När unga slutar läsa vidgas klyftorna

Att läsa är att skapa – och hitta sitt eget jag

Elina Wahlund, 21, skriver om ungas låga läsande – och uppmanar alla unga att bidra till ett trendbrott.

Om en bok placeras framför mig kommer jag med största sannolikhet inte att plocka upp den. Varför, undrar jag, och får av statistiken följande svar: därför att du är en ungdom. Och ungdomar läser inte. Åtminstone inte majoriteten av dem. Mellan 2007 och 2018 har andelen unga som läser böcker varje vecka halverats från 60 till 30 procent.

Det var stora siffror, svarar vi unga, och låter boken ligga. Men vad har vi egentligen ersatt boken med? Vi spelar gärna spel, tittar på film och serier. Intresset för berättelsen finns med andra ord där. En längtan efter att se väggarna bli till Eldorados guld, eller efter att få byta ut en diskande pappa mot trollkarlen Dumbledore. Vad spelar det då för roll om berättelsen tar sin form i en film eller i en bok?

För att svara på den frågan måste vi börja med en annan: är vi överens om vad det innebär att läsa? Är det att betrakta tryckt text på vitt papper och att med bara blicken suga i sig innehållet? Svaret är – föga förvånande – nej, men ofta är det så boken blir behandlad: som en film. Läsning handlar inte om att se, läsning handlar om att skapa. Man må sitta still, men stillheten är centrerad till kroppen. I huvudet dansar virvelvindarna.

Statistiken talar alltså sitt tydliga språk, vi väljer film och spelande, de sociala medierna. Vi scrollar oss igenom Instagram medan väggar förblir väggar och pappa förblir pappa. Inget Eldorado och ingen Dumbledore.

I de sociala mediernas värld tenderar fokuset att riktas mot jaget. Gemensamt för dem är att de alla väcker samma fråga: vad är min plats i allt det här? Och hur visar jag det i bäst ljus, med bäst filter, efter bäst vinkel?

Här fungerar boken som den tveklöst bästa nålen att spräcka en av dagens största mytbubblor: idén om att sökandet efter jaget ska göras med blicken vänd inåt, när det i själva verket är i mötet med andras idéer som vi skapar vårt eget jag.

Man får ge enklare texter och skifta från avancerad läsförståelse till enklare läsförståelse, för att de unga är så ovana att läsa idag

Läsningen lyser med sin frånvaro och som allra starkast lyser den kanske på skolan. Det är inte bara svenskan som kommer till skada, utan alla skolans ämnen. Chris Levin, min tidigare svensk- och engelsklärare på Vasaskolan i Gävle, har funderat mycket över det:

– Man får ge enklare texter och skifta från avancerad läsförståelse till enklare läsförståelse, för att de unga är så ovana att läsa idag.

En stor utmaning i skolan, menar Chris Levin, är att få unga att sluta tänka i svart och vitt:

– Eleverna är så inrutade i att det finns rätt eller så finns det fel. När man de första gångerna frågar: “Hur tolkar du det här?” så kommer paniken: “Tänk om det jag har läst är fel?”

Han fortsätter:

– Det finns elever som visar på väldigt goda analytiska och kritiska förmågor, men så kommer de till litteraturen. Där handlar det inte bara om att lösa problem, litteraturen är ju känslor, det är upplevelser, det är förståelse för den bredare kontext som mänskligheten befinner sig i.

Boken gör oss till lyssnare. Och om vi faktiskt lyssnar till vad boken har att säga så visar det sig: den som droppar vatten i den svarta färgen får också se hur den upplöses i alla färger som finns.

Säg att vi struntar i tv-spelet, Instagram och Youtube. Då återstår frågan: ligger det överhuvudtaget en bok på bordet? Det beror på. Kommer du från ett akademikerhem? Då är sannolikheten större. När boken inte längre gör sin entré genom tips från kompisar är det bara upp till föräldrarna att introducera den, annars förblir bordet tomt. I takt med att varningssignalerna om det minskade läsandet blinkar allt starkare, växer klyftorna och vi med dem allt längre bort ifrån varandra. Då är det inte konstigt att vi letar efter oss själva i kameran, längtar efter likes. Och glömmer orden.

Lyssna på statistikens varnande ord och låt den ändras med dig. Bli det första steget i en omvänd trend. Om det tar emot, bara börja med en sida i taget, för läsning tar sin tid att lära sig. Att läsa är inte att titta – det är värt att upprepas – boken är ingen film. Det kommer vara värt det för det finns inga specialeffekter i världen som kan göra Dumbledore så verklig som orden kan.

Elina Wahlund är 21 år gammal och studerar.

Kultur

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.