All heder åt Skavlan
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Uppdaterad 2015-03-31 | Publicerad 2015-03-30
Norge rasar efter tv-intervjun med Jimmie Åkesson
Skavlans intervju med Jimmie Åkesson bjöd på omsvängningar. Inför sändningen var demokratiska debattörer mycket negativa inför vad som befarades skulle bli ett mysigt samtal. Jag själv hörde till kritikerna. Sverigedemokraterna, däremot, jublade.
Men intervjun visade sig vara utmärkt journalistik och positionerna växlade 180 grader. SD mobiliserade sin imponerande terrormaskin och på sociala medier mordhotades Fredrik Skavlan av partiets aktivister med orden ”Skavlan grävde sin egen grav i kväll.
Gratulerar.”
Så långt var allt som det brukar – i Sverige. Den stormiga reaktionen i Norge är mer intressant.
Tusentals arga klagomål har inkommit till norska public service ”Kringkastingsråd”, vars ordförande Per Edgar Kokkvold uttrycker viss förståelse för kritiken. Han säger att Jimmie Åkesson inte är ”helt frisk och inte tillbaka på jobbet ännu” och borde kanske fått annan behandling.
Det är nonsens – Åkesson är bevisligen tillbaka på jobbet eftersom han deltar i en återlanseringsintervju. Att medverka var hans eget beslut. Men varför blir reaktionerna mycket starkare i Norge än i Sverige?
För två år sedan intervjuades komikern Özz Nujen i Skavlan och utsattes i den norska sändningen för censur och en förfalskande omklippning. Orsaken var att han diskuterade rasismen i norska Fremskrittspartiet (Frp).
Norrmännen skulle helt enkelt slippa obehaget att utsättas för fakta angående rasisterna i norska parlamentet. Detta borde ha utlöst en norsk folkstorm, men den uteblev. Rasistisk politik är helt enkelt inte särskilt kontroversiellt i Norge, där hela det politiska spektrumet följt Frp i spåren. Framför allt ska den politiska dimensionen hos före detta Frp:aren Breivik glömmas bort.
Norge är inte vant vid att rasismen granskas med kritiska frågor en trevlig fredagskväll hos den mysige Skavlan. Där av upprördheten nu.
Frp:s Siv Jensen har ofta överträffat den offentliga rasismen hos svenska SD, exempelvis när hon krävde tvångsdeportering av romer. Men i Skavlan har Jensen hon enbart bemötts med silkesvantar. Medvetet eller omedvetet blir budskapet att norska Frp är ett snällt parti, till skillnad från svenska SD. Utifrån denna logik är det naturligt att Åkesson och SD får en betydligt mer professionell journalistisk behandling av Skavlan, jämfört med Frp.
Det finns en ideologisk skillnad mellan Frp och SD. Det norska partiet har sin grund i radikal högerpopulism, medan det svenska har sina stövlar planterade i fascismen. Men rent politiskt uttrycker de sig likartat. Poängen är att bägge partierna är rasistiska och därmed antidemokratiska.
I Norge har rasismen blivit mer normativ än i Sverige, där demokratin och humanismen fortfarande bjuder motstånd. Sverige närmar sig snabbt den norska situationen och det finns föga anledning till svensk stolthet.
Demokratin kämpar för sin överlevnad i hela Europa och journalistiken – som i dag verkar under ständiga mordhot – har en central uppgift. I fredags utförde Skavlan denna journalistikens plikt föredömligt. All heder åt honom för det.
Gör nu samma sak med Siv Jensen.
Henrik Arnstad
