Hat och förakt löser inte våldet i förorten
Debattören: Nidbilden av ett förtryckande samhälle kan bidra till radikalisering
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2016-12-22
DEBATT. De senaste två åren har det skett ett 20-tal mord med anknytning till kriminaliteten i Järva där stadsdelarna Tensta, Rinkeby och Husby ingår.
Det är toppen på ett isberg av våld, otrygghet, segregation och socialt utanförskap som har växt sig allt starkare under de åtta år som jag har varit verksam som polis i Stockholms nordvästra förorter.
Efter ett brutalt dubbelmord med automatvapen inne på ett kafé i Rinkeby för ett par veckor sedan har rädslan och frustrationen bland boende intensifierats. En del riktar sin vrede mot de unga män som rånar, säljer droger och skjuter mot varandra i tätbefolkade miljöer. Andra mot det samhälle som man anser inte har gjort tillräckligt för att vända utvecklingen.
Jag förstår ilskan. Situationen i de här särskilt utsatta områdena är ett kapitalt politiskt misslyckande. Det har länge varit tydligt att det behövs kraftiga satsningar, såväl på polis och rättsväsende för att öka tryggheten, som på välfärdens kärna – som skola, socialtjänst och jobb för att bryta utanförskapet.
När regeringen i somras annonserade en satsning och summan stannade på 100 miljoner per år kändes det grovt otillräckligt. I jämförelse kan nämnas att ränteavdraget kostar staten 300 gånger mer.
Att man därför vid en manifestation i Rinkeby som drogs ihop under parollen "Förorten mot Våld" riktade krav mot politiker och tjänstepersoner är både rimligt och förståeligt.
Tyvärr övergick kraven från scenen i många fall till hat och förakt mot politiker, som refererades till som "smuts" och "djävulens anhang". I enstaka fall förekom även personangrepp.
Den bild som målades upp av en del talare handlade om ett samhälle där politiker och tjänstemän antingen struntar i förortsbor eller medvetet vill förtrycka dem på grund av deras hudfärg. Där problemen i förorten beror på illvilja ifrån samhällsföreträdare på alla nivåer. Där socialtjänsten omhändertar barn av förortsbor för att de är rasister och vill placera dem i "vita" familjer. Detta trots att den senaste våldsspiralen tvärtom hade kunnat undvikas om den lokala socialtjänsten hade haft bättre förutsättningar att just omhänderta unga grovt kriminella ledargestalter.
De flesta politiker och tjänstemän gör sitt bästa, men problemen i dessa områden är kopplade till ett antal komplexa samhällsfenomen och långt ifrån enkla att lösa.
Den polariserande retoriken är djupt kontraproduktiv. Om man demoniserar samhällsföreträdare så försvårar man också den samverkan mellan dem, civilsamhälle och förortsbor som är helt nödvändig för att komma framåt.
I stället göder man en misstänksamhet som gör det svårare för socialtjänsten att stötta familjer som har det svårt och för polisen att skapa trygghet. Den ökande polisnärvaro och kameraövervakning som av företrädare för manifestationen stämplas ut som "militarisering" hade inte bara förbättrat förutsättningarna för polisen att förebygga och utreda brott, den är också starkt efterfrågad bland de boende.
I värsta fall kan nidbilden av ett ont, förtappat eller förtryckande samhälle även bidra till en politisk eller religiös radikalisering. Kvällen efter talen ringdes Rinkebyskolans rektor upp anonymt. Inringaren ifrågasatte om hon som "vit" borde få jobba i området och hotade med att bränna ner skolan.
Manifestationen ”Förorten mot Våld” innehöll även starka tal om att lägga ned vapnen, slagkraftig poesi av ungdomar, kloka ord av äldre förortsbor, fina artistframträdande och inte minst väldigt uppskattade uppblåsbara bollplaner för barn.
Men om man vill ge förutsättningar för de här positiva krafterna att verka för ett bättre lokalsamhälle så behöver man också göra upp med retorik och ideologi som byggs kring polarisering och hat.
Man behöver se att politiker och tjänstemän är vanliga människor, många med förortsbakgrund, som i del flesta fall engagerat sig för att arbeta för ett bättre samhälle, samt att den vägen är öppen även för aktivister.
Den effektivaste förändringen sker genom att jobba med samhället och dess företrädare, inte mot dem.
Häng med i debatten och kommentera artikeln – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.