”Det gör mig väldigt ledsen, att jag inte kan ge mina barn något”

Södertälje församling ordnar familjekvällar för utsatta

Uppdaterad 2023-05-23 | Publicerad 2023-05-22

Mamman Samira kan inte handla mat med sina barn, då hon tycker det är jobbigt att inte kunna ge dem det de vill ha.

Hos Södertälje församling har man sett att fler barnfamiljer har det tufft ekonomiskt.

– Jag tycker man märker att det är fler familjer som vill hjälp att söka fondmedel, säger Hanna Eliasson, diakon.

Lena Anderssons text på Svenska Dagbladets ledarsida har väckt debatt. Bland annat skriver hon att det handlar om att föräldrar är oförmögna att tillaga näringsrik mat hemma, snarare än att de inte har råd. Hanna Eliasson, diakon i Södertälje församling, känner inte igen den bilden.

– De allra flesta föräldrar vi möter i vår verksamhet är otroligt måna om att se till att barnen har bra mat på bordet och att barnen får äta innan de själva äter. Sedan finns det såklart undantag, vissa har inte kunskap om näringsrik mat. Men generellt så har man kunskapen och det handlar snarare om att man har svårt att få ihop det ekonomiskt och att man måste ställa andra hushållskostnader mot varandra, att köpa bra mat till barnen är inte alltid enkelt. Det blir väldigt generaliserande att säga att föräldrar inte kan se till sina barns bästa då det oftast handlar om annat.

Hon och hennes kollegor brukar ge tips och inspirera familjer att laga billig och näringsrik mat under familjekvällarna som de anordnar varannan vecka på Ragnhildsgården i Södertälje. Vi är med under en sådan familjekväll i början på sportlovsveckan, denna afton står linsstroganoff på menyn.

Under kvällen pratar vi med mammorna Salwa och Mirell som säger att de kommer hit för att träffa andra och för att barnen tycker det är kul att leka här, och den ensamstående mamman Safina, som bott i Sverige i drygt fyra år. Hon berättar om stödet och hjälpen hon fått från församlingen för att komma på fötter igen. På plats är även trebarnsmamman Samira, som egentligen heter något annat, som bara köper mat på rabatt då familjen har det tufft ekonomiskt.

– När jag handlar lämnar jag barnen med deras pappa, jag kan inte gå med dem. För då kan de säga ”mamma jag vill ha choklad” eller ”jag vill ha chips”. Men jag kan inte köpa det, jag kan knappt betala för kött och bröd.

En av volontärerna Maj-Britt som tillagar måltiden för kvällen, de lagar allt från grunden. Förutom mat finns det även kaffe och frukt. Missar man att äta man kan få med sig en matlåda hem.

”Ska få möjlighet att få en varm måltid”

Under familjekvällarna finns det aktiviteter för barnen och läxhjälp. Föräldrarna kan få samtalsstöd och rådgivning i olika frågor. Dessutom äter de middag tillsammans.

– Familjerna ska ha en möjlighet att få en varm måltid i och med att det kan vara väldigt svårt ekonomiskt och att själva se till att det finns frukost, lunch och middag hemma, säger Johanna Sabel, integrationssamordnare i Södertälje församling.

Många som kommer hit har utländsk bakgrund och de flesta familjer har ekonomiska bekymmer.

– Jag tror att det är ganska viktigt för dem att det finns en sådan här gemenskap, att kunna komma hit och träffa folk i samma situation att få göra något utanför sitt hem. Men också att få det stöd vi kan ge dem, säger Johanna.

Hanna Eliassson och Johanna Sabel. Förr arrangerade de ”öppen kväll” på måndagar som var till för alla. Då kunde det komma 150 personer. Under pandemin fick stänga ner den aktiviteten. För ett år sedan bestämde de sig för att endast rikta sig till barnfamiljer. Förra familjekvällen kom det 44 personer.

Fler familjer vill ha hjälp

Enligt Hanna Eliasson märks det att familjerna de möter har det tuffare nu än tidigare, i och med höjda priser. Och då hade de svårt att få ihop ekonomin redan innan.

Till exempel såg de en jättestor ökning av personer som ville ha matkasse och presentkort på julklappar till barnen – jämfört med 2021 var det nästan en ökning på hundra barn år 2022.

– Jag tycker man märker att det är fler familjer som vill ha hjälp att söka fondmedel, och att se vilka möjligheter som finns. Men det är bara tillfälliga stöd, som går att få en gång eller max en gång per år, och det är oftast inte stora summor. En del familjer vi möter skulle egentligen behöva löpande hjälp varje månad.

