Alla skulle må bra att av tälta
”Den riktigt stora uthållighetsträningen kommer på natten”
Det är mysigt att sova i sovsäck och vara nära naturen.
Men framför allt är det en träning i ödmjukhet.
Något vi alla behöver.
Jag har precis kommit hem från en veckas ödmjukhetsträning. Eller en veckas camping med tält som man också kan kalla det.
För även om det också är mysigt att sova med sovsäck, lyxigt att vara nära naturen och roligt att vara iväg hela familjen så är det framför allt en stor övning i ödmjukhet, tålamod och uthållighet.
Först ska tältet resas upp och den relation som klarar det utan minsta bråk eller irriterande ton – ni är antingen soulmates eller lite för bra vänner. Vi klarade oss tillräckligt bra för att stolt krama om varandra efteråt och vara nöjda med att vi i alla fall inte skrek åt varandra.
Sedan kommer barnens eviga tjat om “när får vi titta?”. För även om naturen, vattnet, lekplatsen, bergen, ja allt är där mitt framför näsan på dem så är det ändå i slutändan skärmen som vinner över livet. Så det är bara att stålsätta sig och, i stället för att stressa upp sig, andas och tänka på något glatt varje gång ett skärm-tjat kommer och återigen plocka upp Uno-kortleken trots att man själv var mitt inne i ett avgörande skede i den spännande boken.
Sedan ska det lagas middag och den som inte lagat mat sittandes på huk över ett stormkök samtidigt som regnet öser ner vet inte vad målmedvetenhet är. Maten är sedan det godaste du någonsin ätit trots att det bara är makaroner och korv, som egentligen inte smakar något särskilt alls.
Den riktigt stora uthållighetsträningen kommer på natten. Man sover så gott i tält sägs det och ja, det är sant, det gör man oftast. Den friska luften gör underverk för sömnen. Men då räknar man inte in det obligatoriska kissenödighetsuppvaket. Varenda natt kom det och ingen vet vad uthållighet är om man inte legat sömnlös i ett tält, i en varm och gosig sovsäck samtidigt som blåsan fullständigt skriker, det regnar och det är långt till närmsta toalett (såvida man inte tältar i skogen). Störst blåsa vinner.
Men den allra största ödmjukhetsträningen kommer den gång du bor på camping och ska gå på toaletten dagtid. Du känner behovet komma, du plockar upp din toalettrulle och sätter den lite käckt under armen och går bort mot det gemensamma toalett och dusch-utrymmet. Du går på en parad genom tält, husvagnar och husbilar och alla som tittar upp och hälsar glatt ser rullen under armen och vet med säkerhet: hon där ska gå och bajsa.
Så i stället för att skicka struliga tonåringar på militärläger så kanske en omgång tälta-på-camping kan vara den allra bästa uppsträckarträningen för att komma till bukt med diverse problem, divalater och självcentrering.
Jag är helt övertygad om att varenda en av oss skulle må gott av en veckas tältande – om inte annat för inse att allt vi tror oss behöva, kanske inte är så livsavgörande ändå.
