. I Danmark får flyktingar en starthjälp som är betydligt sämre än den hjälp danska arbetslösa får. Det nya så kallade gettopaketet har tydliga inslag av etnisk diskriminering mot människor som bor i utsatta områden genom högre straff för kriminella handlingar.

Sveriges likabehandlingsprincip är betydligt bättre för integrationen. Forskning visar att personer som upplever orättvis behandling från myndigheter känner en lägre tillit.

Barn med muslimsk bakgrund känner sig mindre välkomna i den danska skolan.

Den svenska skolan är mer inkluderande. Det är också enklare att bli svensk medborgare. I Danmark ställs höga krav på både kunskaper i danska och jobb, vilket hindrar tre av fyra flyktingar från att någonsin bli danska medborgare.

Det innebär att de heller inte får rösta till riksdagsvalet.

Invandrare i Sverige blir snabbare del av det svenska samhället mycket tack vare en något bättre arbetsmarknadsintegration. Danmark gör mycket rätt med olika lokala modeller. Ändå har Sverige lägre arbetslöshet bland invandrare efter åtta till tio år.

Trots vissa integrationsframgångar var det nödvändigt för Sverige att ändra sin extremt liberala flyktingpolitik. Det finns ingen anledning att ge avkall på likabehandling och ett inkluderande medborgarskap för den sakens skull.

De grundläggande värderingarna är viktiga för den svenska självbilden.

Men svenska politiker måste bli bättre på att tala klarspråk. Att ta emot många flyktingar är en belastning för en välfärdsstat.

Arbetsmarknadsintegration är svårare i just välfärdsländer där minimilönen är hög och arbetsmarknaden specialiserad. En viktig förutsättning för att upprätthålla välfärden är att både män och kvinnor arbetar.

Det stora flyktingmottagandet gav till en början en ekonomisk uppgång, men räkna inte med att nyanlända ska lösa bristen på arbetskraft i välfärdsyrkena. Sverige måste komma ihåg att mottagandet är ett moraliskt åtagande snarare än ett ekonomiskt övervägande.

Det vet väljarna och det är en dålig idé att invagga dem i tron att flyktingarna är en arbetskraftsresurs för Sverige.

Kostnaderna för migrationen kan få konsekvenser för hur väljarna ser på välfärdsstaten. Ojämlikheten i Sverige växer samtidigt som viljan till omfördelning via skattsedeln minskar.

Nordisk forskning visar att väljare – inklusive socialdemokratiska sympatisörer – som upplever att det finns en oförmåga eller ovilja bland invandrare att arbeta också är mindre intresserade av att bidra till dessa grupper via skatten.

Svenska politiker i mittfåran kan bli tvungna att bestämma sig för högt mottagande eller en fungerande välfärdsstat. Det handlar inte om att Sverige inte har råd till bägge delar, utan framför allt om att det finns en bristande vilja bland väljarna. Viljan till solidaritet hänger ihop med att alla grupper är med och bidrar. ”Even in Sweden” – som det heter i en studie av Maureen Eger.


Per Mouritsen, forskare inom integration vid universitetet i Århus och gästprofessor vid institutionen för globala politiska studier vid Malmö universitet


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.