”Vi bråkar om nattning och egentid”

Fråga psykologen Karin

helskärm

Barnen vaknar på nätterna.

Och signaturen ”en trött mamma” tjafsar med sin fru om hur nattningen egentligen ska gå till.

Psykolog Karin Marklund kommer med råd.

Hej.

Jag är en kvinna som är gift med en annan kvinna. Vi har tre barn tillsammans. Det äldsta barnet, som är sju år, bar jag på och min fru bar våra tvillingar, som är fem år.

Min fru och jag har haft problem med vår relation de senaste åren. Vi grälar mycket och det största grälområdet är nattningen av barnen.

När vi fick våra pojkar bodde vi trångt i en trea. Det blev naturligt att en av oss nattade pojkarna och den andra nattade tjejen, och vi turades om. Då hade vi tid att umgås efter nattningarna.

För tre år sedan flyttade vi till ett hus och barnen fick lyxen att få var sitt rum.

Vi fortsatte att natta som tidigare och jag och barnen tycker det är jättemysigt. Det gör min fru också men hon tycker att barnen är så stora nu att de ska kunna somna själva och när de vaknar på natten (vilket alla tre barnen gör) tycker hon att de ska somna om själva. Jag håller inte med. Jag tycker fortfarande att barnen är för små och behöver barnen vår närhet och trygghet så vill jag finnas för dem. Min fru klagar på mig hela tiden och tycker att jag försämrar deras möjlighet att bli självständiga. Hon klagar också på att vi inte får tid tillsammans på kvällarna på grund av detta. Till denna ekvation ska nämnas att jag går upp fyra på morgonen för att åka till jobbet och när jag nattar barnen somnar jag själv för natten. Jag får ständiga pikar för detta. Ibland går jag ner till vårt sovrum men oftast sover jag hos äldsta barnet tills jag ska gå upp.

Min åsikt är att vi kräver så mycket av barnen i övrigt: de ska klara av det ena efter det andra. De ska lära sig SÅÅ mycket under de första åren. Jag förstår att barnen tycker att det är läskigt och skrämmande att sova själva i sina rum på natten. Jag vill inte tvinga dem att somna själva innan de är redo, det är min skyldighet och ansvar att finnas där och ta hand om dem. Våra barn är för övrigt väldigt trygga och självständiga under vakna timmar.

Men under natten behöver de ha lite extra trygghet, något jag inte har problem med. Min fru däremot tycker att de ska somna och "klara sig själva" till de ska gå upp på morgonen.

Hur ska vi kunna lösa detta när vi ser det så olika? Skämmer jag bort barnen när jag tillgodoser deras behov även nattetid?

Mvh från en trött mamma och fru

helskärm

Karin: Var inte rädda för att ta hjälp

Hej och tack för ditt brev!

Det du beskriver är så klart något som många föräldrar kämpar med, nämligen frågan om sömn. Mängden sömn, kvalitén på sömn och rutinerna kring sömn; så väl den egna som barnens.

Du beskriver att du och din fru under de allra första åren hade en mer eller mindre fungerande lösning på dessa frågor, kanske delvis ”tack vare” yttre omständigheter som brist på rum. När de yttre möjligheterna förändrades i takt med att barnen blev äldre, så blev det mer tydligt att du och din fru kanske tänker lite olika om detta med sömnrutiner. 

Ett annat tema i ditt brev är trygghet. Du uttrycker att ni har olika syn på vad barn i era barns åldrar ”borde klara av”, och det finns det inget enkelt svar på. En del barn sover själva väldigt tidigt medan andra känner behov av att ibland krypa upp i förälderns/föräldrarnas säng ända upp i tonåren. Det finns liksom inga rätt eller fel i det läge ni är i nu och det finns lika många lösningar på detta som det finns familjer. Det låter dock som att ni behöver hitta ett sätt som inte bara är okej för era barn, utan som i längden också är hållbart för er som föräldrar och som par. 

Du beskriver att era barn är trygga och självständiga varelser som under nätterna fortfarande behöver mer stöd. Kanske kan den möjligheten till stöd finnas kvar, men under andra former? Era barn kommer inte att fara illa av (även om de säkerligen kommer protestera) att ni provar er fram bland olika sömnrutiner, men det låter som att ni själva far illa just nu. Att själv sova för lite, att bli ifrågasatt eller känna sig otillräcklig i sin föräldraroll… det gör inte någon till en bättre människa. Och jag undrar om inte både du och din fru kan känna igen er i att det kan kännas så.

En sak som jag ”hör” i det du skriver är att du är orolig för att barnen inte ska känna sig trygga om ni gör på ”din frus vis”, medan din fru är orolig för att ”ditt sätt” i längden ska göra att de blir mer otrygga. Om det stämmer så vill ni båda era barns bästa och det är ju egentligen en bra utgångspunkt! Det som i så fall blir problematiskt är när detta blir till en konflikt er emellan, i en situation där det inte finns något tydligt rätt eller fel, och där ni faktiskt skulle behöva varandras stöd. 

Du skriver att din fru klagar på att ni inte får tid tillsammans på grund av läggningarna. Jag förstår att det känns orättvist och tufft. Samtidigt tolkar jag i detta in att din fru önskar spendera tid med dig, och att under rådande omständigheter kanske det är svårt? Kanske finns det en oro hos henne för att det ”aldrig ska bli ordning på barnens sömn” och att ert liv framöver kommer att se ut som det gör nu? Det är funderingar som väcks hos mig. Hur som helst låter det som att ni behöver sätta er ner med fokus på att försöka förstå varandras rädslor och önskningar, snarare än att hålla hårt på era positioner och på så sätt hamna i försvarsställning gentemot varandra. För som sagt låter det som att ni har en gemensam utgångspunkt i att ni båda vill ge era barn en känsla av trygghet och självständighet, och detta kan ske på många olika sätt.

Om ni har svårt att på egen hand kommunicera kring dessa frågor, så var inte rädda för att ta hjälp. De flesta kommuner kan erbjuda stöd i form av till exempel parterapi eller föräldrarådgivning. Oavsett hur ni gör så önskar jag er lycka till och jag hoppas att ni kan hitta en väg tillsammans på sömnslagfältet, snarare än att hålla er i varsin skyttegrav.

Karin Marklund, psykolog

FRÅGA PSYKOLOGEN – SÅ GÖR DU

Mejla dina frågor och funderingar gällande din egen eller ditt barns psykiska hälsa till family@aftonbladet.se

Frågorna kommer att publiceras anonymt med figurerat namn eller bara med förnamn.

  Prenumerera på Familys nyhetsbrev

Aftonbladet Family har skapat ett nyhetsbrev med erbjudanden, veckans snackisar och bästa krönikor. Klicka här för att få del av detta kostnadsfritt varje tisdag!