Här är allt tillåtet!
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Uppdaterad 2017-05-06 | Publicerad 2008-03-13
Satiren är till sitt väsen rå, befinner sig nära den plumpa, karnevaliska pöbelmentaliteten. När jag ser Christer Themptanders vykort på Postmuseum i Stockholm blir jag generad över min egen förtjusning: Gösta Bohman med guldvarulvständer, Ronald Reagan efterlyst för terrorism, militärer med epåletter och stridsspetsar i röven. I satirens omedelbara nu är alla medel tillåtna: blasfemiska, sexuella, eskatologiska.
I samma anda som Honoré Daumiers berömda karikatyr av Ludvig Filip som ett svällande päron, avbildar Themptander vår statsminister i form av ett löskokt ägg. Lystet och lyteskomiskt, just så som makten måste få häcklas.
Utställningen är en nostalgitripp från sextiotalet och framåt som gör mig upplivad, men också vemodig. Vad prydligt det samtida offentliga rummet i ett slag framstår! När Fredrik Reinfeldt känner sig kränkt för att ett ungdomsförbund framställt honom som en ulv i fårakläder, finns det inte mycket utrymme kvar för den klassiska politiska satiren.
Alldeles nyligen avtäcktes Sveriges första forum för satirisk bild på nätet. På satirarkivet.se finns omkring åttio bildskapare representerade, från klassikern Honoré Daumier till samtida skärbrännare som Lena Ackebo. En blygsam början, och ganska mager vad gäller både antal konstnärer, bilder och artiklar. Men tanken är att sajten ska växa sig gigantisk och så småningom täcka in hela världen.
När man klickar sig fram mellan namnen upptäcker man hur intakt det satiriska bildspråket hållit sig genom tiderna. Pia Jämtvalls karikatyr av Carl Bildt som knähund i Condoleezza Rices knä, använder sig av samma degraderande strategi som J J Grandville när han i början av 1800-talet skildrar det franska prästerskapet som skalbaggar. Och Lars Hillersbergs smädande av skinheads bristande potens har mycket gemensamt med C A Ehrensvärds ryktbara teckning där greve Munck är behjälplig vid avelsen av Gustav III:s son.
Det låga står sig.
Camilla Hammarström
