Gravid

presenteras av

Sara skadades vid båda sina förlossningar

”Har aldrig känt mig så förintad”

Publicerad 2021-05-08

Sara berättar om hur hon skadades vid båda sina förlossningar inom loppet av 17 månader.

Blixten slår inte ned två gånger brukar man säga. Men för Sara blev det så. Inom loppet av 17 månader drabbades hon av vårdskador vid båda sina förlossningar – på samma sjukhus.

Men hon lyckades vända det dåliga till något bra.

– Jag är väldigt stolt över att jag klarade av att ta mig från botten.

Sara, som egentligen heter något annat, blev gravid med sitt första barn 2018. Hon har ett medfött bindvävssyndrom, EDS. Det innebär att hon har överrörliga leder – vilket kan komplicera vården ibland.

– Jag var inte förlossningsrädd. Men jag var orolig att det skulle påverka min förlossning på något sätt och att det skulle medföra onödiga komplikationer. Dessutom hade man hört att det finns problem inom förlossningsvården.

Hon ventilerade sin oro hos en läkare och kände sig lyssnad på.

– Jag blev lovad att det skulle gå bra och att de hade det här under kontroll. Jag kände att jag vågade tro på det.

På grund av att det finns risk att föda för snabbt om man har EDS blev Sara igångsatt cirka tio dagar innan beräknad förlossning på Danderyds sjukhus, då de ville försäkra sig om att hon var på plats. Flera läkare sa att de hade koll på hennes journal och att allt var som det ska. Men trots det gick förlossningen fel.

När Sara hade blivit igångsatt upptäckte läkarna att hon inte fått remiss för narkos inför förlossningen, något hon borde fått för länge sedan. Detta gjorde att de inte ville ge henne smärtlindring i form av epidural eller spinal.

– De sa även att jag borde gjort en blödningsutredning vilket man bara kunde göra på vardagar, nu var det helg.

I stället för smärtlindring fick hon värkstimulerande dropp och värkarna ökade.

– Det kanske var medicinskt försvarbart men det gjordes inte med mitt samtycke eller i samråd med mig. Det kändes jobbigt att de stoppade ämnen i min kropp utan att säga varför och att de var oärliga om det.

Det slutade med att en läkare meddelade att de var tvungna att gå vidare med akut kejsarsnitt, då de inte kunde ge henne smärtlindring. Något hon egentligen inte ville.

– Jag kände mig så ensam och utelämnad. De skar ut mitt barn utan mitt samtycke. När det var över sa alla grattis, men hur kan man säga grattis i ett sådant skede?

I samband med kejsarsnittet fick hon, trots tidigare besked, smärtlindring.

– Deras anledning var att det hade varit risk för kejsarsnitt om de hade gett mig smärtlindring i ett för tidigt skede av förlossningen, men det blev ju ett kejsarsnitt ändå.

Efter förlossningen var Sara i chock. På BB frågade hon en läkare hur det kunde bli så här? Svaret hon fick var: ”Ja, jag har hört att du är sur att allt inte gick som du ville”.

– Det kändes som en total oförståelse från deras sida. Allt jag fick höra var: ”Vadå, förlossningar slutar med kejsarsnitt ibland”.

– Men det akuta kejsarsnittet gjordes inte för att rädda mitt barn, det gjordes för att någon inte skickade en remiss som de skulle ha skickat. Det är mycket svårare att leva med. Min egna kropp blev ett vandrande exempel av någon annans misstag.

Sara när hon väntade sitt första barn.

”Aldrig känt mig så förintad”

När Sara kom hem levde hon i en bubbla.

– Jag trodde jag skulle drabbas av komplikationer och dö. Det var först en vecka senare jag insåg att jag inte skulle dö utan att jag skulle få leva med minnena. Då kom sorgen.

Tiden efter kantades av problem. Operationsärret gick upp då det var slarvigt sytt. Sara hade ont och kunde inte gå på sjukgymnastik, vilket hon egentligen behövde. Dessutom slarvades en remiss bort. Värst var dock minnena från förlossningen.

