Sofia, 6, blev utmattad
Föräldrarna kritiska till barnpsykiatrin
Uppdaterad 2020-06-06 | Publicerad 2019-10-19
Camilla och Mathias såg sin dotter Sofia må sämre och sökte hjälp hos barnpsykiatrin redan när hon var tre år. Först flera år senare ville man utreda henne, men då var det för sent.
En kväll i maj kraschade hon totalt.
– Jag hittade henne i fosterställning på hennes rum. Hon höll för sina öron och sa att hon inte orkade en dag till, säger Camilla.
När klasskamraterna samlades efter sommarlovet för upprop inför första klass var det en skolbänk som stod tom. Där skulle egentligen sexåriga Sofia suttit, men hon blev utmattad i våras. En dag gav hennes kropp upp.
– Första dagen berättade hennes mentor för barnen att det finns en elev i klassen som de flesta har gått med och som nu kommer att gå i skolan på ett annat sätt. Men att hennes plats finns kvar, så att de inte ska glömma bort henne, säger Sofias mamma Camilla med tårar i ögonen och fortsätter:
– Jag tror det betyder jättemycket, att inte bli bortglömd.
Redan i tidig ålder märkte Sofias föräldrar att hon var hyperaktiv och led av svåra sömnstörningar. BVC gav dem rådet att söka sig till vårdgivaren Prima barn- och vuxenpsykiatri vilket de gjorde. Då var Sofia i treårsåldern. Camilla och Mathias, Sofias pappa, ville att hon skulle utredas, men fick höra att hon var för liten.
”Kommer aldrig glömma den stunden”
Sofia mådde inte bra. Varje dag efter förskolan kraschade hon, när hon kom hem la hon sig i en hög på hallgolvet. Hon började även dra ut på sina morgonrutiner, för att hon inte ville gå hemifrån.
Efter en lång kamp beslutade Prima om att påbörja en utredning, skolan skulle få göra en kartläggning av Sofia. Då var hon sex år. Dessvärre såg skolan till en början inte någon problematik. Sofia höll ihop under dagarna.
– Sofia ropade på hjälp, men vi var de enda som såg henne, säger Camilla.
Samtidigt som utredningen gjordes rasade Sofia. En kväll i maj tog det stopp.
– Det kommer jag aldrig att glömma. Jag hittade henne i fosterställning på hennes rum. Hon höll för sina öron och sa att hon inte orkade en dag till.
Sofia fick vara hemma tre veckor innan hon återvände till skolan igen. Då fick hon gå kortare dagar. Hon har haft tur med sin skola, som alltid lyssnat till hennes behov.
”De hade kunnat rädda henne”
Camilla och Mathias tror att kraschen hade kunnat förhindrats om Sofia fått rätt hjälp i tid, om barnpsykiatrin hade lyssnat på dem från början.
– I min värld så söker man sig inte till barnpsykiatrin om man inte ser att ens barn mår dåligt, det är en sista utväg när man har provat allt. Det som räddade oss var att vi till slut träffade rätt person, som såg att vi behövde hjälp.
Dessutom saknas det kunskap inom skolan när det kommer till att se npf-problematik (neuropsykiatriska funktionsnedsättningar) hos barn, framför allt hos flickor, menar de. Enligt forskning har flickor med adhd ofta färre hyperaktiva symptom, jämfört med pojkar. Svårigheterna hos flickor upptäcks därmed inte i samma utsträckning vilket gör att det dröjer innan de får rätt hjälp.
– Flickor lider i det tysta. När miljön blev för mycket för Sofia lämnade hon klassrummet, i stället för att bli rastlös och springa omkring, säger Camilla.
I början på juni fick Sofia diagnosen adhd, samt att man såg autistiska drag. Enligt föräldrarna kändes det som en stor upprättelse.
– Vi visste det här, men de såg det för sent. Jag känner att de hade kunnat rädda henne, säger Camilla.
Skulle vilja orka mer
Sommaren gick ut på att ställa in hennes mediciner, något de beskriver som tufft. Sofia mådde bara sämre och blev fortsatt mer trött – fast de inte gjorde något. De insåg att hon inte skulle kunna börja ettan.
– Jag tror inte vi förstod hur slut vår dotter var, det hela hade redan gått för långt, säger Mathias.
I dag går Sofia en timme i skolan om dagen med en specialpedagog. Hennes energi tar slut bara genom att gå upp, äta frukost, borsta tänderna och klä på sig. Det är även svårt att leka med kompisar på samma sätt som tidigare.
– Jag vet inte hur många gånger vi fått ringa och tacka nej till kalas, trots att hon tackat ja en gång. När det väl börjar närma sig så vet hon hur tungt det blir för henne, och då väljer hon vara hemma, säger Mathias.
Vägen tillbaka är lång. Vissa nätter sover hon inte, Camilla och Mathias tror att det har att göra med ångest.
– Hon är så trött och ledsen att hon har tappat intresset för det hon tyckt varit roligt, säger Camilla och fortsätter:
– Hon uttrycker ofta att hon hade velat orka. Nyligen sa hon: jag tycker inte om mig själv längre. Det var hemskt att höra det.
Orkar inte ens hälsa
Sofia är inskriven hos Prima. Framåt väntar en kompletterande utredning, skolan har nämligen sett att det finns en tydlig autismproblematik, något föräldrarna sett sedan länge och påpekat flera gånger. De hade önskat att den utredningen gjorts tidigare. Om Sofia fått en autismdiagnos hade de kunnat ansöka om LSS.
– Har man ingen avlastning någonstans ifrån står man ganska ensam, säger Camilla.
Oron för framtiden är stor, de vet inte hur Sofia kommer att påverkas. Trots det försöker de leva i nuet och ta vara på de få men viktiga ljusglimtarna. Som att ha spa- eller spelkväll. Och i skolan är hon saknad av kompisar. När hon kommer på morgonen hälsar de och vinkar.
– Men Sofia orkar inte ens ta emot det. Hon kan inte titta dem i ögonen och hälsa tillbaka. Det säger ganska mycket hur trött hon är.
Fotnot: Sofia heter egentligen något annat.
Prenumerera på Familys nyhetsbrev
Aftonbladet Family har skapat ett nyhetsbrev med erbjudanden, veckans snackisar och bästa krönikor. Klicka här för att få del av detta kostnadsfritt varje tisdag!
