Melinda Jacobs: Jag har varit Esmeraldas röst
Uppdaterad 2021-10-14 | Publicerad 2021-10-13
Treåriga Esmeralda blev Lilla Hjärtat med ett helt land.
Melinda Jacobs har outtröttligt kämpat för utsatta barns rättigheter och har skrivit en bok om kampen.
– Esmeralda ska inte glömmas bort, hon är en symbol för de utsatta barnen, säger familjehemsmamman Melinda Jacobs.
Historien om Esmeralda har knappt kunnat undgå någon. När Melinda Jacobs berättade om flickan som kallades Lilla Hjärtat i Dagens Nyheter blev gemomslaget enormt. Melinda Jacobs syntes och hördes snart i flera medier och pratade med politiker på riksdagsnivå.
– Det viktigaste för mig var att komma i kontakt med politiker för att det skulle ske en förändring, för att det inte ska kunna hända igen. Men jag hade ingen aning om hur stort det skulle bli, säger hon.
Var en del av familjen
Esmeralda var sju veckor när hon kom till familjehemmet i Vadstena, till Melinda Jacobs, nu 37 år, som varit familjehem i hela sitt vuxna liv. Hon blev kontaktfamilj första gången när hon var 18 år och sedan hon var 21 år har hon varit familjehem.
– Jag visste väldigt tidigt att jag ville hjälpa barn, jag var inte alls gammal. Jag hade en klasskamrat som bodde i familjehem som behandlade alla barn som sina egna barn, säger Melinda Jacobs.
Samma princip finns hos Melinda Jacobs, Esmeralda blir snabbt en i familjen och hon ser de andra barnen som sina syskon.
Trots att det förekom uppgifter om missbruk och att de biologiska föräldrarna inte ville drogtesta sig fick de rätt av kammarrätten att Esmeralda skulle flytta hem till dem i Norrköping. När beslutet kom gjorde Melinda Jacobs allt i sin makt för att det inte skulle ske.
– Man kan knappt ta in det, man tror inte att det överhuvudtaget är möjligt. Man tror inte att det är sant att man får göra så mot barn i Sverige. Hon visste ju inget annat än att hon var en del av vår familj, säger Melinda Jacobs.
”Enormt hat”
Esmeralda flyttade till Norrköping strax före sin treårsdag. Melinda gjorde allt i sin makt för att få insyn i hur Esmeralda hade det, hon kände på sig att något var fel och magkänslan stämde. Esmeralda hittas av polis avliden, undernärd och vanvårdad i slutet på januari 2020. Senare undersökning av rättsläkare visade även på att hon hade spår av droger i blodet.
De biologiska föräldrarna anhålls, misstänkta för grovt vållande till annans död och brott mot griftefriden. Den biologiska pappan dör i häktet, mamman döms 2021 av Göta hovrätt till 8 års fängelse för dråp.
Hur orkar du prata om det tunga, om och om igen i intervjuer?
– Det har varit mitt sätt att överleva på. När hon hade hittats död, och när den absoluta första chocken för att förstå vad som hänt lagt sig, då växte det ett hat. Ett enormt hat. I hat finns en drivkraft, och i kärlek, i min kärlek till Esmeralda, finns en drivkraft. Drivkraften var så stark att jag kände att jag kunde flytta berg. Jag behövde inte sova utan jag tänkte bara att: Nu jävlar ska det hända något i det här landet, nu får det vara nog.
”En kärleksförklaring”
Tillsammans med Minna Tunberger har Melinda Jacobs skrivit boken ”Hon hette Esmeralda” som lanserades i somras, en bok som handlar om Esmeraldas korta liv, om Melinda själv och sin egen bakgrund.
– Boken är viktig på många sätt. Och framförallt är det en kärleksförklaring till Esmeralda.
Processen att skriva boken tog ungefär ett år och Melinda Jacobs beskriver arbetet som ”fruktansvärt”.
– Jag har mått fysiskt dåligt i perioder. Vissa dagar har jag skrivit i tio minuter, andra dagar en timme. Vissa dagar har jag inte klarat många minuter alls. Och det har funnits stunder då jag känt att ”jag skiter i det här”, så jag är stolt över mig själv, att jag klarade av det, för det har inte varit självklart.