Egentligen var det pandemin som blev startskottet för tuffare tider, då en del blev av med hela eller delar av sina timjobb. Då delade kyrkan ut mat till barnfamiljer varannan vecka, tack vare ett samarbete med andra organisationer.

– När vi var tvungna att avsluta det för att medlen tog slut så märkte vi att det var väldigt många familjer som egentligen hade behövt fortsätta att få den hjälpen och att väldigt många frågade efter det. Det var bara inte ett behov under pandemin utan ett behov som alltid finns där.

Samira: Vår situation är inte normal

Lokalen är fylld av av ljud från lekande barn. Vi får sätta oss i ett tyst rum när Samira ska berätta om sin situation. Hon flydde från Syrien till Sverige för fem år sedan. I sitt hemland var hon engelsklärare. Nu har hon fått börja om från noll.

– Jag har klarat av SFI och svenska gymnasiekurser och ska börja en ny utbildning nästa månad, som barnskötare. Jag behöver komplettera min utbildning som engelsklärare om jag ska jobba som det i Sverige och då behöver jag plugga på Uppsala eller Stockholms universitet. Men jag kan inte det just nu, då det är en lång resväg. Mina barn och min man behöver mig hemma.

Samiras man har jobbat som diskare men är just nu arbetslös på grund av depression. Det gör att familjen har det tufft ekonomiskt.

Det är svårt att neka sina barn det de vill ha. Men barnen är förstående. Som när hon var tvungen att lägga pengar på en dator till sina studier, i stället för julklappar.

– Jag frågade om det var okej och att jag ska gottgöra dem sedan och de sa ”Det är okej mamma, vi behöver inte presenter”· Det gör mig väldigt ledsen, att jag inte kan ge mina barn något. Men kyrkan gav presenter till dem, vilket betyder mycket för mig.

– Vår situation är inte normal. Men jag kämpar. Det viktigaste är att det finns kärlek hemma.

För Samira betyder familjekvällarna mycket, då hon varken har vänner eller släktingar i närheten. Sin närmsta familj, som flydde till Ukraina från Syrien, har hon inte sett på flera år.

– Nu är tre av mina fyra bröder i västra Sverige, för att de var tvungna att fly igen. Men jag kan inte träffa dem då det kostar för mycket med tåg, och vi har inte bil.

För henne har Hanna och andra verksamma inom församlingen blivit som en andra familj. De tröstar och uppmuntrar henne – hon känner att har någon att prata med.

– Det är inte kläder, skor och presenter som betyder något. Det är att de stöttar oss som är det viktigaste. Om jag inte kommit till kyrkan på en vecka så ringer de och frågar om allt är okej.

På somrarna har de fått åka till Parken zoo i Eskilstuna, tack vare kyrkan. Barnen ser redan fram emot nästa resa dit.

– De anordnar många utflykter. De har tagit oss till ett boende nära en sjö där barnen kunde bada och paddla i små båtar. Det var något nytt för oss. Det kanske är vardagliga utflykter för andra, men för mina barn var det stort.

”Det är bekymmersamt”

För Johanna och Hanna känns arbetet de gör viktigt, men ibland känner de sig otillräckliga. De kan dela ut något enstaka presentkort på mat men kyrkan har själva inga medel att ge, utan är beroende av externa medel och samarbeten, till exempel med Röda korset. Det de kan göra är att vägleda familjerna att få den hjälp de har rätt till.

– Sedan är det många som hamnar i emellan, som inte har möjlighet att få hjälp via vårt ordinarie sociala skyddsnät. Det är väl det som också gör att vi känns otillräckliga. Man tänker att det finns familjer som egentligen skulle behöva försörjningsstöd men som inte har möjlighet att få det eller inte vågar söka den hjälpen. Det gör ju också att man ligger på gränsen till existensminimum, säger Hanna.

Att motivera familjer att ta kontakt med myndigheter är inte alltid enkelt. Vissa är i Sverige på villkoret att man kan försörja sig. Det gör att man drar sig för att söka hjälp från samhället då man är rädd för att det ska ligga till last när man söker om förlängt uppehållstillstånd.

– Vi möter dem för att kyrkan inte är en del av offentligheten, de söker sig till oss för att de inte får hjälp på annat håll. Jag upplever att den gruppen blir större. Det tycker jag är bekymmersamt. Det vi bedriver är välgörenhet och inget man har rätt till. Vi hjälper så länge det finns resurser och så länge det finns möjlighet men sen blir det nej.

Följ ämnen i artikeln