– Ärret påminner mig varje dag om den dagen då min kropp vanställdes mot min vilja. Men egentligen är det inte ärret i sig som är jobbigt utan det är jag minns exakt hur det var och hur exakt hur det kändes. Jag har aldrig känt mig så förintad som jag gjorde då. Jag vill inte förringa övergrepp men det kändes som ett.

Hon anmälde det inträffade till LÖF som klassat det som en vårdskada.

Efter händelsen diagnostiserades Sara med posttraumatiskt stress, något hon behandlas för än i dag. Det första året som mamma beskriver hon som det värsta året i sitt liv.

– Jag fick kämpa allt jag kunde för att inte gå under. Jag var vaken varenda natt för att gå igenom det som hänt, det är en sorg att den värsta dagen i mitt liv är dagen min dotter föddes.

Fick inte stöd inför andra förlossningen – skadades igen

Inför sin andra förlossning på Danderyds sjukhus 17 månader senare var Sara fobiskt rädd.

– Jag ringde sjukhuset redan i vecka sju och sa att jag inte ville fortsätta min gravididet om jag skulle behöva föda med kejsarsnitt igen. Trots att de visste att jag var så pass rädd fick jag inget samtalsstöd eller utredning för min förlossningsrädsla. De sa bara att det skulle gå bra denna gång och att blixten inte slår ned två gånger.

Förlossningen närmade sig och Sara kände sig otrygg. I vecka 36 fick hennes sambo nog och kontaktade sjukhuset och sa att hon behövde tid för samtalsstöd. Sara fick till sist ett samtal. Trots det kände hon att ingen tog hennes rädsla på allvar.

– Förlossningsrädsla kan ju inte bara innebära rädsla för vaginal förlossning, det känns som att sjukvården missar sitt uppdrag.

Sara gick över tiden. Först efter 16 dagar över tiden blev hon igångsatt.

– Jag fick förlösa mig själv och lyfta upp honom på mitt ena bröst. Det betydde mycket. Det är den ljuspunkten jag försöker hålla fast vid då annat runt förlossningen inte gick bra.

Inför förlossningen stod det tydligt i Saras journal att man skulle undvika att göra macroberts manöver, som innebär att man pressar låren mot buken, på grund av hennes överrörliga leder. Men det missades av en barnmorska. Det ledde till att Sara inte kunde gå på tre veckor efter förlossningen. Än i dag har hon problem med höft och rygg och har behövt remiss till ortoped.

Dessutom ville läkarna lägga in henne fem dagar på sjukhuset utan sin son. Detta för att hon en dag efter förlossningen drabbades av så kallad postspinal huvudvärk, som kan uppstå som en komplikation till epidural, vilket gjorde att hon bland annat kräktes så fort hon satte sig upp.

– De sa att det var bra för mig att vila upp mig. Men ingen känner så som separeras från sitt barn. Det är inte mänskligt.

Efter ett dygn och åkte hon, mot inrådan, hem till sina barn.

Trots det jobbiga har vårdskadorna fört något gott med sig menar Sara.

Tog sig upp från botten

Efter första förlossningen fick hon erkännandet om att ”Allt som kunde gå fel, gick fel”. Denna gång upplevde hon att sjukhuset inte vill ta händelsen med tång. Ingen har gett någon på förklaring på vad som hände, och hur det kommer sig att hon drabbats av två vårdskador inom loppet av 17 månader. Det hon fått höra är att det är normalt för en förlossning.

– Jag kan bara gissa att de var överbelastade, och att det var stressigt. Jag vill gärna veta varför det gick fel även denna gång och det svaret erbjuds jag aldrig.

– Jag har absolut inte den värsta förlossningserfarenheten, men det måste finnas än högre ribba för förlossningsvården än det här. Det kan inte vara så att vi ska vara nöjda, bara för att vi får ett barn. Vi kvinnor förtjänar att känna oss trygga och att vårdpersonalen får de förutsättningar som krävs för att göra sitt jobb, vilket de inte får i dag.

