Hur ska en familj ha råd med barnidrott?

Bara hushåll med två hyfsade löner får vara med och spela

Nina Campioni skriver om den dyra barnidrotten.

Priset för en termin på dansskolan fick mig att vilja kasta datorn i väggen av upprördhet. Idrott är inte så demokratisk, trots allt.

Vackert nog brukar det sägas att idrott är demokratiskt. Visst är det fint? Alla får vara med, alla får tävla, alla får en plats i laget och klubben. Eller? Ju äldre mina egna barn blir desto mer icke demokratisk ter sig idrottsrörelsen. För hur i alla bollars moder ska en familj ha råd? 

Min son är snart fyra år. Vi pratade lite om att han kanske skulle börja på dans, han älskar att dansa och har frågat om inte han också får göra något efter förskolan precis som storasyster. Absolut, vi kollar på det. Vi har en dansskola i närheten av där vi bor så det kändes som det självklara valet. Där fanns dans för barn i olika åldrar, bland annat för tre- till fyraåringar. Det är alltså en ålder där dans mest handlar om att hoppa till musik, kanske lära sig ett och annat moves. Vi snackar lek till musik. Priset för en termin? 1 750 kronor. Ett tusen sjuhundra femtio kronor. Jag var en millisekund från att kasta datorn i väggen av upprördhet. Är det rimligt?

 

Jag gjorde en snabb gallup i mina egna sociala medier – vad kostar barns aktiviteter i dag på de orter ni bor? Svaren strömmade in och det var (såklart) en viss skillnad mellan storstad och landsbygd i pris men det förvånade att skillnaderna också var stora mellan olika klubbar i samma stad.

Om vi tar fotboll som exempel. Fotboll är ju verkligen en sport som stolt tagit på sig demokrati-capen. Och så var det nog också förr. Alla spelade fotboll. Alla (typ) hade råd. Femhundra kronor för ett familjemedlemskap och sen kör vi. I dag kan det skilja flera tusen i pris mellan klubbarna i Stockholm. I vår klubb där vi bor kostar det strax över tusenlappen för en säsong per barn. Vad får då barnen för det? De får en plats att träna på och tränare. Vad kostar det då för föreningen? Ja, platsen kostar såklart. Men tränarna? Nej, de kostar ingenting för tränarna betalar för att få träna sina egna barn. Jag vet eftersom jag själv är tränare. Jag lägger alltså ner massor av timmar för att klubben ska kunna tillhandahålla fotbollsverksamhet och så måste jag betala för att få göra det. Hm. Dessutom, om vi tränare anser att laget kanske kan behöva en skadeväska ifall någon slår sig på träning – då får vi köpa det själva. Nya bollar – köp själva. Hm.

Okej, givet vet jag inte exakt alla omkostnader en klubb har, det är klart att det är mer än planhyra. Men med tanke på de enorma fördelar idrott har på folkhälsan – borde vi inte hitta sätt att få ner kostnaderna så att alla kan vara med? Och med vi menar jag regeringen.

 

Idrott har blivit en klassfråga där endast de hushåll med två hyfsade löner får vara med och spela. Och även där känns det i plånboken om man har två barn som ska ha en aktivitet eller två. Det finns klubbar som gör sitt bästa för att hjälpa dem som inte har råd, de stöttar på alla sätt de kan. Skobidrag, hjälp med skjuts och minskar på avgifter. Men, det borde finnas ett större intresse från staten att bygga ett land där invånarna mår bra och är friska. Jag lovar att man tjänar på det i längden.

Idrott och rörelse skapar lycka, en stark kropp, förbättrar koncentrationsförmågan, ger bättre självförtroende, minskar stress och ångest och inte minst: ger ökad förväntad livslängd.

Det är bara några av fördelarna med ett aktivt liv. Borde inte Sverige göra allt i sin makt för att få barn och unga att röra på sig så mycket som möjligt? Inte skrämma bort dem och deras familjer med skyhöga avgifter. Och då har jag inte ens räknat med kostnaderna för alla attiraljer som krävs för sporten i sig. Hockeyskydd för en kropp som växer varje år, nya fotbollsdojjor, helst sådana som Zlatan använder, tennisrack och judodräkt.

Hur fan ska man ha råd, rent ut sagt? Och då har jag inte ens gått in på ridsport. Mamma mia. Min dotter har tjatat i två år på att få börja rida. Jahapp, vänta lite, jag ska bara sälja vårt hus, eventuellt skilja mig och leta upp en rik knös på Östermalm – först kanske vi kan ha råd med en termin i ridhuset. 

Men först tror jag att jag sätter in en högtalare i barnens rum, bjuder in sonens kompisar,  sätter på Baby Shark och låter dem studsa runt en timme. Helt gratis. 


  Prenumerera på Familys nyhetsbrev

Aftonbladet Family har skapat ett nyhetsbrev med erbjudanden, veckans snackisar och bästa krönikor. Klicka här för att få del av detta kostnadsfritt varje tisdag!