Bra att vår framtid diskuteras

Jon Weman svarar Ekis Ekman om kapitalismen

Den amerikanska kedjan Walmart gör 14 miljarder i vinst på sina anställda.

Det är en glad överraskning att se en diskussion om väsentliga frågor för mänsklighetens framtid, när svensk debatt annars kretsar kring badtider, springare och könsrepresentationen på Vasaloppet.
Paul Masons Postkapitalism kanske brister i stringens, men till skillnad från de mer teoretiskt oantastliga marxistiska tidskrifter som avfärdat boken, förstår Mason omfattningen av de förändringar som är på väg mot oss.

Ett japanskt företag öppnade förra året världens första helautomatiska växthus. Människor behöver bara sätta fröerna och hämta skördade salladshuvuden. I Rio Tintos enorma järngruvor i Australien transporteras malmen av förarlösa lastbilar som själva tippar över den på förarlösa tåg. Robotar, liknande frysväskor på hjul, gör hemleveranser i Storbritannien och Tyskland.
Snabbmatsrestauranger experimenterar med automatiserade kök.
Ja, 12 miljoner människor är apputvecklare. Siffran blir dock mindre imponerande om man betänker att 2,5 miljarder människor använder appar dagligen, en del av dem upp till en tredjedel av sin vakna tid. En modern svensk exportsuccé som Minecraft drar in 2 miljarder kronor – och sysselsätter 35 personer. Världens största företag, Walmart, gör 14 miljarder dollar i vinst på sina 2,3 miljoner anställda. Google tjänar 16 miljarder – med bara 65 000 anställda.

De jobb som automatiseringen nu eliminerar kommer inte ersättas av att vi alla blir informationsarbetare, så som industrijobb en gång ersatte bortmekaniserat jordbruksarbete. Om vi tillåter utvecklingen att rulla på, utan exempelvis en radikal arbetstidsförkortning, kommer ur de styrandes synvinkel många av oss att bli ”överflödig befolkning” inom de närmaste årtiondena. De som Alexander Bard och Jan Söderqvist häromdagen i Veckans Affärer föraktfullt kallade ett ”konsumtariat” som måste hållas ”sövda” med nätporr i källaren.
Att ”nätverkande individer” skulle ha tagit arbetarklassens plats som historiens drivkraft är onekligen en av Masons vagaste och svagaste idéer. Dock får vi nog vara beredda på en globalt fallande efterfrågan på arbetskraft, med de konsekvenser det för med sig för bland annat strejker i framtiden.

Kapitalismen har alltid försökt begränsa saker som till sin natur är fritt tillgängliga; det är inget nytt fenomen. Det har bara stadigt ökat i betydelse. På 80-talet upprördes nöjesindustrin över kassett- och videoband, men gav sig inte i praktiken ut att jaga hemmakopierare. I vår tid tvingar de internetleverantörer att blockera piratsidor, samtidigt som piraterna också tvingat bolagen till enorma prissänkningar räknat per låt eller film.

Motsättningen skärps och det uppenbart ineffektiva i informationsbarriärerna syns tydligare. I framtiden kanske polisen kommer jaga fixare som skrivit ut mönsterskyddade produkter på sina 3D-skrivare.

Och folk har alltid arbetat obetalt (frivilligt eller ofrivilligt) – men att hundratusentals människors frivilligarbete koordineras effektivt utan ens en central auktoritet, som på Wikipedia, det är något nytt. Det finns så klart ingen ohejdbar dynamik som driver samhället ditåt, av sig självt. Men Wikipedia ger en antydan om vad tekniken under demokratisk kontroll skulle kunna åstadkomma.

Att ta kontrollen över teknikutvecklingen och förverkliga den potentialen, är vår historiska uppgift.

Kultur

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.

Följ ämnen i artikeln