Småbarnsmamman Annie drabbades av bröstcancer

”Gjorde minneslådor åt mina barn”

Uppdaterad 2022-05-25 | Publicerad 2022-05-18

Mitt i småbarnlivets kaos drabbades Annie av bröstcancer. Hon var 34 år och livet vändes upp och ner.

Men efter hon tagit sig ur den värsta krisen uppfyllde hon sin stora dröm.

– Det är en bra sak som jag fått av sjukdomen trots att den är fruktansvärd.

Det var sista dagen på jobbet innan semestern sommaren 2019 för tvåbarnsmamman Annie Einarsrud, då 34. På väg in i duschen gick hon förbi spegeln och såg att ena bröstet såg annorlunda ut.

– Jag har alltid varit rädd för cancer sedan jag var barn. Jag har ingen i min närhet som drabbats, men jag hade hört att det var en hemsk och otäck sjukdom. Så varje gång det varit något fel med min kropp har jag tänkt att det är cancer, och det gjorde jag denna gång också.

Annie kontaktade 1177, hon var hysterisk. Hon fick en akuttid hos en läkare på lördagen som gjorde en akutremiss för mammografi redan veckan efter. Under mammografin gjordes även biopsi.

– Jag frågade överläkaren ”Är det cancer, är det cancer?” Han svarade ”Jag kan inte se att det kan vara något annat”.

– Jag bröt ihop fullständigt. Allt jag tänkte var att nu kommer barnen inte ha någon mamma, jag kommer att dö. Jag planerade min begravning redan de första dagarna.

Bara en kort tid efter fick hon det svart på vitt, de hade hittat en tumör i bröstet. De goda nyheterna var att det inte fanns cancer någon annanstans i kroppen.

– Kirurgen sa att det inte var en dödsdom. Det var så skönt att höra. Även om jag fortfarande kände oro.

Annie ringde sin man, han blev chockad över beskedet. Att få bröstcancer som ung är ovanligt. De berättade för barnen direkt, då tre och fem år gamla.

– Det är extra svårt att drabbas när man har barn. Rädslan att det inte skulle sluta bra fanns med mig konstant: Kommer de att komma ihåg mig om jag dör? Jag gjorde minneslådor åt dem och förberedde mig för det värsta.

– Det kanske låter hemskt, men det blir så påtagligt hur skört livet är. Kontrasterna blir så tydliga och alla känslor blir så skarpa. Jag kunde ligga bredvid barnen och bara känna så himla mycket mer, allt blev så intensivt.

Annie med sin familj, precis före cancerbeskedet.

Tappade håret: ”Fixade inte det”

Annie fick påbörja cellgiftsbehandling. Efter varje behandling, som var sex till antalet, fick hon ta åtta sprutor i magen, som skulle göra att blodkropparna skulle återbildas snabbare.

– Jag är jätterädd för nålar, men jag fixade det. Men trots det är jag mer rädd för nålar i dag ändå.

Annie tappade håret.

– En del låter barn klippa ens hår men jag fixade inte det. Även om det var en liten del av det hela så var det stort för mig att tappa det och bli korthårig. Jag har alltid haft långt hår och aldrig färgat det.

Det yngsta barnet Hugo påverkades inte så mycket av sjukdomen. Men den äldsta Leo hade funderingar kring Annies kala huvud.

– Han tyckte det var läskigt och undrade om cancer smittade. Men han frågade aldrig om jag skulle dö, det fanns inte i hans tankevärld då.

˝Sov bort hela våren”

I december opererades Annie, fyra dagar innan Leos födelsedag. Ena bröstet och alla lymfkörtlar i armhålan togs bort. Sedan fick hon strålbehandling i tre veckors tid. Det visade sig att det fanns aktiva cancerceller kvar efter operationen och Annie fick äta cellgifter i tablettform i förebyggande syfte, i drygt fyra månader.

– Jag sov bort hela våren 2020 och då var den behandlingen inte tuffare än den första. Jag antar att kroppen inte fixade mer. Den våren orkade jag inget. Jag hade ständigt dåligt samvete över att inte orka leka, gå ut, eller umgås med barnen. Så fort jag orkade så försökte jag ta igen den förlorade tiden med dem, men det funkade inte, jag blev trött fort.

Generellt var det tufft att vara småbarnsförälder.

– Man ska vabba, tvätta, lämna på förskolan, laga mat, planera inköp – det är kaos jämt. Det var bara att släppa när jag blev sjuk. Det har inte funkat om jag inte haft min man, han fick ta stort ansvar hemma.

Hur mådde din man i detta?

– Antagligen var han också väldigt rädd även om han inte pratade om det. Hans fru och mamma till hans barn hade en sjukdom som man kunde dö av.

Håret började till sist växa ut igen och Annie började gå ut utan peruk.

”Kommer alltid känna rädsla”

Under sommaren, efter sista behandlingen, blev Annie piggare. Plötsligt kunde hon göra saker en längre stund utan att behöva sova. I september började hon jobba 25 procent och nu tre år senare jobbar hon heltid igen. Hon är cancerfri men får efterbehandling var tredje månad, för att minska risken för återfall. Man brukar friskförklaras efter att det gått fem år, men för Annie betyder den siffran inget.

