Läcker operaidyll

Feel good när Béatrice & Bénédict kommer på besök

Magdalena Risberg, Maria Streijffert och Mette Bjærang gör briljanta sånginsatser i Läckö Slottsoperas uppsättning av Béatrice et Bénédict. Foto: Petter Magnusson

Hector Berlioz var som så många ­andra romantiker en hängiven Shakespeare-beundrare. Hans sista verk blev också en hyllning till mästaren, en opera­version av komedin Mycket ­väsen för ingenting med titeln Béatrice et Bénédict. Nu först efter 153 år har den fått Sverigepremiär på Läckö Slotts­opera, och det finns på nytt ­anledning att prisa Läckö-folket för dess förträffliga programpolitik.

Béatrice et Bénédict är nämligen mer än väl värd att framföras. Visser­ligen har Berlioz avstått från litet väl mycket av originalets fenomenalt ­spirituella ordfäkterier, och det är litet synd, för det är ju där de främsta kvaliteterna ligger i Shakespeares komedi. Hos Berlioz har handlingen förskjutits så att det andra paret, Hero och Claudio, eller rättare sagt bara Hero, kommit i förgrunden. Samtidigt har han opererat bort allt det lömska förtal, som ­Hero utsätts för, och som driver handlingen i Mycket väsen för ingenting. Berlioz opera är litet menlösare än Shakespeares komedi.

Efter uvertyr och körinledning har Hero en lång, vacker och virtuos entré­aria, som ger henne rang av operans första dam, och hon gestaltas här också med fin innerlighet och för en så ­lyrisk sopran ovanligt färgrik klangfullhet av Magdalena Risberg. Det är ­också hon som tillsammans med ­alten Maria Streijffert sjunger det mest ­bekanta numret ur operan, den smältande sköna slutduetten i första akten.

Den unga norska mezzon Mette Bjærang som Béatrice får kämpa för att göra sig gällande, och får bättre chanser att bita ifrån sig i andra akten, där hon har en stor aria - Berlioz visste att lägga upp sina arior grandiost.

Béatrice och Bénédict är en opera med ganska mycket talad dialog, och regissören Catarina Gnosspelius har fått fin snurr även på de talade inslagen. Den motsträviga Bjærang och hennes lika motsträvige kontrahent, Karl Rombo, gör lika bra ifrån sig i de talade som i de sjungna partierna, ­vilket är ovanligt bland operasångare.

I jämförelse med Mycket väsen för ingenting är Béatrice och Bénédict litet väl feel good-idyllisk, och det accentueras också ordentligt i den här första svenska uppsättningen. Det gör den å andra sidan väl lämpad som avslappnad underhållning en skön sommarkväll bland hussvalorna på Läckö borggård. Särskilt som musiken verkligen är oerhört läcker, sången briljant och ­orkesterspelet under Simon Phipps ledning stabilt.

Kultur

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.