Vilka tror vi att vi är?
Malin och Alexander Karim: ”Det är som att vi bor med tre aliens”
PARKRÖNIKA Vi tänkte börja det här äventyret med att presentera oss. Vi heter Alexander och Malin Karim. Alexander är skådespelare och Malin är journalist. Vi har känt varandra sedan vi var 13 och 14 men blev ett par 16 år senare. (Starkt jobbat Alex.) Nu är vi i alla fall ett par sedan 13 år, har varit gifta i nio och har tre barn. Som föräldrar tänker vi att det är viktigt att vara ett team. Och det är vi. Ett solitt, vattentätt föräldrateam. Vi har varandras rygg. Vi är konsekventa, samstämmiga och väldigt överens. Alltid. Nästan. Eller jo, jämt. Faktiskt.
När vi fick barn var vi båda ganska övertygade om vilken sorts förälder vi skulle bli.
Alex: ”Mina barn kommer få äta tårta så ofta de vill”, ”Mina barn kommer få min odelade uppmärksamhet 24/7”, ”Jag kommer att vara soft, det viktigaste är att barnen får utvecklas under frihet”. Lite så tänkte jag. Och jag tror nog att jag har hållit fast vid det. Jag är lekfull, kärleksfull och kompispappan som ändå vet när föräldraansvaret kickar in och kompisen checkar ut.
Malin: Tillåt mig avbryta. Alex pratade mycket om att barn måste var fria… Att det var bra att inte ha ett överjag. Själv hängde han från balkongräcken i tron om att han var Stålmannen och det var bra. Han trodde på fria tyglar och individualitet. Klipp till 17 år senare när vi fick barn – enter en ganska traditionell och sträng pappa. En som tror på ordning och reda överallt utom när det kommer till hans kläder och personliga ägodelar. De är spridda över detta och en del andra länder likt en spetälsks kroppsdelar.
Alex: Vänta nu här - håll i hatten och dra i nödbromsen. Är jag ”sträng och traditionell” nu helt plötsligt?! Jag köper det där med kläderna spridda här och där med det är ju bara ett uttryck för min fria anda! Att jag bryter mot konformitet, jag tänker utanför the strump-box, så att säga! Nej, jag låter barnen leka, skrika, ta sönder och härja - frihet är ledordet i mitt föräldraskap - FRI-HET, Malin. Det är därför det funkar mellan oss. Du är ju, let’s face it lite mer återhållsam. Lite mer överjagstyrd. Och det är ok! jag älskar det.
Malin: Äh, lägg av." Barnen skrika och ta sönder” Finns inte. Du är så mycket strängare än jag. Vänta, låt oss fråga barnen.
"Hörrni, vem är strängast, jag eller pappa?”
Alba och Elias med en mun: ”Pappa!”
Louie: "Jag kan äta tandkräm.” ( Ok, han är fyra…) Jag är absolut överjagstyrd men det är mest när det kommer till mig själv. Jag är strängare mot mig själv än vad jag är mot barnen. Medan för dig är det tvärtom. Jag står för det mer inkännande, men samtidigt konsekvent lugna och med hela handen-styrda föräldraskapet.
Alex: Ok fine! Jag står för regler och disciplin, den bröstar jag. Jag sätter regler medan du står och är ”inkännande”, visst. Men helt ärligt, man får ju spel ibland! Det är som att vi bor med tre aliens som har flyttat in för att testa oss på alla fronter. Det är ju som att man på BB skrev under på ett 18 år långt Crossfit games-kontrakt. Simma 300 meter, klättra, spring, lyft, kräks lite, spring vidare, kullerbytta, stukad fot, blåsor, värme, kyla, knuffa, dra och ÄNDÅ kommer man liksom alltid på sista plats. Det finns ingen prispall i föräldraskapets triathlon!!! Så ja, ibland måste man vara lite sträng. Men det är överlevnad, Malin. Överlevnad...
Malin: Fast nu tycker jag också att det är viktigt att komma ihåg vem av oss om alltid är här och kör triathlon-racet på egen hand medan ”någon” är i Kanada, på Island eller i Tel Aviv på jobb. Så det finns en prispall och där står jag. På förstaplats med ett diplom som säger: ” Hon var ta mig fan alltid där. På bekostnad av sin sinnesfrid.”
Alex: Sinnesfrid? Se bara på dem lite inkännande och styr konsekvent och lugnt med hela handen. Det finns inget att hetsa upp sig över. Lugn. Namaste Malin.
Malin: När du behagar vara hemma mer än tre dagar i sträck så drar jag till en bar på Kos. Jag ringer efter en vecka för att se hur namaste du är då. En styck heltäckande baddräkt och sen ba´: ”Toodles”!
Alex: Ok, men nu måste vi avsluta här. Det börjar bli alldeles för många tecken. Men nu ser ni lite vad detta kommer att handla om, vår resa, vare sig det handlar om lite förhållandeterapi (vilket uppenbarligen behövs) eller aktuella ämnen som engagerar oss och på Instagram följer vi upp med bildbevis på den vilda karusell som är våra liv. Vi säger tack för nu och ses nästa vecka! Malin?
Malin: (Muttrar) Jag är visst lugn. Harmonisk. Och stoisk. Jag är Mahatma Ghandi. Jag är hon…Moder Theresa. Jag är Jesus! Nej, inte Jesus då blir folk arga. Jag är… Jag är… Jag är Mandela! Jag är Nelson Friggi´n Mandela! HA!
Alex: MALIN! Vi avslutar…
Malin: Va!? Jag har ju bara börjat… Men okej då, hejdå och ses om två veckor!
Fakta: Det här är Aftonbladet Familys nya parkrönikörer
Varannan fredag kommer trebarnsföräldrarna Malin och Alexander Karim, 41 och 42, att skriva tillsammans i en parkrönika för Aftonbladet Family. I en gemensam text, ibland i form av en dialog dem emellan, kommer de att dela med sig av sina reflektioner om allt som rör familjelivet, och beröra både roliga och allvarliga ämnen.
Instagram: @malinkarim @alexanderkarim
Prenumerera på Familys nyhetsbrev
Vill du få ännu fler artiklar och erbjudanden från Aftonbladet Family? Klicka här för att prenumerera på vårt nyhetsbrev med artiklar, poddar och mycket mer!
