Ett gangsterliv utan skimmer
Gangsterromantiken föddes med populärkulturen. De snygga männen, och ibland även kvinnorna, som skiter i allt. Som tar privat revansch genom att råna en bank. Hänsynslösa människor som egentligen är snälla som lamm och besjälas av radikalt rättvisepatos.
Verkligheten är alltid en annan, med anhöriga som tvingas leva med skuld, skam och svek. Så snart gangsterlivet skildras på riktigt, falnar skimret. Jackie Ferms självbiografi Rövardotter är just en sån berättelse från baksidan.
Jacke Ferm, född 1990, blev till i en cell på Säters mentalsjukhus. Hennes pappa heter Lars-Inge Svartenbrandt (senare Ferm) och är en av Sveriges farligaste brottslingar. Mamma Susanne var en helt vanlig tjej som födde honom tre barn innan hon går ner sig som sprutnarkoman. När hon väntar deras yngste son, sätter Svartenbrandt en kniv mot hennes mage för att sprätta ut fostret. Han slår henne regelbundet, han spöar även Jackie.
Familjen skingras, Jackie är tio när hon hamnar i fosterfamilj och sen på olika ungdomshem. Ett ställe stängdes på grund av pennalism och kroppsbestraffningar. Ett annat ger hur mycket stöd som helst, men kan aldrig bli en ersättning för ett riktigt hem. Hon hamnar i dåligt sällskap och lever destruktivt. Hon får nya chanser hela tiden, som hon sumpar.
Oavsett alla svek, längtar Jackie Ferm efter sin mamma. Hon skickar henne veckopengen så hon ska kunna äta. Hon tycker synd om sin pappa, som ständigt är fängslad. Han skickar henne brev som på nyreligiöst kokospråk uppmuntrar henne, men som i grund och botten alltid handlar om honom själv.
Jackie är storasystern som rids av skuldkänslor för att hon inte tar hand om sina bröder. När hon är sexton tvingas hon arrangera sin egen brors begravning, eftersom föräldrarna inte gör det. Svartenbrandt kommer till kyrkan med en fotograf från Aftonbladet; skrupellöst säljer han bilder från sin sons död.
Hon tar hämnd, genom att vika ut sig i Slitz. Om hennes pappas cellkamrater runkar till bilder av hans dotter, kommer han degraderas på kåken.
Kroppen och sexualiteten är Jackie Ferms kapital och den tillgången bestämmer hon sig för att använda. 2009 vinner hon Paradise hotel och blir den femtioelfte som utnyttjas i den cyniska dokusåpavärlden, samtidigt som moralisterna förfasas över att kvinnor knullar i tv (männen är förlåtna). Kvinnornas sexualitet hotar ordningen; om de reproducerar sig degenererar den svenska folkstammen. Underklassen ska aldrig vara kåt, bara tacksam.
Rövardotter är en av de sorgligaste böcker man kan läsa, men ändå finns det de som missunnar Jackie Ferm att berätta om sitt liv. När hon gästar Malou tar hånet i sociala medier aldrig slut. Klassföraktet är obarmhärtigt, Ferm kan aldrig genomgå samma kemtvätt som Sofia Hellqvist – deltagare i Paradise hotel 2005, men nu Carl Philips läckra moatjé.
Jackie Ferm skriver inte en bok för att få sympati, hon vill med Rövardotter ”berätta hur hon kämpat mot sitt sociala arv”. Hela sitt liv har hon pressats att prata om sina känslor för människor som har betalt för att lyssna – det är så hon upplevt asymmetrin – samtal som hamnar i journaler som hon hudlöst låter oss ta del av.
Förmodligen är det ändå det som gör att Jackie Ferm bottnar i sin historia. Timmarna med psykologer och behandlingspersonal har uppenbart gett resultat, eftersom hon trots sina unga år ser på sig själv och sitt liv med överraskande klarsyn. Med den här boken tar hon för första gången kontroll över sin egen historia.
Biografi
» Rövardotter
Jackie Ferm (med Ola Brising)
Bookmark
