Är Annie Lööf verkligen beredd att stoppa SD?

Debattören: Det är Centerns nyliberala politik som driver väljarna till Åkesson

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2021-03-18

Om Annie Lööf på allvar vill stoppa högerpopulismen är det knappast rimligt att fortsätta propsa för nyliberala reformer som visat sig fungera som bensin på elden. Som att privatisera arbetsförmedlingen, genomföra gigantiska skattesänkningar eller luckra upp arbetsrätten, skriver Kalle Sundin.

DEBATT. Det verkar som att de liberala partierna valt varsin sida. Liberalerna tänker stödja Ulf Kristersson som statsminister även om hans regering blir beroende av och ger inflytande till Sverigedemokraterna.

Samtidigt ser det ut som att Centerpartiet – om man försöker tolka Annie Lööfs intervju i Expressen förra veckan – har mjuknat upp inför idén att förhandla med Vänsterpartiet.

Medan C-ledarens avståndstagande till SD fortsatt motiveras av oöverkomliga klyftor i synen på grundläggande liberala värderingar menar hon nu att skillnaderna i relationen till V handlar om ekonomisk politik. Det är en positionsförflyttning som öppnar för ett potentiellt S-MP-C-V-samarbete om valresultatet 2022 skulle tvinga fram det.

Lööf bör i så fall veta att en sådan koalition måste ha högre ambition än att endast markera och göra gränsdragningar mot SD:s extremism och värderingar – ska högerpopulismen bemötas med full kraft måste vi också agera mot dess grogrund.

Det finns en legitim misstro till den politik som urholkat välfärden och bidragit till att många delar av landet halkat efter ekonomiskt. Den måste bemötas med en ny politisk riktning.

Vid det här laget vet vi vad som inte fungerar: stora skattesänkningar, försämrade trygghetssystem och privatiseringar. Med andra ord kärnan i Centerpartiets nuvarande ekonomiska politik.

En uppmärksammad forskningsstudie av SD:s framväxt har visat att partiet vunnit stora väljarströmmar bland de grupper som drabbades hårdast av de tidigare alliansregeringarnas åtstramningar i socialförsäkringen och a-kassan (samtidigt som slopade och sänkta skatter gjorde att höginkomsttagare drog ifrån).

Studien visar också att SD växte kraftigt i det segment av arbetsmarknaden som utsattes mest av finanskrisen 2008 – en viktig lärdom att ha i beaktning under hanteringen av coronakrisens ekonomiska konsekvenser.

Vi har också sett i SOM-institutets mätningar att stora delar av SD:s väljarkår är negativt inställda till privatiseringar och vinster i välfärden.

Annie Lööf är den enda borgerliga partiledare som hållit sitt ord om att inte ge Jimmie Åkesson inflytande, det är hedervärt. Men om Centerpartiet på allvar vill stoppa högerpopulismen, är det då verkligen rimligt att fortsätta propsa för reformer som visat sig fungera som bensin på elden?

Finns det ingen anledning till självkritik? Är det verkligen rätt läge att privatisera arbetsförmedlingen, genomföra gigantiska skattesänkningar (C fick igenom 30 miljarder i senaste höstbudgeten) eller luckra upp arbetsrätten?

Någonstans i de bakre partibänkarna finns nog fortfarande pragmatiska centerpartister som inte har mycket till övers för aggressiva storstadsorienterade ideologiska experiment. De har fått stå tillbaka länge, men nu är det dags att låta dem kliva fram.

Om S-ledningen blir hårdare runt förhandlingsbordet (vilket den borde) kan det ju faktiskt bli så att Centerpartiet efter valet 2022 tvingas välja: ta ett kliv åt det traditionella socialliberala hållet eller låta Kristersson bilda sin blåbruna regering.

Vad är viktigast, att stå upp för liberala grundvärden – hålla ett parti med rötterna i nazismen från makten – eller nyliberal ekonomisk politik?


Kalle Sundin, socialdemokrat och utredare vid Katalys


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.