Johannisson förde ut vetenskapen till folket
Åsa Linderborg om tomrummet efter idéhistorikern som inte ställde sig på barrikaden
Med Karin Johannissons bortgång har Sverige förlorat en av sina främsta idéhistoriker.
Johannisson, som var inriktad på medicinhistoria, disputerade som trettioåring i Göteborg 1974 men var verksam som professor i Uppsala.
Det finns ett par särskilt betydelsefulla saker att framhålla i Johannissons gärning.
Karin Johannisson tog forskarsamhällets demokratiska uppdrag – att föra ut vetenskapen till skattebetalarna – på största allvar. Fram till slutet av 1980-talet var det ovanligt att svenska forskare populariserade sin vetenskap. Det var inte riktigt fint att göra det, med argumentet att forskningshalten skulle gå förlorad i en enklare framställning.
Johannisson tänkte tvärtom, för henne var det självklart att forskningen skulle ut till folket. Läsarnas reaktioner, menade hon, utvecklade vetenskapen. Suget att ta del av hennes forskning var enormt.
För Johannisson var det lättare än många andra att göra sig publik, eftersom hon skrev ledigt och elegant. Hon fick tre Augustnomineringar och flera utmärkelser, varav det prestigefulla Övralidspriset senast i år.
Johannisson var också betydelsefull då hon frilade de mest brännbara frågor, kön och genus, utan att själv ställa sig på barrikaden. Lite vid sidan av gav hon oss andra möjlighet andra att tolka och göra politik av resultaten. Det är en nog så ömsint hållning.
Karin Johannisson efterlämnar ett stort tomrum men också kollegor som skolade i hennes mentorskap kan förvalta arvet.
