”Mördarna har också goda sidor”
Efter 20 års jobb som polis blev Jørn Lier Horst Norges nya stjärna på deckarhimlen
Hans förra bok prisades som Nordens bästa kriminalroman. Nu kommer en ny, ”Grottmannen”.
Norske Jørn Lier Horst inspireras av sina 20 år som polis.
- Jag har mött många mördare och våldtäktsmän och lärt mig att alla har goda sidor.
Jørn Lier Horst är mannen som hotar Jo Nesbø och Unni Lindell på den norska deckartronen. Med det fina nordiska deckarpriset Glasnyckeln öppnade deckaren ”Jakthundar” dörrarna till framgångar även utomlands.
- Som polis har jag gått i fotspåren på människor som begått grova brott, och även kommit nära deras offer. Det ger en autentisk nerv åt böckerna som kan vara svår att imitera, säger han för att försöka förklara sina framgångar.
”Jag vet hur skört livet är”
Vi möts på hans svenska förlag, och han berättar att alla år som brottsutredare format honom och hans syn på livet:
- Jag har stått ansikte mot ansikte med så mycket sorg och elände, mött människor i deras mest extrema situationer i livet. Det har lärt mig hur skört livet kan vara, och att det ibland slår till ohyggligt hårt. Det är kort avstånd mellan glädje och sorg, liv och död.
Precis som sin bokhjälte, utredaren William Wisting, har han en humanistisk människosyn som påverkats av polisarbetet.
- Jag har mött gärningsmän som begått så svåra brott att det känts obehagligt att ta dem i hand och hälsa. Men genom att prata med dem och lärt känna dem inser jag att även i personer som begått fruktansvärda handlingar finns det något ”gott”, eller vad man ska kalla det.
Från torped till familjefar
Jørn Lier Horst berättar engagerat om en ung man som började sin kriminella bana ungefär samtidigt som han själv blev polis. Han har följt honom genom hans väg till allt grövre brott.
- Han blev torped. Det är en man som kapat fingrar och borrat i folks knäskålar. En mördare. Men nu har han träffat en kvinna och fått två barn - han har blivit en familjefar. Så uppenbarligen finns det något mer i honom också.
Just den här dubbelheten utforskar Jørn Lier Horst gärna i skrivandet.
Varför går de över gränsen
- Motiven för brotten är ofta känslor som vi alla har: avund, begär, hämnd. Skillnaden är att vissa går över gränsen. Vad beror det på? Det är intressant.
Inför den nya spänningsromanen ”Grottmannen” sade han upp sig för att satsa på skrivandet på heltid. Det är den nionde om utredaren Wiliam Wisting och hans dotter, kriminalreportern Line. Wisting är en noggrann, sympatisk och hederlig polis. Ganska lik Jørn Lier Horst själv, medger han.
Ett tema i den nya boken är ensamhet. Historien börjar med att en man hittas död framför tv:n. Där har han suttit flera månader. Han levde som en ensling och ingen har saknat honom.
- Mitt första möte med döden som polis var just ett sådant fall. Jag vill gärna tänka att mina böcker är mer än deckare, att de manar läsaren till eftertanke om att vi fått ett kallare samhälle till exempel. Att det blivit materialistiskt, där det viktiga är att lyckas själv, inte tänka på andra.
Apropå ensamhet visar en svensk undersökning att betydligt fler män än kvinnor saknar nära vänner. Hur är det med dig?
- Där känner jag igen mig. Jag pratar faktiskt mest med min fru. Men det beror också på att när jag både jobbade som polis och författare var jag tvungen att offra något, jag hann helt enkelt inte prioritera mitt sociala liv.
