Iran måste frige de fängslade journalisterna

Cilla Benkö: 2022 blev ett svart år för fria och oberoende medier

Flera journalister som bevakat höstens många demonstrationer i Iran har fängslats.

Den senaste bilden på den iranska fotografen Yalda Moaierys instagramkonto föreställer en förtvivlad kvinna som skrikande försöker ta sig ut från en polisbuss. Bilden lades upp den 16 september men togs redan 2006 på Valiasr-torget i Teheran. Den har taggats med #mahsaamini #iranianwomen #iranianpolice. Tre dagar senare, den 19 september, greps Yalda Moaiery när hon bevakade en av de många demonstrationerna efter Mahsa Jina Aminis död i Teheran.

Yalda Moaiery har tidigare arbetat för tidningar som Time, Newsweek och franska Le Monde. Hon är en av många iranska journalister som just nu sitter fängslade i Iran, det land som under 2022 blivit ett av världens största journalistfängelser, tillsammans med länder som Kina, Myanmar, Turkiet och Belarus. Aldrig tidigare har fler journalister suttit fängslade globalt, enligt årssammanställningar från organisationerna CPJ (Committee to Protect Journalists) och Reportrar utan gränser.


Enligt CPJ var 363 journalister frihetsberövade den 1 december, vilket är 20 procent fler än förra året. Hela 62 journalister sitter fängslade i Iran. Bland dem finns de kvinnliga journalisterna Niloofar Hamedi och Elahe Mohammadi som var bland de första i Iran att bevaka och rapportera om Mahsa Jina Aminis död. Hamedi och Mohammadi sitter anklagade för spioneri och påstås vara agenter för CIA, MI6 och Mossad. Anklagelser som kan leda till dödsdomar.

Den iranska regimens strategi är tydlig och gränslös: att tysta journalister i sitt yrkesutövande och att beröva den iranska befolkningen – och omvärlden –  möjligheten till trovärdig information och viktiga röster.

För en journalist är det helt centralt att kunna vara på plats och använda ögon och öron, ord och bilder, för att så långt som möjligt spegla händelser och skeenden så som de faktiskt ser ut. 

Men verkligheten för journalister i Iran är att själva yrkesutövandet är en kamp på liv och död. Det är därför otroligt viktigt att vi som nu betraktar detta håller i kompassen och står upp för grundläggande demokratiska värden. Det innebär att höja rösten. Det innebär att kräva att de fängslade journalisterna omedelbart släpps fria. Det innebär att rättssäkerhet måste råda och att journalister måste få rätt förutsättningar för att kunna jobba.


I maj, på en konferens på pressfrihetsdagen på svenska ambassaden i Washington, träffade och pratade jag med Jason Rezaian, Washington Posts tidigare Teheranchef som 2015 på falska grunder anklagades för spioneri och fängslades i 544 dagar. Han vet vad det innebär att sitta i fängelse i Iran. Långa tider i isolering, förhör som aldrig tar slut, skenrättegångar.

Den verkligheten är nu Yalda Moaierys, Niloofar Hamedis och Elahe Mohammadis. Tre kvinnor vars liv just nu berövats sin frihet. Låt oss hoppas på – och arbeta för – en förändring 2023.


Cilla Benkö är vd för Sveriges Radio

Kultur

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.