Centralisera vården av ryggmärgsskador

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Uppdaterad 2015-03-13 | Publicerad 2014-12-23

Debattörerna: Vårdkvaliteten blir bättre – utan att det blir dyrare

Vården för ryggmärgsskadade patienter skulle bli bättre om den centraliseras, skriver fem experter. Foto: Calle Törnström

Sverige bör följa efter Norge, Danmark och Finland och centralisera vården av personer med ryggmärgsskada. På så sätt kan vårdkvaliteten förbättras ­avsevärt – utan att kostnaderna ökar. Det visar en ny studie.

Varje år får mellan två- och ­trehundra personer i Sverige en ryggmärgsskada. Orsaken kan till exempel vara en olycka ­ i trafiken eller en sjukdom.

Efter några veckors akutvård följer ­oftast flera månader av ­intensiv rehabilitering i slutenvård, innan personen kan ­komma hem.

Därefter följer en längre ­period av fortsatt träning i öppenvård. En väl genomförd rehabilitering är direkt avgörande för möjligheten att återgå till ett välfungerande liv, i bästa fall i arbete och med återställd ­autonomi.
I Sverige sker rehabiliteringsprocessen vid ett 30-tal kliniker som i olika grad har kunskap om konsekvenserna av en ryggmärgsskada. Några kliniker ­rehabiliterar upp till 50 ny­skadade ryggmärgsskadade ­personer per år, vilket ger dem särskild kompetens och erfarenhet. Andra kliniker vårdar ­endast enstaka personer per år och kan därför inte erbjuda ­samma förutsättningar för god rehabilitering.

Det finns en internationell ­enighet bland ryggmärgsskadeexperter om att en centralisering av vården ger bäst utfall när det gäller rehabilitering.

Därför har den i land efter land centraliserats till ett fåtal ryggmärgsskadecentra.

I Norden var Norge först ut med tre specialistcentra 1995, men även Danmark och Finland har följt i samma spår.

I Sverige är majoriteten av den medicinska professionen övertygad om att en centralisering möjliggör en bättre rehabilitering. En enkätstudie som ­Personskadeförbundet RTP har gjort bland personer med ryggmärgsskada visar samma sak. Trots detta är vården fortfarande utspridd på många olika ­platser i Sverige.
Nu har Personskadeförbundet RTP låtit genomföra en unik kostnadsstudie för att ta reda på vilka ekonomiska konsekvenser som en centraliserad vård av personer med ryggmärgsskada skulle kunna få. Studien har ­jämfört kostnaderna för dagens ryggmärgsskadevård med ett ­hypotetiskt framtidsscenario, där rehabiliteringen har centraliserats till fyra specialistcentra.

Studien visade att kostnaderna i det centraliserade framtidsscenariot kan bli oförändrade ­eller till och med något lägre jämfört med dagens kostnader.

Den viktigaste orsaken är att personalresurserna vid specialiserade center kan bli lägre per patient än i dag, beroende på skalfördelar och effektivitets­vinster. Då har man ändå inte räknat med andra relevanta kostnader som inte kunde mätas i denna studie, till exempel kostnader för komplikationer som behandlas utanför rehabiliteringscentra, kostnader för ­personlig assistans och indirekta kostnader för arbetsfrånvaro. Antagligen är det här som de ­riktigt stora samhällsekonomiska besparingarna skulle göras.
Den främsta vinsten med en centralisering är dock inte ekonomin, utan en bättre vård. Här ingår att säkerställa specialistfunktionerna för läkare och ­övriga personalkategorier, minimera komplikationer, optimera hantering av uppkomna komplikationer och förbättra stödet i livsstilshantering - allt för att kunna bidra till en förbättrad livskvalitet för personer med ryggmärgsskada.

Nu förväntar vi oss att politikerna fattar beslut om att centralisera vården av personer med ryggmärgsskada i Sverige.

Pelle Kölhed
Per Ertzgaard
Claes Hultling
Richard Levi
Håkon Ro

Debatten

Varje år drabbas mellan 200 och 300 personer i Sverige av en ryggmärgsskada. En god rehabilitering av avgörande för att den skadade ska kunna återfå ett självständigt liv. Vården blir både bättre och billigare om den koncentreras till ett litet antal specialistcentra, skriver dagens debattörer.

Debattörerna

Pelle Kölhed, ordförande, Personskadeförbundet RTP.

Per Ertzgaard, överläkare, Universitetssjukhuset i Linköping.

Claes Hultling, överläkare och docent, Karolinska Universitets­sjukhuset/ Spinalis.

Richard Levi, överläkare och professor, Norrlands Universitetssjukhus, Umeå.

Håkon Ro, överläkare, Skåne Universitetssjukhus.

Följ ämnen i artikeln