Välling och blöjor är inte valbara
”Det är ju faktiskt konsumenten som styr vad de är beredda att betala för en produkt”
Ja, det är lätt att säga om man är vd för Ica Sverige. Och det sa han, Eric Lundberg, i en intervju med SvD Näringsliv.
För många av oss är det så: Än så länge kan vi betala i kassan. Särskilt upplivande är det inte, men hanterbart.
Kanske väljer vi finskt smör i stället för svenskt, avstår tomater om de inte är på extrapris och kollar vilken yoghurt som är billigast.
Att döma av Lundbergs årsinkomst, 2,7 miljoner enligt de senaste uppgifterna till Skatteverket, har han en bit kvar innan smärtgränsen är nådd – åtminstone i mataffären. Och kanske är det därför han glömmer, eller nonchalerar, alla hushåll som nu stirrar in i ett svart ekonomiskt hål och som tvingas välja att handla nästan ingenting. Till exempel Kate som inte har råd att köpa ingredienser till korvstroganoff.
Korv. Grädde. Lök. Tomatpuré. Bor du i Sverige ska den maten vara överkomlig, tycker åtminstone jag. Allt annat är ett hån mot de som försöker få ihop vardagen och ekonomin.
Dessutom glömmer vd:n en viktig detalj som alla småbarnsföräldrar i allra högsta grad är medvetna om.
Vissa varor är inte valbara. Blöjor och välling, exempelvis. Och de, tillsammans med barnmat, toppade förra året listan av varor som ökat mest i pris i svenska butiker. I år är det primärt välling och barnmat som drar iväg.
Min kollega ska i panik handla välling till sitt barn, går till sitt lokala Coop och betalar 103 kronor för en fem liters förpackning pulver. 23 portioner som kan rädda lika många timmars nattsömn. Där och då fanns inte tid att jaga priser över halva stan.
Själv går jag går förbi min kvarters-Ica och kollar priset. Mitt barns favoritvälling, samma sort som min kollega köpte, kostar 93 kronor.
Rakt av oanständigt. Särskilt för oss som har barn som älskar välling, och det är vi många som har. Barn gillar nämligen mat som inte överraskar.
Enligt jämförelsetjänsten Matpriskollen var snittpriset på Ica maxi i mars förra året 63 kronor för samma välling. Där kostar den i dag i genomsnitt 81,50.
Det har med andra ord alltid varit dyrt att ha barn, och vissa saker går inte att undvika. Visa mig det barn som är blöjfritt från födseln.
På samma kvarters-Ica kostar mitt lilla barns då och då-blöjor 165 kronor för 30 stycken, på Willys går samma paket att hitta för 125 kronor i skrivande stund.
Om du redan har en ansträngd ekonomi, har du kanske inte heller möjlighet att ta dig till ett Willys, eller ett Ica Maxi. Ofta kräver den typen av butiker bil. Eller kollektivtrafik, som också kostar.
Förstås kan man göra som mina goda vänner: Dra på sig vandringsryggan och cykla cirka åtta kilometer tur och retur för de billigaste varorna. Men alla hinner, kan och vill inte.
Livets, kanske tolfte i ordningen, orättvisa: Människor utan ekonomiska muskler måste vara så extremt lösningsorienterade. Den fattige får inte vara bekväm, den rike beställer Foodora till frukost.
Vad vill jag ha sagt?
Att det är inte valbart utan konsumenten köper för att den måste. Tre matvarukedjor kontrollerar 90 procent av marknaden – vi sitter alla i knät på dem.
Och att som Ica-toppchefen Lundberg påstå att kunden sätter priserna är magstarkt.
Prisrusningen går ut över småbarnsföräldrar – och då går det ut över barnen.
Det är inget annat än oacceptabelt.
