”Det är lättare att komma åt sanningen med fiktion”
I ”Cyklonvarning” skriver Christina Wahldén om missbruk och rasism
”Nämn inte de döda”, första delen i Christina Wahldéns Darwinserie, nominerades till årets bästa kriminalroman.
Nu kommer uppföljaren ”Cyklonvarning”, om möjligt ännu mer gastkramande och farofylld.
Det finns en underliggande vrede i Christina Wahldéns böcker. Hon har en osviklig förmåga att skriva lätt om svåra ämnen, något hon lärt sig under sina 25 år som kriminalreporter på Svenska Dagbladet.
– Ju svårare det är desto sakligare ska man vara.
Hon har skrivit om sexuellt våld, kvinnomisshandel, barn som far illa och om hedersmord . Med tiden har det blivit 70 böcker.
Den första kom 1998 och hette ”Kort kjol”.
– Det hade begåtts några väldigt grova gruppvåldtäkter i Södertälje och jag kände att jag bara måste få berätta vad som hänt. Jag var otroligt arg, tog tjänstledigt i tre veckor och skrev dygnet om.
”Unga är mer öppna”
Men boken förbjöds som läsning för åttondeklassarna av kommunledningen i värmländska Hammarö.
– Min erfarenhet är att föräldrar ofta blir mycket mer upprörda än barnen. Unga människor brukar vara öppna för svåra frågor och vill gärna diskutera dem.
Hennes nya kriminalserie utspelas i Australien, närmare bestämt i staden Darwin i norra territoriet.
– Jag fick en gång rådet att skriva om något jag brinner för. Mina vänner tycker att jag är besatt av Australien så det föll sig naturligt att jag förlade handlingen dit. Så även om pandemin har stängt alla gränser kan jag åtminstone få vara där i tanken och det gör mig lycklig.
Urgammal kultur
Christina Wahldéns studerade dramaturgi vid ett universitet i Sydney 1993.
– Det är lätt att bli förälskad i staden. En blandning av västerländsk kultur, exotiskt klimat och vänliga, avspända människor.
Men hon valde en helt annan plats för sina böcker.
– Många svenskar har varit i Australien men det blir lätt att man kanske fastnar i att surfa eller hänga på pubar. Jag ville fördjupa bilden. Darwin är en stad som präglas av missbruk, rasism och förtryck. Den har 130 000 invånare och av dem tillhör drygt 30 procent ursprungsbefolkningen. I landet som helhet är de ungefär 3 procent. Deras medellivslängd är tio år lägre än för resten av befolkningen.
Christina Wahldén ville skildra de orättvisor denna grupp är utsatt för.
– De härstammar ur en mer än 60 000 år gammal kultur som skapat makalös konst och fängslande legender. Men efter att Australien blev en brittisk fångkoloni i slutet av 1700-talet slog man sönder den inhemska befolkningens samhällen. Ända fram till 1970-talet tog man deras barn ifrån dem och satte de i skolor långt hemifrån. Tanken var att de skulle ”europeiseras”.
Möts av fördomar
Huvudpersoner i ”Cyklonvarning” är två poliser, Bluey, en äldre, vit man och Jess, en kvinna som tillhör ursprungsbefolkningen. Hon får brottas med de fördomar om hennes bakgrund som hon möter inom kåren. För att få in någon som ser på hela skeendet med svenska ögon har Christina Wahldén skapat Greta, en konststudent från Sverige.
Medan poliserna försöker lösa ett mordet på en ung man ur ursprungsbefolkningen närmar sig en våldsam, tropisk storm och Bluey påminns om cyklonen Tracy, som han upplevde 1974 och som är den värsta som drabbat Australien. Då blev hela Darwin kaffeved och 71 människor dog.
– Jag har inte själv upplevt en cyklon, bara talat med människor som gjort det. Men jag vet hur det låter. Ljudet finns inspelat på konstmuseet i Darwin och det är samma ljud som hörs när ett reaplan startar.
Fiktion ger frihet
Christina Wahldén journalistiska bakgrund märks i den omfattade research som boken bygger på.
– Som journalist måste man alltid ha en riktig människa att citera. Och då kan det vara svårt att komma åt hela sanningen. Det är lättare när man skriver fiktion. Då har man en helt annan frihet.
Nu håller hon på att skriva en tredje del i Darwinserien. Längre än så har hon inte planerat. Då måste hon göra ytterligare en resa till Australien.
– Och jag har en 21-årig dotter som tycker det är fel, med tanke på klimatet.
