Så är det att arbeta i förskolan under coronakrisen

Fem personer vittnar om sitt arbete: ”Om vi blir sjuka, vem ska ta hand om barnen då?”

Av: Malin Wigen

Publicerad:
Uppdaterad:

De tar hand om Sveriges yngsta barn varje dag.

Ständig närkontakt, personalbrist och föräldrar som trotsar råd är en del av deras vardag.

Att leva upp till Folkhälsomyndighetens råd är svårt.

Här berättar förskolepersonalen om den pressade situationen och oron.

Elin, barnskötare: Föräldrar blir förbannade

Elin, som studerar till förskollärare, jobbar på en förskola norr om Stockolm. Hon och hennes kollegor har hand om 38 barn.

– För oss är det inte jätteroligt just nu. Det är en daglig kamp när föräldrar lämnar snoriga barn hos oss.

Varje dag uppstår en diskussion med föräldrar som blir nekade att lämna barn som uppvisar sjukdomssymtom. ”Men det är ju bara lite snor”, är en vanlig kommentar Elin fått höra. Att hon informerar om att det är riktlinjerna som gäller nu, i och med Folkhälsomyndighetens rekommendationer, hjälper inte.

– De blir förbannade och går hem. Det är nästan som att man ger upp och inte orkar ta debatten med dem.

Förskolans riktlinjer har kommunicerats till föräldrarna. Men det har inte hjälpt.

– För de föräldrarna är det bara ”jag och mitt” som gäller, man har inte empati för andra.

– Vi som jobbar inom förskolan har också ett liv utanför, som föräldrar inte tänker på. Vi kanske har en anhörig hemma som är i en riskgrupp. Jag har en tre månader gammal bebis hemma, jag vill inte släpa med något till henne.

Elin.
Foto: Privat
Elin.

Känner ni oro för att bli sjuka?

– Det gör man ju. Man är ju inte jättesugen på att knyta skorna på de barnen som är väldigt snoriga och nyser rakt ut. Det är svårt att vara nära. De kanske bär på något, de som visar symtom. Då blir man lite reserverad. Vilket också är hemskt, för man vill inte vara det. Barnen förstår inte varför vi inte tar i dem. Sen är det också svårt att ta avstånd om de är ledsna. Man tröstar av ren reflex och plötsligt har man snor på hela sin jacka.

Personalen har ingen skyddsutrusning förutom plasthandskar som de använder vid till exempel blöjbyten.

Skulle du önska att ni hade något mer skydd?

– Både ja och nej. Ja, för har man skyddskläder är det ett skydd. Men det är konstigt för barnen.

Sedan sex veckor tillbaka håller de sig utomhus mellan 07.30 till 16.00. Detta för att minska risken för smittspridning.

– Vi är ute i alla väder. Det är inte så kul när det blåser mycket. Men vi var mycket ute innan också, nu har vi dock inte möjligheten att gå in.

Har ni haft personalbrist?

– Vi har haft några stycken som varit hemma förkylda, och de har varit borta en vecka. Det är klart att det tär på personalgruppen.

Uppskattningen för förskolepersonalens jobb lyser med sin frånvaro, i stället får de försvara sina riktlinjer.

– Vi ska ju jobba med friska barn, inte sjuka. Vad händer den dagen vi blir sjuka och inte kan jobba, vem ska ta hand om barnen då?

Anna, förskollärare: Att stänga gör mer skada

Anna har jobbat inom förskolan i över 30 år, först inom kommunen, nu på en privat förskola i en Stockholmsförort. Hon har reumatism i botten och får cellgifter en gång i veckan samt äter mediciner som försvagar immunförsvaret.

– Det är klart jag känner oro att bli smittad av coronaviruset. Om jag väl får en luftvägsinfektion är det svårt att bli av med den. Jag har tidigare fått kraftiga luftvägsinfektioner, som lunginflammation, de sätter sig djupt när de väl kommer.

– Jag är ingen orolig person i grunden, men nu är jag det. Vi är utsatta som jobbar inom förskolan. Varje dag utsätts vi direkt för nysning, hosta eller saliv från barnen.

Hon tycker att råden för riskgrupper är diffusa. Hon vet inte vad hon ska göra.

