Uppfriskande podd om inredning och klass
”Ofult hemma” är ett bra komplement till genren
Livsstilsinnehåll om inredning är en aldrig sinande källa till inspiration. Eller för min del: irritation. Det gäller såväl inredningsmagasin som tv-program och poddar.
Jag och min bästa kompis Fanny brukar kalla alltför inredningsintresserade människor för personer som lever det ”lilla livet”. Det är något otroligt privilegierat med att ha tid, ork och råd att ständigt tänka på vilken dyr soffa som ska ersätta den gamla och hur köket ska renoveras nästa gång. För att inte tala om influencers som flyttar och totalrenoverar nya lägenheter en gång i halvåret.
Visst kan det vara roligt att fixa hemma, jag gillar också att ha det fint omkring mig. Men när det blir det viktigaste i livet har man fått tunnelseende.
Samtal om inredning synliggör ofta stora klassklyftor i det lilla. När jag efter att ha drömt om det i flera år köpte min första (och hittills enda) dyra möbel, Yngve Ekströms klassiska Lamino-fåtölj, reagerade en kompis med ett avmätt ”jaha”. I hennes föräldrahem stod redan flera stycken. Det var ett naturligt inslag i ett välbärgat medelklasshem och inget att höja på ögonbrynen åt.
I nya podden Ofult hemma vill Brita Zackari och Kakan Hermansson enligt egen utsago rapportera om inredning på ett nytt sätt genom att varva trendspaningar med klass- och kulturanalyser. Premiäravsnittet ”Det ofula barndomshemmet” ger hopp om att de faktiskt kan lyckas.
I det pratar tv-profilerna om vad som fanns i våra hem när vi växte upp och hur mycket det kan skilja sig åt familjer emellan. Vad får man med sig och inte? Växte man upp med dyra designerbord eller som Brita med ett matbord man fick hacka i med knivar medan man åt middag?
Som bonusgäst dyker Britas pappa upp på telefon och berättar om när han 1986 tackade nej till att köpa en trerummare i centrala Stockholm för den idag skrattretande summan för 350 000 kronor.
Det är lite spretigt, men ett uppfriskande komplement till andra poddar på samma tema och lovar om mer.
