Balanskonst
Cecilia Djurberg gör det omöjliga i utställningen Balansakter på Dansmuseet
Balans är viktigt i dans – liksom i livet. Våra hjärnor söker ständigt harmoni och har en makalös förmåga att koppla om, justera och arrangera perceptionen utifrån inlärda verklighetsbilder.
På Dansmuseet i Stockholm kan man just nu, på ett lekfullt vis, utmana såväl balanssinne som rumsuppfattning i konstnären och inredningsarktitekten Erika Janungers installationer. Här bjuds besökare i alla åldrar in i scenografiska rum som bokstavligen ställer tillvaron på kant.
I det ena rummet lutar golvet i 22 graders vinkel och filmas samtidigt ”rättjusterat” så att man får förvirras av sina egna balanskonster på en skärm. En annan rumskub är vriden i 90 grader, vilket på skärmen skapar en illusion av helt upphävda tyngdlagar, trots att pinnstolen ”på golvet” egentligen sticker rakt ut från väggen. Där kan man med sin kropp göra – som det heter på kvällstidningsspråk – det omöjliga. Till exempel krypa upp i ett hörn i taket likt en vampyr.
Scenkonsten har en lång tradition av att arbeta med mer eller mindre illusionistiska trick av den här typen och även den tidiga, predigitala filmkonsten såklart.
I utställningen visas även Erika Janungers dansfilm Longing to fly/Longing to fall där dessa fysiska grepp utnyttjas i en ömsint, intim duett om att finna balans i det obalanserade.
Balansakter – en utställning om kropp och rum har tidigare visats på RIAN designmuseum i Falkenberg och visas nu på Dansmuseet i Stockholm till och med 2 september.
