Sverige måste sluta underlätta skatteflykt

Debattören: Regeringen en bromskloss – tillsammans med skatteparadisen

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2020-11-09

I dag presenterar vi en rapport som visar att Sverige är en av bromsklossarna inom EU i frågor om att stoppa skatteflykt. Låt oss i stället bli ett föregångsland, Magdalena Andersson, skriver Heidi Lampinen och Robert Höglund.

DEBATT. Regeringen har trots stora ord om att föra ”krig mot skatteflykt” blockerat internationella förslag till lösningar.

Vår nya granskning visar att Sverige tyvärr är ett av de bakåtsträvande länderna inom EU för åtgärder mot skatteflykt.

I dag släpper vi på hjälporganisationen Oxfam en granskning av Sveriges agerande i internationella skatteflykts- och skattefrågor. Granskningen visar att skillnaden mellan ord och handling är konsekvent stor.

Trots att alla riksdagspartier säger sig vara emot skatteflykt, och Socialdemokraterna till och med gick till EU-val på att bekämpa den, har regeringen antingen röstat emot förslag som skulle försvåra skatteflykt, eller underlåtit att trycka på för starkare regler.

Skatteflykten måste få ett slut. Att företag och rika individer flyttar pengar och vinster till skatteparadis och på andra sätt undviker att betala skatt undergräver välfärden på många håll, inte minst i världens fattigaste länder.

Skatteflykt är en av grundorsakerna till att människor fortfarande befinner sig i fattigdom. I en IMF-rapport  uppskattas det att utvecklingsländer går miste om cirka 200 miljarder dollar om året på grund av skatteflykt.

Det är pengar som skulle kunna ha använts till fattigdomsbekämpning genom sociala trygghetssystem, utbildning, vägar och kollektivtrafik samt rent vatten och gratis sjukvård. När människor får chansen att utbilda sig, kan transportera sig, inte behöver lägga stora delar av dagen på att få tag på vatten och mat, eller behöver oroa sig för att hamna i djup skuld vid sjukdom kan de också lyfta sig själva ur fattigdom. Men för att finansiera detta behövs skatteintäkter.

För låginkomstländer är skatteintäkter från internationella företag särskilt viktiga då de proportionellt sett utgör en större del av ekonomin. Exempelvis står bolagsskatter för i snitt 15,3 procent av skatteintäkterna i afrikanska länder, långt högre än OECD-ländernas ca 9 procent.

De senaste åren har en rad förslag och åtgärder för att stoppa skatteflykten lagts fram i EU och i OECD. En sådan är frågan om ökad transparens om var företag gör vinster och betalar skatt. Ett förslag som skulle tvinga storföretag att offentligt redogöra för hur mycket skatt man betalar i olika länder har diskuterats på EU-nivå i flera år.

I den senaste omröstningen förra året kunde förslaget ha gått igenom. Men Sverige valde att rösta likadant som EU:s skatteparadis Irland, Malta, Luxemburg med flera och förslaget stoppades med endast en rösts övervikt.

Regeringen skyllde på en teknikalitet i omröstningsförfarandet men den verkliga anledningen till att man röstade emot kan vara att svenska storföretag kan missgynnas om det kommer fram att de betalar lite skatt i de andra länder de är verksamma i.

En annan pågående process för att förhindra skatteflykten är EU:s så kallade svarta lista över skatteparadis. Magdalena Andersson har varit en entusiastisk förespråkare och listan är ett framsteg i kampen mot skatteflykt.

Tyvärr är den otillräcklig. Flera av världens värsta skatteparadis, som till exempel Caymanöarna, har sluppit undan på grund av att man gjort kosmetiska ändringar i sin lagstiftning.

Det behövs hårdare krav såsom förbud för noll bolagsskatt. Vår granskning visar att Sverige visserligen inte motarbetat hårdare förslag, men vi kan heller inte se att de  drivit på för att få igenom dem.

En tredje process Sverige röstat emot handlar om så kallade digitala skatter.

Många länder har sett sina skattebaser urholkas när allt mer ekonomisk aktivitet blivit digital. När exempelvis tidningsannonser flyttat till sökmotorer och musiklyssnande till streamingtjänster kan länder inte längre beskatta konsumtionen där den sker.

I stället tillfaller skatteintäkterna de länder där de globala storföretagen som dominerar den digitala marknaden har huvudkontor, inte sällan i skatteparadis. EU-kommissionen avslöjade år 2018 att digitala jättebolag betalade i genomsnitt 9,5 procent i bolagsskatt i jämförelse med snittet som ligger kring 23,2 procent.

Därför har det både på EU och OECD-nivå diskuterats om digitala tjänster i stället kan beskattas där de används, något som skulle kunna gynna låginkomstländer som är extra beroende av bolagsskatter. Sverige har dock varit helt emot förslagen.

Den pågående pandemin visar hur skör den globala utvecklingen är. Återigen ökar fattigdomen och sjukvårdssystemen i många länder har drivits till randen av kollaps. Behovet av ökade offentliga resurser är enorm.

Sverige ligger i världstoppen när det gäller att ge bistånd, men våra politiker måste agera på fler sätt för att förändra strukturerna som håller kvar människor i fattigdom. Skatteflykten är en av dem.

För att stärka välfärden i länder med utbredd fattigdom måste Sverige bidra till att skapa moderna och rättvisa skatteregler. I internationella skattefrågor måste Sverige inte bara ta hänsyn till hur förslag och åtgärder påverkar vårt land, utan även till hur världens länder tillsammans kan skapa ett rättvist skattesystem som hjälper till att lyfta människor ur fattigdom och uppfylla de globala målen om hållbar utveckling.

I dag är Sverige en av bromsklossarna inom EU i frågor om rättvis beskattning, låt oss i stället bli ett föregångsland.


Heidi Lampinen, policyansvarig Oxfam Sverige
Robert Höglund, kommunikationschef Oxfam Sverige


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.