Även denna händelse har Sara anmält till LÖF, men det är inte färdigutrett än.

Men det finns inget ont som inte har något gott med sig. Efter första förlossningen kände Sara att hon måste göra något.

Hon bestämde sig för att läsa upp sina betyg. Hon hade 1000 poäng från att ta en gymnasieexamen. Under sin föräldraledighet läste hon klart alla naturkurser och gjorde högskoleprovet – nu går hon på läkarprogrammet i Stockholm. Läkardrömmen väcktes efter att hon träffat en läkare som tog väl hand om henne när hon drabbades av ett missfall – det han gjorde för henne vill hon göra för någon annan.

I framtiden drömmer hon om att bli forskare.

– Jag är väldigt stolt över att jag klarade av att ta mig från botten. Till slut kommer jag kunna se tillbaka på vårdskadorna och tänka att ja, det var dåligt – men kolla på allt som kom på köpet: Läkarstudier och mina fantastiska barn.

Så svarar Danderyd

Maria Persson är verksamhetschef för Kvinnosjukvård och Förlossning vid Danderyds sjukhus. I ett mejl skriver hon att de inte kan uttala sig om enskilda fall men att de beklagar om de inte kunnat leva upp kraven och förväntningarna.

Hur det kommer sig att någon kan drabbas av två vårdskador inom loppet av 17 månader? Är det vanligt?

– Det är väl känt att det kan uppstå komplikationer för såväl mamma som barn i samband med förlossning, oavsett om man föder vaginalt eller med kejsarsnitt. Vårdskador är inte vanligt men kan förekomma i samband med en förlossning.

Kan stress och överbelastning på sjukhuset ligga bakom?

– En vårdskada kan uppkomma av många olika anledningar, stress och överbelastning kan vara en sådan.

Hur hanterar ni de som är förlossningsrädda, är det bara de som är rädda för vaginal förlossning som får samtalsstöd?

– Vi erbjuder samtalsstöd till alla patienter inför förlossning om det efterfrågas.


  Prenumerera på Familys nyhetsbrev

Aftonbladet Family har skapat ett nyhetsbrev med erbjudanden, veckans snackisar och bästa krönikor. Klicka här för att få del av detta kostnadsfritt varje tisdag!

MER OM FAMILY

Ny rapport: Färre drabbas av allvarliga bristingar

Isabelle födde under förlossningskrisen: Är traumatiserad

Överläkaren: Så vanligt är det att barn dör under förlossningen

Fler vill vänta med att klippa navelsträngen

Kejsarsnittet gjordes för sent – deras son Christian dog

Emmy led av förlossningsrädsla – födde hemma: Supermäktigt

Rebecca lämnades blödande efter sin förlossning i 21 timmar

Ny studie: Förlossningar kan sättas i gång hemma

Karolina var nära att dö vid sina förlossningar – läkarna missade allvarliga syndromet

Kritiserar vården efter sonen Léonels död: ”Han var redo för livet”

Sonia har förlorat två barn – kritiserar vården: Skrek och grät

Paret fyllde år – då fick de tvillingar: ”Ovanligt”

70-årig kvinna har fött tvillingar: ”Mår toppen”

Edonas tvillingar dog på förlossningen – flera misstag pekas ut av Ivo

Therese fick en stroke – när hon födde barn

Maja, 32, drabbades av en stroke i gravidvecka 28: Jag har övervunnit oddsen

Gabriella, 35, blev allergisk mot sin egen hud – när hon var gravid

Frida, 28, hann inte till förlossningen – födde ensam rätt ner i toaletten

Linda födde sitt barn i gallerians hiss: ”Åkte upp och ner”

Matilda drabbades av foglossning – kommer aldrig mer kunna springa

Maria drabbades av förlossningspsykos: En blixt från en klar himmel

Henriette, 40, födde tvillingar – två gånger

Nya trenden: Få orgasm när du föder

Marielle och Per ville ha barn – fick enäggstrillingar