– Mellan år 2 och 4 är det störst risk för återfall, men det kan lika gärna hända efter sju till tio år. De första åren oroar mig mest. Oron sitter på min axel hela tiden, jag måste hitta ett sätt att förhålla mig till den. Jag kommer alltid känna rädsla även om den blir mindre med åren. Skörheten finns där hela tiden, till skillnad från innan.

Ser du positivt på framtiden, trots din oro?

– Det är klar att jag gör det, jag har inte tid att bli sjuk igen eller att dö. Jag försöker fokusera på sådant som gör mig glad och som jag mår bra av. Sedan är det klart att orostankar kommer ibland men jag fastnar inte det. Jag har mycket att vara glad och tacksam över och fokuserar på det.

Förverkligade sin dröm

Annie, i dag 36 år gammal.

När allt var som mörkast för Annie gjorde hon en mental lista över vad som var bra med cancern – som att inte ha hår när barnen fick löss. Och hon tänkte hur hon skulle få ut något gott ur det onda.

–Jag försökte fokusera på de bra små sakerna. Jag tänkte att det här ska ge mig något tillbaka, det ska inte bara vara hemskt.

Hon blev sekreterare för den lokala bröstcancerföreningen Hilda och hon har förverkligat sin barndomsdröm – att ge ut en bok. Boken "En dum knöl i mammas bröst" är en bok för barn, men även vuxna, som ska vara till hjälp att kunna prata om sjukdomen om någon anhörig drabbas. Den är skriven från barnets perspektiv, något hon tycker saknats i de få andra barnböckerna på ämnet. I höst kommer hon även ge ut en annan bok.

–Det är en bra sak som jag fått av det sjukdomen trots att den är fruktansvärd.

Har du förändrats på något sätt i och med sjukdomen?

– Jag är mer förberedd på att jag kan dö ung. Det är inte förrän man varit med om att kanske inte överleva som man inser att det kan ske. Jag bryr mig nog heller inte lika mycket längre om vad andra tänker och tycker, eller att allt ska vara perfekt. Jag har kunnat släppa mer på det nu – det är inte viktigt längre.

Hugo med boken som Annie har skrivit. En barndomsdröm som gick i uppfyllelse, berättar hon.

Annies tips till dig som drabbas och har barn

  • Var ärlig mot barnen om din sjukdom och prata om det på ett sätt som barnet förstår. Berätta även om du inte tror att de märker för de förstår mer än man tror. Är det svårt att prata om det kan man ta hjälp av exempelvis kurator eller av andra kunniga inom sjukvården.
  • Svara på deras frågor så ärligt som möjligt. Men ta inte upp döden om de själva inte lyfter ämnet.
  • Prata även med barnens närmsta så att de är medvetna om situationen.
  • Ta emot hjälp om någon erbjuder den, som att handla åt dig, så kan du använda din energi till något som gör dig glad. Ta även hjälp med barnvakt även om du känner att du vill vara med barnen varje sekund.
  • Gör det enkelt för dig. Du behöver inte laga något ekologiskt, det gör inget för barnet om du serverar makaroner och falukorv.

ANNONS

Populära produkter för den lilla:

I samarbete med

Prisjakt.nu

Följ ämnen i artikeln

MER OM FAMILY

TÄVLING: Vinn barnboken "En dum knöl i mammas bröst"

Erika, 29, är svårt sjuk i cancer – behöver donator: Kan rädda mitt liv

Wilhelm, 14, drabbades av hjärntumör – hoppas på en jul hemma

Ava, 6, är sjuk i ovanlig cancer: ”Hon är otroligt stark”

Juni, 5, räknar ner till sin sista behandlingsdag

Barnläkaren: Tecken på att ditt barn har pollenallergi

Övervikt och fetma hos barn har ökat i Sverige: ”En farlig sjukdom”

Tecknen på att ditt barn har endometrios

Alice, 4, behöver ett nytt hjärta för att överleva: ”Är en kamp mot klockan”

Vide, 6, har autism och sällsynt sjukdom: ”Alla hade mått bra av att ha en Vide i sitt liv”

Stella, 10, har fått livet tillbaka – tack vare nya mätaren

Fyrabarnsmamman Linda drabbades av sepsis: Tur att det upptäcktes i tid

Sandra, 26, förlorade fyra barn sent i graviditeten – sen föddes Leon

Maria drabbades av förlossningspsykos: En blixt från en klar himmel

Familjen vädjar om hjälp: ”Är du Luddes hjälte?”

Då ska du söka vård för förstoppning hos barn

Ilse, 1, lider av sällsynt tumörsjukdom: ”Vet inte hur det kommer att bli för henne”

Lyon, 1, dog av ovanlig sjukdom: ”Fick aldrig höra honom säga mamma”

8 tips: Så hjälper du ditt barn som stammar

Utmattad eller utbränd förälder – då kan ditt barn påverkas

Då ökar barns risk att utveckla psykisk ohälsa

Läkare: Det här kan ditt barns magont bero på

Sofie, 27, blev gravid trots läkarens ord: Är ett mirakel

5 råd: Så blir ditt barn mer robust