– Jag har ju arbetsmoral och går till jobbet varje dag Jag är glad att man får jobba, men på något sätt skulle man vilja veta om man ska vara hemma. Det behövs direkta råd, just nu är det så veligt.

Foto: Privat
Anna

Föräldrarna som har barn på förskolan följer råden som finns, de håller barnen hemma om de är det minsta sjuka.

– Men jag är ändå väldigt rädd. Det går ju inte att hålla avståndet. Barnen sitter i knäna och de suger och slickar på leksaker. Det går inte att göra så mycket åt det. Vi måste ju vara nära barnen. Jag skulle inte kunna jobba annars.

Just nu har de bara plasthandskar som skydd. Om det även fanns annan form av skydd som hjälpte och fungerade i verksamheten skulle Anna vilja ha det. Men hon tror inte det finns. I stället försöker de motverka smittspridning genom ändrade rutiner, som hur de serverar maten och att de håller sig ute mycket.

– Vi bedriver verksamheten som vanligt förutom att vi är ute mer. Vi skrattar och är glada som vanligt, men det är som sagt en oro som gnager inom mig.

Hon tycker inte att man ska stänga förskolan, det skulle kunna göra mer skada än nytta menar hon. Däremot önskar hon mer tydliga riktlinjer för de i riskgrupper. I väntan på det, fortsätter hon att ta hand om barnen.

– Jag är på jobbet, går hem, och jag handlar i stort sett inte. Det är endast på jobbet som jag kan utsättas för smitta, samtidigt är jag glad som får gå dit.

Eva, förskollärare: Nu är det allvar, ingen lek

Eva jobbar på en kommunal förskola. Enligt henne är deras arbetssituation väldigt ansträngd, många som jobbar är rädda. Dagarna går ut på att försöka separera barnen så gott det går, så att de håller distans, och att vara utomhus.

– De enda barnen som går in på förskolan med sina föräldrar är de som kommer sju på morgonen. Annars är vi ute från halv åtta till lunch, sen äter vi och vilar och sen går vi ut igen. Att vara ute är i sig väldigt bra men de timmar vi är inomhus kan vi utsättas för eventuell smitta. Jag arbetar med barn som är mellan 1–5 år och är väldigt nära dem hela tiden.

Lämnas barn med symtom på hos er?

– Tyvärr så har det alltid varit så i förskolan att föräldrar lämnar sina barn trots sjukdom, de följer inte riktlinjer som gäller vid till exempel magsjuka. Barn kommer tillbaka till oss efter sjukdom trots att det är två symtomfria dagar som gäller. Och då får vi skicka hem dem igen.

– Jag tycker det är helt uppåt väggarna att det inte framgår tydligare att Folkhälsomyndighetens rekommendation är bindande och att det är det som gäller.

Foto: Privat
Eva.

Eva är beställningsansvarig av bland annat plasthandskar och tvål.  I veckan när en beställning skulle göras var det osäkert om det skulle komma någon leverans. 

– Jag fick som förslag att använda diskmedel istället för tvål, om inte leveranserna skulle komma i tid. Det går åt många handskar per dag och det är i princip den enda skyddsutrustning vi har, därför är det av stor vikt att vi har tillgång till dessa.

I och med den nuvarande situationen önskar Eva att det bara var barn till vårdnadshavare med samhällsviktiga tjänster som skulle gå i förskolan. Det skulle ge både pedagoger och familjer ett bättre skydd.

– De som verkligen behöver omsorg ska få det, ingen tvekan om det. Nu är det allvar, ingen lek.

Har ni lidit av personalbrist?

– Vi har varit sjuka i omgångar, jag har själv varit hemma. Och för att lösa personalbristen flyttas personal från andra förskolor till oss, och tvärtom. Det gör ju att smitta kan föras mellan förskolorna. När vi nu uppmanas till att begränsa kontakter så kanske det även borde gälla förskolan.

Tycker du att ni i förskolan får den uppmärksamhet ni förtjänar?

– Verkligen inte. Vi som arbetar inom förskolan är en yrkesgrupp som är helt bortglömd.

Emma, förskollärare: Vi är barnens trygga punkt

Emma jobbar på en förskola i Gävleborgs län. Där har de haft brist på personal under en lång tid.

– Under flera veckor har det varit en svår situation hos oss. Det är mycket bortfall av personal. Många har varit hemma då de haft sjukdomssymtom, bland annat jag som varit hemma i fyra veckor.

