Det handlar om människan på bilden

Martin Aagård: Reaktionerna på affischerna har mycket lite med principer att göra

Annonskampanjen på Östermalmstorgs tunnelbanestation bad om ursäkt för uteliggare och kallade dem ”a mess”.

Så blev alltså diskussionen om affischerna på Östermalms tunnelbanestation en principfråga till slut.

Expressens chefredaktör Thomas Mattsson skriver idag en bloggpost där han åkallar sin föregångare Ivar Harrie för att bevisa att han står för genuint ”humanistiska värderingar”. Sedan konstaterar Mattsson att det är mer humanistiskt att försvara annonserna än att försvara de människor som avbildades och hånades i annonserna.

Mattsson menar till och med att protesterna mot affischerna var ”skamliga".

Vad protesterna alltså handlade om, var att det dök upp en annonskampanj som utmålade uteliggare som ett hygienproblem. De kallades för ”a mess” och annonsören bad om ursäkt för dessa människor. Denna kampanj riktade sig till landets allra mest förmögna område – kvarteren runt Östermalmstorg i Stockholm.

Det var ett budskap som blev väldigt magstarkt för många som såg det. Oavsett vilken politisk hemvist de kunde tänkas ha.

Det hade varit lite lättare för SL och deras leverantör av reklam Clear Channel att förklara varför de sattes upp om de kunde hänvisa till att de aldrig ifrågasätter vad som påstås i reklamen.

Men det kan de inte.

När Millesgården ville visa en 2000 år gammal bild som innehöll en fresk med ett naket kvinnobröst blev det först nej. När Djurens rätt och Stockholms fria tidning ville protestera mot köttindustrin blev det nej med motiveringen att kampanjen var "obehaglig”.

Men när en annonsör alltså lovar tunnelbaneresenärerna vid Östermalmstorg att hemlösa människor ska städas bort eftersom vi skäms för dem inför våra turister då blev det tummen upp.

Det är faktiskt lite knepigt att göra förhandsgranskad reklam på tunnelbanan till en yttrandefrihetsfråga. I alla fall till en lika viktig yttrandefrihetsfråga som till exempel frågan om en fri, obunden press och ett fritt internet. Det skulle nästan kräva att vi hade en lagstiftning som tvingade SL och Clear Channel att sätta upp alla affischer som annonsörer kan betala för.

Men det har vi ju inte.

Möjligen skulle man kunna just göra just den frågan till en yttrandefrihetsfråga. Varför förhindrades Djurens rätt att affischera?

Men de protester som igår hölls riktade inte in sig på vare sig en sån hypotetisk fråga eller yttrandefriheten i stort. Demonstranterna ifrågasatte inte ens politisk affischering i tunnelbanan. Den handlade överhuvudtaget inte om principer.

Demonstrationen var en kraftfull reaktion på själva innehållet i kampanjen och sättet den framfördes på. Att människorna på våra gator påstods vara en ”oreda” som avskräckte turister väckte helt enkelt alldeles för starka känslor.

Den som väljer att ignorera det gör det väldigt bekvämt för sig.

Tar man däremot hänsyn till människorna på bilden blir det lättare att kalla sig en sann humanist utan att behöva hänvisa till att man har samma jobb som en chefredaktör som verkade för mer ett halvt sekel sedan.

Uppdatering: I en tidigare version av texten angavs att Pompeji-utställningen 2014 var på Waldemarsudde. Den visades på Millesgården.

Kultur

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.