Naturligt vara född i ’fel kön’

Biologen Henrik Brändén om processen som påverkar fostret: Inte ens i början är könet antingen eller

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Publicerad 2018-02-01

Fostret i mammas mage badas i testosteron vilket påverkar en rad egenskaper som skiljer mellan könen.

Åter har diskussionen blossat upp om människors rätt att själva avgöra vilket kön de har. Åter flyger tvärsäkra påståenden runt om vad som är ”naturligt” och hur det ”rent biologiskt fungerar”. Åter sliter jag mitt hår av förtvivlan över att folk säger sådant utan minsta aning om vad modern biologisk forskning egentligen visar.

Tittar vi på forskningsfronten kring den biologiska aspekten av könsprägling (ja, jag vet, då måste man läsa vetenskapliga översiktsartiklar på engelska) är det nämligen så här:

Det finns biologiska system i männi­skokroppen som påverkar massor av saker som har med fortplantning och kön att göra. Både i underlivet och i huvudet.

De börjar alla med hur ens könskromosomer ser ut, och i normalfallet leder en Y-kromosom till att fostret tidigt under utvecklingen får ett kraftigare bad av testosteron än foster utan Y-kromosom. Men badet är olika kraftigt hos olika personer, och det finns en överlappning mellan de som har och inte har Y-kromosom. Inte ens i början av processen är det hela alltså binärt.

Styrkan på detta bad påverkar sedan en massa saker. Nere i underlivet är det hela tämligen enkelt. Lite testosteron gör att man får snippa, mycket att man får snopp. De allra flesta (men inte riktigt alla) får tydligt antingen eller.

Uppe i hjärnan är det mer komplicerat. I några små nervknippen inne i hjärnans äldsta delar kommer mängden testosteron att avgöra hur starka två reflexbågar blir. En som sätter igång en arketypiskt kvinnlig samlagsrörelse (svankning) och en som sätter igång arketypiskt manliga (bestigning och juckande). Här är det dock inte frågan om antingen eller, utan relativa styrkor. Vi har alla bägge reflexerna.


På ett annat sätt, och under en delvis annan del av fosterutvecklingen, kommer mängden testosteron att påverka sannolikheten att tända på män respektive kvinnor. Mycket testosteron ger hög sannolikhet att tända på kvinnor, lite ger högre sannolikhet att tända på män. (Observera orden ”påverka” och ”sannolikhet”. Testosteronbadet är bara en av flera inblandade faktorer.)

Dessutom tyder mycket på att testosteronhalten påverkar en rad andra egenskaper i hjärnan som genomsnittligt skiljer mellan könen, fastän dessa inte direkt verkar ha med fortplantning att göra. Till exempel verbal förmåga, förmåga att mentalt rotera geometriska figurer, relativt intresse för människor respektive saker, med mera. (Observera åter orden ”påverka” och ”genomsnittligt”. Naturligtvis samverkar denna i grunden genetiska påverkan med miljö och socialisation. Det finns stora överlapp mellan könen för de flesta sådana ”könsdimorfa” egenskaper.)


Grejen är att dessa olika biologiska präglingar av genitalier och olika ställen i huvudet sker vid delvis olika tidpunkter, är olika känsliga för halterna av testosteron och åstadkoms genom helt olika mekanismer, som kan påverkas på olika sätt av både miljö och arv.

Därför kan de olika präglingarna helt naturligt gå åt olika håll. Det biologiska könet är sällan helt entydigt. Alla kombinationer av genitalier, styrka i svanka/bestiga-reflexer, attraktion till män/kvinnor och olika arketypiskt kvinnliga respektive manliga drag är möjliga och naturliga. Ingen kombination är en mutation, abberation eller något liknande. De bara är.


Vad hjärnan säger till en om ens kön är helt enkelt en del av ens biologiska prägling. Det är inte en fix idé, eller något man ”inbillar sig”. Därför blir det olyckligt när Kajsa Ekis Ekman (Aftonbladet 17 jan) skriver om att själv definiera sitt kön med formuleringar som om det vore frågan om tillfälliga nycker: ”välja”, ”identifiera sig som”, ”sitter i huvudet”. Utan minsta antydan om att något som sitter i huvudet kan vara lika medfött och biologiskt präglat som det könsorgan som sitter mellan benen.

Självklart har kön inte bara att göra med kromosomer, testosteronbad och den biologiska prägling jag beskrivit. Människan formas i ett komplicerat samspel mellan arv och miljö, hormoner, social situation och kulturella och samhälleliga strukturer. Men inte ens när man tittar på den rent biologiska sidan av det här med kön är det så enkelt som att ”rent biologiskt finns bara två kön” eller ”antingen är man kvinna eller man”. Biologin bakom det här med kön är mycket mer komplicerad än så.


Henrik Brändén
Molekylärbiolog och vetenskapsskribent

Kultur

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.