– Vi får inte ta in så mycket vikarier för att vi vill minska risken för smittspridning.

Utöver personalbrist så har de nya restriktioner att förhålla sig till, vilket gör situationen pressad.

– Vi har nya rutiner från kommunen. Som att försöka vara ute så mycket som möjligt och sprita bord och stolar. Det är väldigt speciellt. Det är en helt annan verksamhet än den vi är vana vid.

Emma och kollegorna har diskuterat att det är svårt att hålla en distans inom deras yrke.

– Det går inte. Just inom förskolan är det svårt att inte ha nära kontakt, vi är barnens trygga punkt. I och med att vi har den här närkontakten tror jag många är lite nojiga och att det finns många tankar om den här sjukdomen. Det är en speciell situation.

Foto: Privat
Emma.

Det finns personal på förskolan som lever med folk som är i riskgruppen. Därför menar Emma att det hade varit bra med tydligare riktlinjer för hur de bör tänka, om man ska stanna hemma eller inte – i och med att de har den dagliga närkontakten. Föräldrar har dock följt råden och inte lämnat barn med symtom.

– Jag tycker dock att vi hade behövt ge mer info till föräldrar om hur läget är hos oss. Hur vi har det och hur det har varit med personal. Det skulle vara bra med mer kommunikation med föräldrar och inte bara kontaktan man får när de lämnar och hämtar.

Är du orolig för att bli smittad?

– Klart det ligger en liten oro där, jag är i en riskgrupp. Men jag inte jätteorolig, jag försöker ta det som kommer, blir jag smittad så är det så.

Tycker du att ni i förskolan får den uppmärksamhet ni förtjänar?

– Nej det tycker jag inte, det har jag aldrig tyckt. Vi gör ett enormt jobb. Alla är så fantastiskt bra inom yrket, så vi behöver uppmärksammas mer.

Lotta, förskollärare: Vi har ett ”karantänrum”

Lotta jobbar på en förskola i södra Stockholm. De har det ganska bra där i överlag menar hon.

– Förutom att vi inte kan distansera oss från barnen, såklart.

Under de senaste veckorna har cheferna uppdaterat personalen med den senaste informationen hela tiden, de har backat sina anställda och har ändrat rutiner så att de ska skyddas så gott det går.

– I nuläget så lämnar och hämtar föräldrar ute. Om de måste gå in får de bara vistas i hallen och då är det handsprit som gäller för dem. Vi har även ”karantänrum”, som går att vädra, där vi låtit barn som varit snoriga vara för att avgöra om det är köldsnuva eller förkylning. De som inte slutat vara snuviga har fått gå hem. De har även fått vara där om de blivit sjuka under dagen.

– Vi har även en gård som är uppdelad i två delar, en del där sjuka barn, som ska gå hem, vistas och så är friska barn på den andra delen av gården.

Foto: Privat
Lotta.

De har även turen att ha väldigt stöttande och förstående föräldrar som frågat om de ska hålla sina barn hemma, något som Lotta och hennes kollegor är tacksamma över. I överlag är läget under kontroll, även om det krävs mycket jobb bakom: Som att sprita handtag och andra föremål samt se till att barnen sköter handhygienen extra noga. Vilket är arbetsuppgifter utöver de vanliga. Sen finns ju oron för att att bli smittade där bland personalen, därför håller de hårt på rutinerna.

– Det finns riskpersoner bland oss och i folks närhet. Vi har även barn i riskzonen som inte varit där den senaste tiden.

Är det något som skulle underlätta det ännu mer för er?

– Det är att bara barn till föräldrar som inte kan vara hemma går hos oss. Det skulle underlätta situationen för alla förskolor. Det vore guld värt om det gick att göra så några veckor. Ju färre barn i ett rum desto bättre. Det är den högsta önskan hos oss. Det är psykiskt påfrestande att jobba med de restriktionerna vi har nu, man är trött när man kommer hem.

Laddar Live Upplevelse

  Prenumerera på Familys nyhetsbrev

Aftonbladet Family har skapat ett nyhetsbrev med erbjudanden, veckans snackisar och bästa krönikor. Klicka här för att få del av detta kostnadsfritt varje tisdag!

Publicerad:
MER OM FAMILY