Arbetaryrkena får virtuell revansch

Lastbilar, snöröjare och skördetröskor gör entré i spelvärlden

I en simulator kan man köra säkert, både små och stora fordon.

Bland de ändlösa alternativ till förströelse som finns framför en skärm väljer ett ökande antal människor idag att ägna sin fritid åt att in i minsta detalj simulera just det de är fria från – ett arbete.

Detaljerade, hyperrealistiska jobbsimulatorer är en datorspelsnisch som växt stadigt senaste åren, och fått en verklig boom under karantänerna runtom i världen, konstaterar The Guardian.

Simulationer av kontorsarbete är nästan alltid satiriska eller surrealistiska, med en svart humor välbekant från tecknade serier som Dilbert eller tv-serien The Office. I spelet "It is as if you are doing work" har AI tagit över allt verkligt arbete och som tidsfördriv för mänskligheten skapat simulationen, där spelaren översköljs av meningslösa uppgifter utan sammanhang.


Helt annorlunda är det med simulationer av arbetaryrken som lokförare ("Train Sim World"), snöröjare ("Snowrunner") och bonde ("Farming Simulator"). I dem återskapas minutiöst och kärleksfullt allt från instrumentbrädor, till de exakta mekaniska problem varje fordon kan drabbas av, till vägar och landskap med hjälp av Google Earth och Street View och inte sällan ytterligare hjälp från engagerade fans. "Euro Truck Simulator" spelar verkliga lokalradiostationer från där du befinner dig på vägen. "Farming Simulators" fans har byggt exakta digitala replika av enskilda bondgårdar.
Men... varför?


Pavel Sebor från polska SCS, studion bakom hits inom genren som "German Truck Simulator" och "Scania Truck Driving Simulator", säger till speltidningen Gamasutra att en målgrupp är barn i lågstadieåldern som inte börjat intressera sig för mer konventionella spelgenrer som strategi- och skjutspel ännu, men fantiserar om att köra stora fordon.

Den andra är män (huvudsakligen) på 35 år och uppåt. Vårt behov av eskapism minskar inte med åldern, men våra krav kanske blir lägre, funderar PC Worlds krönikör Chris Farnell. Vi behöver inte längre rädda världen eller kommendera arméer, det räcker med att se landskapet rulla förbi utanför lastbilsfönstret. The Guardian hyllar spelens “transcendentala tråkighet”, kanske som kontrast till den överstimulans av fragmenterade intryck vi annars brukar utsättas för.


En oproportionerligt stor del av spelarna har dessutom själva samma yrke (det är till stor del tack vare återkopplingen från dem som utvecklarna kunnat nå sådan realism).

Kanske upplever de i simulationerna ett erkännande av sig själva och sin kunskap, i en tid när arbetaryrken annars blir mer och mer osynliga i medierna?
Spelen bryter också mot verkligheten på ett par viktiga punkter: riktiga lastbilschaufförer är till exempel en av vår tids mest övervakade och kontrollerade yrkesgrupper. I spelen finns ingen chef som hänger över axeln, det finns alltid tillräckligt med resurser att lösa alla problem som tillstöter och tiden man får för varje uppdrag är aldrig lite för kort för att räcka till. De erbjuder eskapism till ett arbetsliv så som det skulle kunna se ut, ett annorlunda samhälle.

Kultur

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.

Följ ämnen i artikeln